Mitt i den djupaste vinter som många kan minnas får Alliansen förstärkt hopp om vår. Dagens Sifo bekräftar i allt väsentligt den Synovatemätning som för några veckor sedan visade vindkantring från den motvind som avslutade 2009 (SvD, DN). Men det svänger allt fortare och häftigare, och alla partisekreterare skulle kunna stå bakom Ibrahim Baylans påpekande att det återstår många mätningar innan valdagen (DN, Ekot).
Ett optimalt läge vore förstås om de mindre borgerliga partierna hämtade in de procentenheter som ännu skiljer regeringsalternativen åt, och gärna lite till. Folkpartiet har goda förutsättningar inför valrörelsen. Kristdemokraterna brukar återhämta sig. Och för Centern anas också grönare skogar bortom Vattenfalls- och Saab-vintern.
Ett glädjande besked inte minst för Maud Olofssons centerpartister och jämställdhetsvännerna i Folkpartiet är de fortsatta framgångarna för hushållsnära tjänster (SvD). Skattereduktionen ökade mer än tre gånger från 2007 till 2008, och antalet svenskar som utnyttjade möjligheten fördubblades. Föga förvånande är det vanligast bland höginkomsttagare - som ju inte behöver vara särskilt rika i den svenska sammanpressade lönestrukturen. De har lite mer pengar men också mindre tid. Pensionärer och ensamstående kvinnor utnyttjar tjänsterna mer än andra. Att ensamstående med barn inte är så vanliga köpare av hushållsnära tjänster torde tyvärr mest bero på att de oftare har lägre inkomster och mindre marginaler. De sänkta inkomstskatterna borde betyda mycket för dem - kanske framöver en bättre möjlighet för vissa som vill att kanske jobba mer med sin profession och mindre med hushållssysslor som andra kan göra bättre - och få mer av fritiden över för barnen.
Inom Alliansen finns ingen brist på idéer värda att pröva - t.ex. Centerpartiets förslag om IT-hjälp som hushållsnära tjänst (DN). Säkert efterlängtat av många, äldre som inte har samma vana vid tekniken eller yngre yrkesarbetande som hellre lägger tiden på annat än att få prylarna därhemma att fungera.
Från de rödgröna är den enda idén att slopa skattereduktionen. Där finns ingen förståelse för att vissa tjänster kanske inte klarar lika hög beskattning som andra, för att svarta jobb kan göras till vita som ger skatteintäkter och pensionspoäng, eller för att kvinnor och män kan få lika och bättre möjligheter till jobb, företagande och karriär - i hushållstjänstbranschen eller tack vare den. Rejäla renoverings- och byggnadsarbeten däremot ska förstås ha ett rejält ROT-avdrag. Att sätta in ett fönster mot betalning är fortfarande finare än att putsa det, i den rödgröna dubbelmoralens verklighet.
Anna Lundberg, Niklas Odelberg, Jesper Svensson, Christer Sörliden och Seved Monke bloggar också om RUT-avdrag.
Intressant om Läs även andra bloggares åsikter om politik, opinion, opinionsmätningar, Sifo, Synovate, alliansen, regeringen, rödgröna, oppositionen, hushållsnära tjänster, RUT-avdrag, skattereduktion, ROT-avdrag, jämställdhet, karriär, företagande
söndag, februari 14, 2010
torsdag, februari 11, 2010
En lärarutbildning för en kunskapsnation
En ny lärarutbildning är, som jag skrev tidigare i veckan, en av de viktigaste reformerna för en bättre skola. För mer kunskap och arbetsro i skolorna krävs det lärare som tryggt kan både sina ämnen och hantera en klass elever (en uppgift som inte alltid är alldeles lätt - kan jag säga med egna erfarenhetens prägel).
Nu har Jan Björklund tillsammans med Tobias Kranz slutligen presenterat förslaget (se filmklippet nedan). Och det får välförtjänt mestadels beröm av bl.a. de bägge lärarförbunden. Med fyra olika inriktningar och examina - för yrkeslärare, grundskollärare, gymnasielärare eller förskollärare - blir framtidens lärare bättre rustade för sitt yrke. Tydligare krav och lämplighetstest kommer att göra att vi får just de bästa möjliga lärarkandidaterna.
Lärarutbildningarna är i dag långtifrån de mest populära för unga som ska välja väg i yrkeslivet. Det är oerhört problematiskt för Sveriges framtid som en kunskapsnation. Världens och Sveriges kanske viktigaste yrke behöver de allra bästa och mest motiverade. Som sedan ska rustas med en betydligt bättre utbildning.
Det handlar om status, om karriärvägar (t.ex. lektoratens återkomst) och förvisso om pengar. Att både höja kraven och nivån på utbildningen är nog ett av de bästa sätten att börja förändra detta. Kan vi sedan få till en lärarlegitimation, efter genomförande av lämplighetstest, utbildning, examination och praktik, så har vi nått långt. Då gäller det att vi får behålla en liberal utbildningsminister, minst fyra år till.
Läs mer: Folkpartiet, regeringen, DN ledare, DN Debatt, DN/TT, SvD, Ekot - och bloggar: Annika Beijbom (längre ned i inlägget), Carina Boberg, Linnéa Darell, Anna Lundberg, Runo Johansson, Christer Sörliden
Intressant om politik, skola, utbildning, lärarutbildning, Jan Björklund, Tobias Krantz, förskollärare, grundskollärare, gymnasielärare, yrkeslärare, Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, lärarlegitimation, lektorer, lektorat, lämplighetstest
Nu har Jan Björklund tillsammans med Tobias Kranz slutligen presenterat förslaget (se filmklippet nedan). Och det får välförtjänt mestadels beröm av bl.a. de bägge lärarförbunden. Med fyra olika inriktningar och examina - för yrkeslärare, grundskollärare, gymnasielärare eller förskollärare - blir framtidens lärare bättre rustade för sitt yrke. Tydligare krav och lämplighetstest kommer att göra att vi får just de bästa möjliga lärarkandidaterna.
Lärarutbildningarna är i dag långtifrån de mest populära för unga som ska välja väg i yrkeslivet. Det är oerhört problematiskt för Sveriges framtid som en kunskapsnation. Världens och Sveriges kanske viktigaste yrke behöver de allra bästa och mest motiverade. Som sedan ska rustas med en betydligt bättre utbildning.
Det handlar om status, om karriärvägar (t.ex. lektoratens återkomst) och förvisso om pengar. Att både höja kraven och nivån på utbildningen är nog ett av de bästa sätten att börja förändra detta. Kan vi sedan få till en lärarlegitimation, efter genomförande av lämplighetstest, utbildning, examination och praktik, så har vi nått långt. Då gäller det att vi får behålla en liberal utbildningsminister, minst fyra år till.
Läs mer: Folkpartiet, regeringen, DN ledare, DN Debatt, DN/TT, SvD, Ekot - och bloggar: Annika Beijbom (längre ned i inlägget), Carina Boberg, Linnéa Darell, Anna Lundberg, Runo Johansson, Christer Sörliden
Intressant om politik, skola, utbildning, lärarutbildning, Jan Björklund, Tobias Krantz, förskollärare, grundskollärare, gymnasielärare, yrkeslärare, Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, lärarlegitimation, lektorer, lektorat, lämplighetstest
Minskad smittspridning är värt sprutbytesförsök - med mera!
Jag vet inte om det är min liberala ideologi eller mer min personlighet, men jag känner mig ofta träffad av den gamle Folkparti-ledaren Gunnar Heléns bevingade ord: Att vara liberal är att vara kluven. Svåra frågor har sällan självklara svar. En sådan fråga är hur vi bäst minskar narkotikans skadeverkningar på människor och i samhället - dels missbruket, dels de följder det får: kriminalitet, förstörda familjer, och inte minst smittspridning av farliga sjukdomar.
Sprutbyten är en åtgärd som inte syftar till att minska missbruket (där har Moderaterna i Stockholms län helt rätt). Tvärtom innebär sprutbytesprogram utdelning av instrumenten för injektionsmissbruk, till ofta mycket tunga narkomaner. Men syftet med sprutbyten är ett annat: att etablera kontakt med missbrukare och få deras förtroende - samt att minska risken att hiv, hepatit osv sprids.
Min liberalism är en pragmatisk ideologi, och det är också min syn på narkotika och smittspridning. Kan vi med sprutbyten minska smittspridningen så kan det vara en rimlig åtgärd - precis som metadonprogram är rimliga, även om de innebär utbyte av opiaterna (som heroin) mot en annan drog, eftersom de visat sig effektiva för att hjälpa missbrukare att sluta.
Problemet med sprutbytesdebatten har i mina ögon varit i huvudsak två. Först den skakiga vetenskapliga evidensen. Många påstår att det vetenskapliga stödet är kompakt, men det rör sig om totalt ett fåtal studier runtom i världen, varav en del ifrågasatts eller ger otydliga resultat. Ett par av dem, bl.a. från OS-aktuella Vancouver, visar rentav att sprutbyten kan vara kontraproduktivt ur smittspridningssynpunkt! Det har jag i och för sig svårt att tro på, men det visar att forskningsläget inte är så glasklart som det ibland framstår. Det mest närliggande exemplet, i Malmö/Lund, har aldrig kunnat visa någon effekt på just smittspridning (däremot andra positiva effekter med bl.a. kontaktytor med narkomaner).
Min andra invändning gäller det starka fokus som sprutbyten har fått i debatten om hur vi ska bemöta framför allt hiv-smittan, som för några år sedan hade en mycket obehaglig, snabb och kraftfull ökning i Stockholmsområdet (en ökning som nu har fallit tillbaka). Risken är att andra åtgärder riskerar att hamna i skymundan: uppsökande verksamhet (även utan "lockbetet" sprutbyten), omfattande hiv- och hepatit-testning, metadonprogram och annan beroendevård, osv. Dessa inslag hade god effekt under hiv-epidemin på 1980-talet men har senare inte varit så omfattande. Första steget borde vara att utöka dem. Landstingets och Karolinska institutets baslinjestudie där de tyngsta narkomanerna söktes upp, bekräftade detta.
Den narkotikapolitiska utredning som Alliansen beslutade om har lugnat mig på dessa punkter. Den konstaterar att forskningsläget är oklart men att sprutbyten åtminstone inte kan skada. Om Stockholm genomför ett försök med sprutbyte, tillsammans med en rad andra åtgärder som förstärker beroendevården och smittskyddet, kan vi få ett bra svar på om och hur sprutbyten fungerar, just i Stockholm. Det borde ju de flesta kunna sluta upp bakom.
Det övergripande målet måste vara att minska missbruket och allt det lidande det för med sig. Den största dödsfaran för narkomanerna är missbruket i sig. Men de som kan få hjälp att bli fria från sitt missbruk ska inte behöva bära med sig en livslång, livsfarlig smitta. Därför måste vi göra allt för att stoppa smittspridningen. Med en helhetssyn på missbrukarnas situation kan vi göra båda sakerna - samtidigt. För att gå från Helén till att travestera Henrik av Navarra: minskad smittspridning är värt ett sprutbytesförsök - med mera!
Mer media: SvD Brännpunkt, Brännpunkt igen, Stockholmsnytt, ABC, Dagens Medicin.
Andra bloggare med åsikter om sprutbyten: Maria Abrahamsson (som gjort sin åsiktsresa), Maria Byström, Isobel Hadley-Kamptz, Seved Monke, Per Pettersson, Sanna Rayman på SvD:s ledarblogg, Anna Starbrink
Obs! Detta inlägg, liksom alla andra här, skriver jag som privatperson och fritidspolitiker i Stockholm. Även om jag också arbetar för Folkpartiet i landstinget.
Intressant om politik, narkotika, sprutbyte, sprututbyte, Stockholm, narkomaner, droger, injektionsmissbruk, smittspridning, smittskydd, hiv, hepatit
Sprutbyten är en åtgärd som inte syftar till att minska missbruket (där har Moderaterna i Stockholms län helt rätt). Tvärtom innebär sprutbytesprogram utdelning av instrumenten för injektionsmissbruk, till ofta mycket tunga narkomaner. Men syftet med sprutbyten är ett annat: att etablera kontakt med missbrukare och få deras förtroende - samt att minska risken att hiv, hepatit osv sprids.
Min liberalism är en pragmatisk ideologi, och det är också min syn på narkotika och smittspridning. Kan vi med sprutbyten minska smittspridningen så kan det vara en rimlig åtgärd - precis som metadonprogram är rimliga, även om de innebär utbyte av opiaterna (som heroin) mot en annan drog, eftersom de visat sig effektiva för att hjälpa missbrukare att sluta.
Problemet med sprutbytesdebatten har i mina ögon varit i huvudsak två. Först den skakiga vetenskapliga evidensen. Många påstår att det vetenskapliga stödet är kompakt, men det rör sig om totalt ett fåtal studier runtom i världen, varav en del ifrågasatts eller ger otydliga resultat. Ett par av dem, bl.a. från OS-aktuella Vancouver, visar rentav att sprutbyten kan vara kontraproduktivt ur smittspridningssynpunkt! Det har jag i och för sig svårt att tro på, men det visar att forskningsläget inte är så glasklart som det ibland framstår. Det mest närliggande exemplet, i Malmö/Lund, har aldrig kunnat visa någon effekt på just smittspridning (däremot andra positiva effekter med bl.a. kontaktytor med narkomaner).
Min andra invändning gäller det starka fokus som sprutbyten har fått i debatten om hur vi ska bemöta framför allt hiv-smittan, som för några år sedan hade en mycket obehaglig, snabb och kraftfull ökning i Stockholmsområdet (en ökning som nu har fallit tillbaka). Risken är att andra åtgärder riskerar att hamna i skymundan: uppsökande verksamhet (även utan "lockbetet" sprutbyten), omfattande hiv- och hepatit-testning, metadonprogram och annan beroendevård, osv. Dessa inslag hade god effekt under hiv-epidemin på 1980-talet men har senare inte varit så omfattande. Första steget borde vara att utöka dem. Landstingets och Karolinska institutets baslinjestudie där de tyngsta narkomanerna söktes upp, bekräftade detta.
Den narkotikapolitiska utredning som Alliansen beslutade om har lugnat mig på dessa punkter. Den konstaterar att forskningsläget är oklart men att sprutbyten åtminstone inte kan skada. Om Stockholm genomför ett försök med sprutbyte, tillsammans med en rad andra åtgärder som förstärker beroendevården och smittskyddet, kan vi få ett bra svar på om och hur sprutbyten fungerar, just i Stockholm. Det borde ju de flesta kunna sluta upp bakom.
Det övergripande målet måste vara att minska missbruket och allt det lidande det för med sig. Den största dödsfaran för narkomanerna är missbruket i sig. Men de som kan få hjälp att bli fria från sitt missbruk ska inte behöva bära med sig en livslång, livsfarlig smitta. Därför måste vi göra allt för att stoppa smittspridningen. Med en helhetssyn på missbrukarnas situation kan vi göra båda sakerna - samtidigt. För att gå från Helén till att travestera Henrik av Navarra: minskad smittspridning är värt ett sprutbytesförsök - med mera!
Mer media: SvD Brännpunkt, Brännpunkt igen, Stockholmsnytt, ABC, Dagens Medicin.
Andra bloggare med åsikter om sprutbyten: Maria Abrahamsson (som gjort sin åsiktsresa), Maria Byström, Isobel Hadley-Kamptz, Seved Monke, Per Pettersson, Sanna Rayman på SvD:s ledarblogg, Anna Starbrink
Obs! Detta inlägg, liksom alla andra här, skriver jag som privatperson och fritidspolitiker i Stockholm. Även om jag också arbetar för Folkpartiet i landstinget.
Intressant om politik, narkotika, sprutbyte, sprututbyte, Stockholm, narkomaner, droger, injektionsmissbruk, smittspridning, smittskydd, hiv, hepatit
onsdag, februari 10, 2010
Ja till patienternas fria vårdval
Vårdval Stockholm har funnits i drygt två år och hunnit bli bespottat, nedsablat och hårt kritiserat många gånger om. Men ute i vårdens verklighet har resultaten visat sig och gång på gång motbevisat kritikerna.
Vi har fått fler husläkarmottagningar (drygt 30, totalt nu 191), fler husläkare (totalt 120 fler läkare i primärvården), nya närakuter för vård efter kontorstid (totalt 17 st). Över 100.000 fler har valt sin egen doktor eller vårdmottagning sedan 2007, sista året före Vårdval. Läkarbesöken har ökat med 20 procent, samtidigt som sjuksköterskebesöken ligger stabilt och faktiskt ökar något.
Läkarbesöken görs av nya patienter: det är inte fler besök per patient eller fler korta besök som ofta påstås.
Vårdval Stockholm innebär ökad jämlikhet. Det är inte bara tillgängligheten som har ökat, denna tillgänglighet har utnyttjats av människor som tidigare inte gick till doktorn så ofta, tillräckligt eller i tid. Den största ökningen av läkarbesök har skett i s.k. utsatta områden. Nu görs det - för första gången - lika många läkarbesök där som i rikare delar av länet. De nya husläkarmottagningarna finns också spridda över länet, många i s.k. utsatta områden eller områden där det tidigare inte fanns så mycket primärvård. På mottagningar i områden med lägre inkomster finns också större resurser per patient.
Nu presenterar de rödgröna slutligen sitt alternativ, men som min chef Birgitta Rydberg påpekar så är det inte så mycket nytt: att styra pengarna mer utifrån patienternas diagnoser och olika åtgärder är sådant som utreds, på Alliansens uppdrag. Alliansen har också beslutat om att nästa år införa nästa generation av Vårdval Stockholm - med ännu tydligare koppling till människornas vårdbehov.
Mindre politisk detaljreglering är vad Vårdval Stockholm har inneburit. Etableringsfriheten innebär att alla vårdgivare som uppfyller kraven får erbjuda invånarna vård. Valfriheten innebär att det är patienterna/invånarna själva som bestämmer vilken läkare och vårdmottagning de vill tillhöra. Det är inte bostadsområden och stadsdelar utan människors val och behov som avgör hur vården utformas och hur resurserna fördelas.
Bloggat: Gunilla Gustafsson
Intressant om politik, vård, vårdval, hälsoval, Birgitta Rydberg, Folkpartiet, Alliansen, rödgröna, oppositionen
Vi har fått fler husläkarmottagningar (drygt 30, totalt nu 191), fler husläkare (totalt 120 fler läkare i primärvården), nya närakuter för vård efter kontorstid (totalt 17 st). Över 100.000 fler har valt sin egen doktor eller vårdmottagning sedan 2007, sista året före Vårdval. Läkarbesöken har ökat med 20 procent, samtidigt som sjuksköterskebesöken ligger stabilt och faktiskt ökar något.
Läkarbesöken görs av nya patienter: det är inte fler besök per patient eller fler korta besök som ofta påstås.
Vårdval Stockholm innebär ökad jämlikhet. Det är inte bara tillgängligheten som har ökat, denna tillgänglighet har utnyttjats av människor som tidigare inte gick till doktorn så ofta, tillräckligt eller i tid. Den största ökningen av läkarbesök har skett i s.k. utsatta områden. Nu görs det - för första gången - lika många läkarbesök där som i rikare delar av länet. De nya husläkarmottagningarna finns också spridda över länet, många i s.k. utsatta områden eller områden där det tidigare inte fanns så mycket primärvård. På mottagningar i områden med lägre inkomster finns också större resurser per patient.
Nu presenterar de rödgröna slutligen sitt alternativ, men som min chef Birgitta Rydberg påpekar så är det inte så mycket nytt: att styra pengarna mer utifrån patienternas diagnoser och olika åtgärder är sådant som utreds, på Alliansens uppdrag. Alliansen har också beslutat om att nästa år införa nästa generation av Vårdval Stockholm - med ännu tydligare koppling till människornas vårdbehov.
Mindre politisk detaljreglering är vad Vårdval Stockholm har inneburit. Etableringsfriheten innebär att alla vårdgivare som uppfyller kraven får erbjuda invånarna vård. Valfriheten innebär att det är patienterna/invånarna själva som bestämmer vilken läkare och vårdmottagning de vill tillhöra. Det är inte bostadsområden och stadsdelar utan människors val och behov som avgör hur vården utformas och hur resurserna fördelas.
Bloggat: Gunilla Gustafsson
Intressant om politik, vård, vårdval, hälsoval, Birgitta Rydberg, Folkpartiet, Alliansen, rödgröna, oppositionen
Var med och förnya FP:s politik - och förändra Stockholm
I dag skriver SvD om Folkpartiets idéarbete på webben - där alla är välkomna med åsikter och förslag när vi utformar vårt program för valet och nästa mandatperiod. Som jag skrivit tidigare är detta både en bra möjlighet att vara med och påverka ett av de program som sannolikt kommer att styra hur Stockholm förändras de kommande åren, och ett sätt att utveckla demokratin och utnyttja den nya teknikens möjligheter.
Bloggar: Maria Byström, Anna Lundberg, Madeleine Sjöstedt, Seved Monke
Intressant om politik, Folkpartiet, internet, programarbete, valprogram, val 2010, demokrati, Stockholm
Bloggar: Maria Byström, Anna Lundberg, Madeleine Sjöstedt, Seved Monke
Intressant om politik, Folkpartiet, internet, programarbete, valprogram, val 2010, demokrati, Stockholm
måndag, februari 08, 2010
Afghanistan: Sverige är en del av världssamfundet
Två döda svenska soldater i Afghanistan är en tragisk förlust för Sverige och framför allt för de stupades anhöriga och vänner. Dödstalen i Afghanistan - nu fyra man för Sveriges del, många fler män och kvinnor för andra länders styrkor, och allra mest för de civila afghanerna - visar vilket osäkert och otryggt land det handlar om, även i den åtminstone tidigare relativt lugna norra delen där den svenska insatsstyrkan befinner sig. Och det visar också varför den svenska insatsen behövs.
Utan säkerhet går det inte att bedriva ett framgångsrikt biståndsarbete, utbilda poliser, bygga och hålla igång skolor och sjukhus, stötta afghanernas återuppbyggnad av sitt land med utbildning, välfärd och näringsliv.
Utan omvärldens närvaro i Afghanistan är risken nära nog total att landet faller tillbaka i inbördes strider, med talibanerna och olika krigsherrar som slåss om makt, inflytande och knarkhandel. Ett sådant Afghanistan skulle fortsätta att exportera oro, osäkerhet, terror och narkotika till grannländerna och definitivt inte vara ett trevligare hemland för de flesta afghaner.
Alliansregeringen och Folkpartiet tar tydlig ställning för att Sverige och världen försvaras i Afghanistan, och att vi måste ta vår del av världssamfundets ansvar. De rödgröna vacklar i den ansvarsfrågan. Hur långt Vänsterpartiets och Lars Ohlys internationella solidaritet och pålitlighet i försvarspolitiken sträcker sig är ännu en fråga att ställa inför regeringsalternativen i höst.
Givetvis ska de svenska soldaterna ha bästa möjliga resurser, med skyddsutrustning, helikoptertransporter och annat. Där har också Folkpartiet och Allan Widman tagit viktiga debatter.
Uppdaterat: Allan Widman skriver i AB och på Newsmill om varför Sverige ska stanna i Afghanistan.
Bloggar: Annika Beijbom, Maria Byström, Sebastian Hallén, Hallén igen, Runo Johansson, Nina Larsson, Seved Monke, Mathias Sundin, Erik Svansbo.
Intressant om politik, säkerhet, försvar, försvarspolitik, säkerhetspolitik, Afghanistan, terrorism, narkotika, Alliansen, Folkpartiet, Vänsterpartiet
Utan säkerhet går det inte att bedriva ett framgångsrikt biståndsarbete, utbilda poliser, bygga och hålla igång skolor och sjukhus, stötta afghanernas återuppbyggnad av sitt land med utbildning, välfärd och näringsliv.
Utan omvärldens närvaro i Afghanistan är risken nära nog total att landet faller tillbaka i inbördes strider, med talibanerna och olika krigsherrar som slåss om makt, inflytande och knarkhandel. Ett sådant Afghanistan skulle fortsätta att exportera oro, osäkerhet, terror och narkotika till grannländerna och definitivt inte vara ett trevligare hemland för de flesta afghaner.
Alliansregeringen och Folkpartiet tar tydlig ställning för att Sverige och världen försvaras i Afghanistan, och att vi måste ta vår del av världssamfundets ansvar. De rödgröna vacklar i den ansvarsfrågan. Hur långt Vänsterpartiets och Lars Ohlys internationella solidaritet och pålitlighet i försvarspolitiken sträcker sig är ännu en fråga att ställa inför regeringsalternativen i höst.
Givetvis ska de svenska soldaterna ha bästa möjliga resurser, med skyddsutrustning, helikoptertransporter och annat. Där har också Folkpartiet och Allan Widman tagit viktiga debatter.
Uppdaterat: Allan Widman skriver i AB och på Newsmill om varför Sverige ska stanna i Afghanistan.
Bloggar: Annika Beijbom, Maria Byström, Sebastian Hallén, Hallén igen, Runo Johansson, Nina Larsson, Seved Monke, Mathias Sundin, Erik Svansbo.
Intressant om politik, säkerhet, försvar, försvarspolitik, säkerhetspolitik, Afghanistan, terrorism, narkotika, Alliansen, Folkpartiet, Vänsterpartiet
Protektionism och kommunism
Det blir allt tydligare vad en rödgrön regering kommer att innebära. Inte för att det ges fler konkreta, finansierade och genomarbetade förslag på olika områden - utan för den bild som sätts av de kommentarer, utspel, gemensamma och ensamma uttalanden som kommer från de tre oppositionspartierna.
I dag lanseras - gemensamt - på bred front den arbetarprotektionism som vi känner igen från den röda vänstern, både fackföreningspartiet S och det f.d. kommunistpartiet V. Det trista är att även det potentiellt mer frihetliga MP i namn av det som går för rödgrön enighet, åsidosatt sin tidigare öppna inställning till att välkomna utländsk arbetskraft. (SvD Brännpunkt.)
De rödgröna går emot det lagförslag som Alliansregeringen lade fram efter den s.k. Lavaldomen. Mark Klamberg klargör vad förslaget de säger nej till går ut på: "att medlemsstaterna ska se till att de utstationerade arbetstagarna garanteras de arbets- och anställningsvillkor i värdlandet som är fastställda i lag eller i allmängiltiga kollektivavtal för arbete". Men det är inte nog för den rödgröna koalition som vill stänga svensk arbetsmarknad.
Samtidigt försvarar Tobias Billström regeringens reformer för arbetskraftsinvandring: Reformer som i liberala ögon kanske inte går tillräckligt långt och som behöver och ska utvecklas, men som är milsvitt ifrån något vänstersidan kunnat enas kring.
Vänsterpartiets deltagande i den kommande rödgröna regeringen är för övrigt något som är värt att påminna om (som görs i dagens AB). Det är ett parti som, trots sin avskaffade kommunistiska etikett, fortfarande står för planekonomi. Ett parti som S tidigare hållit på armslängds avstånd, som är ett rött skynke för många mittenväljare - och ett parti som självt tydligt inte är helt bekvämt med att aspirera på regeringstaburetterna vilket märks i ovilligheten att kompromissa och ge väljarna svar vad det rödgröna alternativet är i viktiga frågor.
En sådan både ovillig och kontroversiell samarbetspartner är knappast en dröm i någon konstellation.
Bloggar: Magnus Andersson, Carina Boberg, Maria Byström, Sebastian Hallén, Annie Johansson, Runo Johansson, Mark Klamberg, Seved Monke, Johnny Munkhammar, Mathias Sundin, Christer Sörliden, Elisabeth Thand Ringqvist, Hanna Wagenius
Intressant om politik, val 2010, rödgröna, oppositionen, Vänsterpartiet, arbetsmarknad, arbetsmarknadspolitik, arbetskraftsinvandring, protektionism, kommunism, Vänsterpartiet, Lars Ohly, Alliansen, regeringen, Tobias Billström
I dag lanseras - gemensamt - på bred front den arbetarprotektionism som vi känner igen från den röda vänstern, både fackföreningspartiet S och det f.d. kommunistpartiet V. Det trista är att även det potentiellt mer frihetliga MP i namn av det som går för rödgrön enighet, åsidosatt sin tidigare öppna inställning till att välkomna utländsk arbetskraft. (SvD Brännpunkt.)
De rödgröna går emot det lagförslag som Alliansregeringen lade fram efter den s.k. Lavaldomen. Mark Klamberg klargör vad förslaget de säger nej till går ut på: "att medlemsstaterna ska se till att de utstationerade arbetstagarna garanteras de arbets- och anställningsvillkor i värdlandet som är fastställda i lag eller i allmängiltiga kollektivavtal för arbete". Men det är inte nog för den rödgröna koalition som vill stänga svensk arbetsmarknad.
Samtidigt försvarar Tobias Billström regeringens reformer för arbetskraftsinvandring: Reformer som i liberala ögon kanske inte går tillräckligt långt och som behöver och ska utvecklas, men som är milsvitt ifrån något vänstersidan kunnat enas kring.
Vänsterpartiets deltagande i den kommande rödgröna regeringen är för övrigt något som är värt att påminna om (som görs i dagens AB). Det är ett parti som, trots sin avskaffade kommunistiska etikett, fortfarande står för planekonomi. Ett parti som S tidigare hållit på armslängds avstånd, som är ett rött skynke för många mittenväljare - och ett parti som självt tydligt inte är helt bekvämt med att aspirera på regeringstaburetterna vilket märks i ovilligheten att kompromissa och ge väljarna svar vad det rödgröna alternativet är i viktiga frågor.
En sådan både ovillig och kontroversiell samarbetspartner är knappast en dröm i någon konstellation.
Bloggar: Magnus Andersson, Carina Boberg, Maria Byström, Sebastian Hallén, Annie Johansson, Runo Johansson, Mark Klamberg, Seved Monke, Johnny Munkhammar, Mathias Sundin, Christer Sörliden, Elisabeth Thand Ringqvist, Hanna Wagenius
Intressant om politik, val 2010, rödgröna, oppositionen, Vänsterpartiet, arbetsmarknad, arbetsmarknadspolitik, arbetskraftsinvandring, protektionism, kommunism, Vänsterpartiet, Lars Ohly, Alliansen, regeringen, Tobias Billström
Världens viktigaste yrke
Många yrken kan nog göra anspråk på att vara världens viktigaste men ett tycker nog de flesta ändå är i särklass: lärarens. För att klara framtidens utmaningar, överföra kunskap och värderingar till nya generationer, stimulera unga begåvningar till nya stordåd för mänskligheten, är bra lärare helt nödvändiga. Och bra lärare behöver bra utbildning.
Grunden läggs under de första skolåren - och där behöver svensk skola satsa mer, med kunskap, arbetsro och omtanke, för att skolan och framför allt barnen ska slippa eventuella problem senare under skoltiden.
Lärarutbildningen är ett av de områden inom skolans värld där Folkpartiet, Alliansen och Jan Björklund levererat ordentligt. Och nu är det dags att återupprätta lågstadielärarna, som samtidigt ska få en ordentlig kunskapsbas i svenska och matematik. Det är högst välkommet.
Media: AB, DN, DN ledare, SvD.
Bloggar: Carina Boberg, Linnéa Darell, Anne-Marie Ekström, Runo Johansson, Anna Lundberg, Christer Sörliden.
Intressant om politik, skola, skolpolitik, lärarutbildning, lågstadielärare, Folkpartiet, Alliansen, Jan Björklund
Grunden läggs under de första skolåren - och där behöver svensk skola satsa mer, med kunskap, arbetsro och omtanke, för att skolan och framför allt barnen ska slippa eventuella problem senare under skoltiden.
Lärarutbildningen är ett av de områden inom skolans värld där Folkpartiet, Alliansen och Jan Björklund levererat ordentligt. Och nu är det dags att återupprätta lågstadielärarna, som samtidigt ska få en ordentlig kunskapsbas i svenska och matematik. Det är högst välkommet.
Media: AB, DN, DN ledare, SvD.
Bloggar: Carina Boberg, Linnéa Darell, Anne-Marie Ekström, Runo Johansson, Anna Lundberg, Christer Sörliden.
Intressant om politik, skola, skolpolitik, lärarutbildning, lågstadielärare, Folkpartiet, Alliansen, Jan Björklund
torsdag, februari 04, 2010
Arbete som lönar sig ger rejäl pension
Svenskarna och inte minst svenska pensionärer har fått flera glada nyheter i dag. Sysselsättningen har ökat sedan 2006 - trots den svåra ekonomiska kris Sverige och världen har gått igenom (SvD, AB). Om detta skriver Per Altenberg, som också liksom jag påpekar att det viktiga är skillnaden tack vare regeringens politik. Hur hade det sett ut utan den sysselsättningsökning som skedde efter maktskiftet, till stor del tack vare Alliansens jobbpolitik?
Att det blir fler som jobbar gynnar förstås alla i samhället - inte minst pensionärerna. Hur pensionerna utvecklas är ju beroende av hur den svenska ekonomin går, liksom all välfärd är beroende av att många arbetar och betalar skatt.
Pensionärerna kan nu också se fram mot att få ännu lägre skatt. Moderaterna och Centern har anslutit sig till och Kristdemokraterna och Jan Björklunds Folkparti (SvD, DN/TT). Alliansen har sänkt pensionärernas skatter i ett par omgångar, senast nu vid årsskiftet vilket parerade en stor del av inkomsttappet p.g.a. den konjunkturrelaterade pensionssänkningen. Förvisso har de som fortfarande arbetar fått ännu större skattesänkningar, men det är ju också högst motiverat, just för att lägre skatt på arbete ger fler som arbetar. Det ska löna sig att arbeta jämfört med att inte göra det, det ska löna sig att utbilda sig, och det ska löna sig att jobba några år extra och vänta med pensionen till 67 eller 70. Och det lönar sig även därefter - med en bättre pension.
Alliansens linje är tydlig: Fler ska få behålla mer av sina egna pengar, såväl de som arbetar som de som har arbetat och gått i pension. Vad den rödgröna politiken går ut på är som vanligt oklart - förutom att många kommer att få behålla mindre av sina egna pengar. I den rödgröna världen ska pensionärerna "kompenseras" genom att vanliga inkomsttagare får högre skatt. Hur det ska ge en positiv effekt på pensionerna återstår att se. Även Seved Monke är frågande.
Först arbete som lönar sig och sedan en rejäl pension: Pensionärerna, regeringens starkaste väljargrupp, kan med fullt förtroende fortsätta att stödja Alliansen. Sedan gäller det att samma Allians också blir bättre på de ungas frågor - och på att visa hur jobb- och utbildningspolitiken är det bästa även för de unga. "Ungdomsskatten" - en återställare som fördubblar arbetsgivaravgiften för dem som anställer unga - borde få även yngre svenskar att kritiskt granska de rödgrönas alternativ.
Mer bloggar: Runo Johansson, Seved Monke, Mats Persson och Christer Sörliden om statistik, siffror och sysselsättning.
Intressant om politik, ekonomi, arbete, sysselsättning, arbetslöshet, SCB, statistik, Alliansen, pensionärer, pensionärsskatt, ungdomar, ungdomsskatt, arbetsgivaravgift, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, rödgröna, oppositionen, skatt, skattehöjningar, skattesänkningar
Att det blir fler som jobbar gynnar förstås alla i samhället - inte minst pensionärerna. Hur pensionerna utvecklas är ju beroende av hur den svenska ekonomin går, liksom all välfärd är beroende av att många arbetar och betalar skatt.
Pensionärerna kan nu också se fram mot att få ännu lägre skatt. Moderaterna och Centern har anslutit sig till och Kristdemokraterna och Jan Björklunds Folkparti (SvD, DN/TT). Alliansen har sänkt pensionärernas skatter i ett par omgångar, senast nu vid årsskiftet vilket parerade en stor del av inkomsttappet p.g.a. den konjunkturrelaterade pensionssänkningen. Förvisso har de som fortfarande arbetar fått ännu större skattesänkningar, men det är ju också högst motiverat, just för att lägre skatt på arbete ger fler som arbetar. Det ska löna sig att arbeta jämfört med att inte göra det, det ska löna sig att utbilda sig, och det ska löna sig att jobba några år extra och vänta med pensionen till 67 eller 70. Och det lönar sig även därefter - med en bättre pension.
Alliansens linje är tydlig: Fler ska få behålla mer av sina egna pengar, såväl de som arbetar som de som har arbetat och gått i pension. Vad den rödgröna politiken går ut på är som vanligt oklart - förutom att många kommer att få behålla mindre av sina egna pengar. I den rödgröna världen ska pensionärerna "kompenseras" genom att vanliga inkomsttagare får högre skatt. Hur det ska ge en positiv effekt på pensionerna återstår att se. Även Seved Monke är frågande.
Först arbete som lönar sig och sedan en rejäl pension: Pensionärerna, regeringens starkaste väljargrupp, kan med fullt förtroende fortsätta att stödja Alliansen. Sedan gäller det att samma Allians också blir bättre på de ungas frågor - och på att visa hur jobb- och utbildningspolitiken är det bästa även för de unga. "Ungdomsskatten" - en återställare som fördubblar arbetsgivaravgiften för dem som anställer unga - borde få även yngre svenskar att kritiskt granska de rödgrönas alternativ.
Mer bloggar: Runo Johansson, Seved Monke, Mats Persson och Christer Sörliden om statistik, siffror och sysselsättning.
Intressant om politik, ekonomi, arbete, sysselsättning, arbetslöshet, SCB, statistik, Alliansen, pensionärer, pensionärsskatt, ungdomar, ungdomsskatt, arbetsgivaravgift, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, rödgröna, oppositionen, skatt, skattehöjningar, skattesänkningar
Birgitta Ohlsson kan, vill och törs
Att vår nya EU-minister är en ung kvinna med hög svansföring och mycket skinn på näsan, och som till råga på allt ska bli mamma, provocerar en del något oerhört. Såväl särartsfeminister som i Expressen, som annars vettiga liberala ledarskribenter som Hanne Kjöller i DN (ej på nätet). Amanda Brihed, Maria Byström, Carina Boberg och Linnéa Darell ryter till.
Sedan har många förståsigpåare velat förminska betydelsen av Birgitta Ohlssons utnämning eftersom EU-ministerposten framför allt efter ordförandeskapet inte har så stor betydelse. Men en statsrådstaburett med ett viktigt samordningsansvar blir förstås vad man gör den till, och Birgitta Ohlsson har verkligen förutsättningarna att göra något bra. Som Henrik Brors påpekade i gårdagens DN kommer det allmänna rådet bland ministerråden att få en mer central roll i och med Lissabonfördraget. Och där lär Birgitta Ohlsson sitta.
Intressant om politik, Folkpartiet, Birgitta Ohlsson, EU-minister, allmänna rådet, särartsfeminism, Eva Sternberg, Hanne Kjöller, föräldraskap
Sedan har många förståsigpåare velat förminska betydelsen av Birgitta Ohlssons utnämning eftersom EU-ministerposten framför allt efter ordförandeskapet inte har så stor betydelse. Men en statsrådstaburett med ett viktigt samordningsansvar blir förstås vad man gör den till, och Birgitta Ohlsson har verkligen förutsättningarna att göra något bra. Som Henrik Brors påpekade i gårdagens DN kommer det allmänna rådet bland ministerråden att få en mer central roll i och med Lissabonfördraget. Och där lär Birgitta Ohlsson sitta.
Intressant om politik, Folkpartiet, Birgitta Ohlsson, EU-minister, allmänna rådet, särartsfeminism, Eva Sternberg, Hanne Kjöller, föräldraskap
onsdag, februari 03, 2010
Spårväg på väg
Nu byggs det äntligen ny spårväg i centrala Stockholm, och mer är på gång. Den nya City-spårvägen ska sträcka sig från Lindhagen till Djurgården/Värtan. Och sedan bör konvertering av linje 4 vara nästa steg. Om detta kära ämne skriver jag i en insändare i Mitt i.
Spårvägen är ett klokt val
När vi blir fler stockholmare och innerstadsbor behövs mer kollektivtrafik. Modern spårväg är ett klokt val ur flera perspektiv. Kapacitetsstark, kostnadseffektiv och i mångas ögon en trevlig form av resande kompletterar den tunnelbanan med smidig kollektivtrafik ovan jord och knyter samman viktiga punkter i staden och regionen.
Spårväg City kommer att bli nya Lindhagens förbindelse med övriga stan – och kommer att kunna locka även nya grupper av resenärer som väljer spårvagn istället för bil, vilket är nödvändigt om Stockholm ska växa på ett hållbart sätt.
Med spårväg som kan ge 80 procent av kapaciteten till 20 procent av kostnaden för ny tunnelbana, sällar sig Stockholm till andra europeiska storstäder. Spårväg City och tvärbanans förlängning till Solna är bara början. För oss innerstadsbor blir linje 4 via knutpunkter som Skanstull, Fridhemsplan, Odenplan och Fältöversten nästa viktiga mål – en busslinje som redan i dag har långt fler resenärer än vad som krävs för uppgradering till spårvagn.
Rasmus Jonlund
Kommunpolitiker (FP)
Min folkpartivän Seved Monke gillar också spårvagnar (liksom många andra stockholmare och liberaler).
Intressant om politik, kollektivtrafik, trafik, stadstrafik, spårväg, spårvagn, spårvagnar, light rail, spårväg city, linje 4, Stockholm
Dyr detaljreglering ger inte fler bostäder
Svensk bostadsmarknad har blivit mer av marknad de senaste åren - i avtal mellan parterna själv har hyressättningen gjorts friare och mer överensstämmande med vad människor uppskattar och är beredda att betala för. Samtidigt förblir bostäderna definitivt ett utrymme för politik. Bostaden är inte en vara som andra och det är ett politiskt ansvar, nationellt och lokalt, att se till att det finns förutsättningar för företag att bygga bra bostäder, och för människor att bo i dem.
Den tidigare överregleringen och subventionspolitiken ledde dock inte till mycket gott. Det blev dyrt och krångligt att bygga. Dessvärre är den rödgröna oppositionens alternativ även på detta område återställare fast kanske i en mer grandios skala än vi sett på länge. Per Altenberg berättar om alla de nya detaljregleringar som S, V och MP nu vill se.
Att inte ha koll på kostnaderna är ytterligare ett rödgrönt drag som går igen även i denna uppgörelse. Miljarder lär det i varje fall handla om. Hur var definitionen för en fusköverenskommelse?
Fastighetsägarnas kommentar ("Investeringsstöd driver kostnadsökningar" och risken är att de "försenar mer angelägna reformer"
SvD, SR
Intressant om politik, bostäder, bostadspolitik, rödgröna, oppositionen, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, subventioner, detaljreglering
Den tidigare överregleringen och subventionspolitiken ledde dock inte till mycket gott. Det blev dyrt och krångligt att bygga. Dessvärre är den rödgröna oppositionens alternativ även på detta område återställare fast kanske i en mer grandios skala än vi sett på länge. Per Altenberg berättar om alla de nya detaljregleringar som S, V och MP nu vill se.
Att inte ha koll på kostnaderna är ytterligare ett rödgrönt drag som går igen även i denna uppgörelse. Miljarder lär det i varje fall handla om. Hur var definitionen för en fusköverenskommelse?
Fastighetsägarnas kommentar ("Investeringsstöd driver kostnadsökningar" och risken är att de "försenar mer angelägna reformer"
SvD, SR
Intressant om politik, bostäder, bostadspolitik, rödgröna, oppositionen, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, subventioner, detaljreglering
tisdag, februari 02, 2010
Birgitta Ohlsson - med EU som vårt viktigaste utrikespolitiska verktyg
Ja - helt rätt val. Folkpartiet och Alliansregeringen, Jan Björklund och Fredrik Reinfeldt är att gratulera. Den ideologiska, kampanjmakande, energiska, entusiasmerande, kunniga, empatiska och erfarna Birgitta Ohlsson kommer att vara ett starkt kort i regeringsarbetet och valrörelsen.
FRA-frågan och det konstruerade problemet med frispråkigheten desarmerade Jan Björklund direkt: FRA-lagstiftningen förbättrades genom Birgitta Ohlssons aktiva medverkan, och bara en svag ledare utser endast de med samma åsikter.
Frispråkigheten gav Birgitta Ohlsson också snabbt exempel på: hon tänker ta strid för att EU ska vara en stark röst för frihet och demokrati i världen - och leva upp till det på hemmaplan. Att romer behandlas som skräp i Italien är något vår nya Europaminister skäms över, och det skäms hon inte för att säga. Och inte heller för att ingen ska behöva välja mellan att bli mamma eller minister.
Birgitta Ohlsson tar plats på scenen.
Bloggat: Per Altenberg, Gulan Avci, Carina Boberg, Amanda Brihed, Adam Cwejman, Linnéa Darell x2, Maria Byström, Sebastian Hallén, Runo Johansson, Peter Kjällkvist, Liberati, Seved Monke, Shane Whaley
Media: DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, Expressens opinionsblogg, SR Ekot
Intressant om politik, regeringen, Folkpartiet, Birgitta Ohlsson, Jan Björklund, Fredrik Reinfeldt
FRA-frågan och det konstruerade problemet med frispråkigheten desarmerade Jan Björklund direkt: FRA-lagstiftningen förbättrades genom Birgitta Ohlssons aktiva medverkan, och bara en svag ledare utser endast de med samma åsikter.
Frispråkigheten gav Birgitta Ohlsson också snabbt exempel på: hon tänker ta strid för att EU ska vara en stark röst för frihet och demokrati i världen - och leva upp till det på hemmaplan. Att romer behandlas som skräp i Italien är något vår nya Europaminister skäms över, och det skäms hon inte för att säga. Och inte heller för att ingen ska behöva välja mellan att bli mamma eller minister.
Birgitta Ohlsson tar plats på scenen.
Bloggat: Per Altenberg, Gulan Avci, Carina Boberg, Amanda Brihed, Adam Cwejman, Linnéa Darell x2, Maria Byström, Sebastian Hallén, Runo Johansson, Peter Kjällkvist, Liberati, Seved Monke, Shane Whaley
Media: DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, Expressens opinionsblogg, SR Ekot
Intressant om politik, regeringen, Folkpartiet, Birgitta Ohlsson, Jan Björklund, Fredrik Reinfeldt
Birgitta Ohlsson
Hoppas förstås att det som sägs är sant: DN, Ekot, SvD... Bra att inte ett föräldraskap ska stå i vägen - för vare sig män eller kvinnor som kan och vill. Men en lika omotiverad invändning är Birgitta Ohlssons strid för en mer individualiserad föräldraförsäkring. Ingen håller med sitt parti i varenda fråga, det lär finnas och ha funnits gott om ministrar också som drivit en förändring av sitt partis eller sin regerings politik. I regeringen står man dock för regeringens linje, och föräldraförsäkringen ligger dessutom långt från utrikespolitiken och EU-frågorna.
Jesper Svensson skriver mer om varför valet av Birgitta Ohlsson vore så bra, för Folkpartiet, Alliansen och, vågar jag skriva, Sverige.
Intressant om politik, EU-minister, Birgitta Ohlsson, Folkpartiet, regeringen
Jesper Svensson skriver mer om varför valet av Birgitta Ohlsson vore så bra, för Folkpartiet, Alliansen och, vågar jag skriva, Sverige.
Intressant om politik, EU-minister, Birgitta Ohlsson, Folkpartiet, regeringen
Krisen och sysselsättningen
Statsministern sade en sak om hur sysselsättningen utvecklats sedan 2006 i partiledardebatten i söndags, finansministern rättade bilden i går, vilket väcker medial uppmärksamhet och förutsägbar upprördhet från Thomas Östros & co. (DN, SvD, AB, Expressen.) Det viktiga är ändå att även med Anders Borgs korrigering så är huvudbilden från Fredrik Reinfeldt relevant: vi har klarat oss igenom krisen på ett förvånansbärt bra sätt. Och en stor bidragande orsak är Alliansregeringens jobbpolitik.
Naturligtvis går inte den värsta ekonomiska krisen på decennier spårlöst förbi, inte heller i svenska statsfinanser, för svenskt näringsliv och på svensk arbetsmarknad. Men hur hade det varit utan de kanske 100.000 fler jobb som regeringens politik beräknades ha gett före krisen? Hur hade vi varit rustade om politiken fram till 2006, med hög arbetslöshet i dånande högkonjunktur, hade fått fortsätta?
Jesper Svensson har med andra ord rätt. Cornucopia? ger ytterligare komplettering av bilden: en jämförelse mellan S-regeringens sista hela kvartal, april-juni 2006, med motsvarande period 2009. Då blir tydligen ökningen i princip 100.000...
Intressant om politik, jobb, arbete, arbetslöshet, sysselsättning, statistik, SCB, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Thomas Östros, alliansen, regeringen, oppositionen, rödgröna
Naturligtvis går inte den värsta ekonomiska krisen på decennier spårlöst förbi, inte heller i svenska statsfinanser, för svenskt näringsliv och på svensk arbetsmarknad. Men hur hade det varit utan de kanske 100.000 fler jobb som regeringens politik beräknades ha gett före krisen? Hur hade vi varit rustade om politiken fram till 2006, med hög arbetslöshet i dånande högkonjunktur, hade fått fortsätta?
Jesper Svensson har med andra ord rätt. Cornucopia? ger ytterligare komplettering av bilden: en jämförelse mellan S-regeringens sista hela kvartal, april-juni 2006, med motsvarande period 2009. Då blir tydligen ökningen i princip 100.000...
Intressant om politik, jobb, arbete, arbetslöshet, sysselsättning, statistik, SCB, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg, Thomas Östros, alliansen, regeringen, oppositionen, rödgröna
måndag, februari 01, 2010
Rädslans politik som slog fel
Reformerna av sjukförsäkringen med tydligare koppling till rehabilitering och introduktion tillbaka till arbetsmarknaden har blivit hårt kritiserade. Men som SVT:s Rapport kunde berätta ikväll så blev det inte så illa som många oroat sig för - en oro som oppositionen skamlöst eldade på.
De cancersjuka som figurerat tidigare i SVT visade sig nu ha fått behålla sjukpenningen, kunnat fortsätta på sina deltidsjobb, och fått anpassade insatser. Den individuella behandling och introduktion som Alliansregeringen strävat efter.
Regeringens rehabiliteringskedja innebär nu, som Alliansens partiledare påpekade i gårdagens TV-debatt, att människor som tidigare gått sjukskrivna år efter år, för första gången har hört av välfärdens myndigheter med något annat än sjukskrivnings- eller förtidspensionsbesked och utbetalningskort. Nu har de fått frågor och erbjudanden om rehabilitering, en väg tillbaka till arbetsmarknaden.
Mer kan göras för att förbättra rehabiliteringen, vården och sjukförsäkringen. Men vi har åtminstone rört oss i rätt riktning, bort från passiviseringens politik som under tidigare regeringar sände ut hundratusentals i utanförskap. Och rädslans politik slår förhoppningsvis så fel som den förtjänar.
Läs gärna Maria Byström, Mark Klamberg, Jesper Svensson.
Intressant om politik, sjukförsäkring, sjukpenning, förtidspension, rehabilitering, regeringen, Alliansen, oppositionen, rödgröna
De cancersjuka som figurerat tidigare i SVT visade sig nu ha fått behålla sjukpenningen, kunnat fortsätta på sina deltidsjobb, och fått anpassade insatser. Den individuella behandling och introduktion som Alliansregeringen strävat efter.
Regeringens rehabiliteringskedja innebär nu, som Alliansens partiledare påpekade i gårdagens TV-debatt, att människor som tidigare gått sjukskrivna år efter år, för första gången har hört av välfärdens myndigheter med något annat än sjukskrivnings- eller förtidspensionsbesked och utbetalningskort. Nu har de fått frågor och erbjudanden om rehabilitering, en väg tillbaka till arbetsmarknaden.
Mer kan göras för att förbättra rehabiliteringen, vården och sjukförsäkringen. Men vi har åtminstone rört oss i rätt riktning, bort från passiviseringens politik som under tidigare regeringar sände ut hundratusentals i utanförskap. Och rädslans politik slår förhoppningsvis så fel som den förtjänar.
Läs gärna Maria Byström, Mark Klamberg, Jesper Svensson.
Intressant om politik, sjukförsäkring, sjukpenning, förtidspension, rehabilitering, regeringen, Alliansen, oppositionen, rödgröna
Att tjäna sitt land, och respekteras för den man är
Barack Obamas första State of the Union, ett drygt år efter tillträdet som president, fick kanske inte det innehåll och den inramning av det politiska landskapet som många liberaler hade hoppats och rentav trott. Den fortfarande personligt mycket populäre presidenten har mycket att bevisa, liksom hans demokratiska parti.
En glädjande nyhet försvann kanske bland de ekonomiska allvarsorden: Det är äntligen dags att inleda avskaffandet av "Don't ask, don't tell"-principen i amerikanska försvaret. Principen att det är OK att vara gay - så länge du, eller någon annan för den delen, inte berättar det har berövat det amerikanska försvaret över 13.000 medarbetare och soldater sedan den infördes 1993. Då var den förstås ett fall framåt, jämfört med tidigare benhårda förbud, men har inte desto mindre varit ett i grunden förskräckligt hyckleri.
Att ha öppet homosexuella i militären borde inte längre vara något stort problem, och därför borde processen att avskaffa "don't ask, don't tell" gå snabbt. Något annat vore att erkänna att situationen är mer problematisk än den är eller behöver vara. Värderingsskiftet i amerikansk liksom i svensk opinion har varit stort de senaste årtiondena och det avspeglar sig också bland militärer - de flesta har nog inga som helst problem med vilka deras vapenbröder och systrar blir kära i. De har viktigare och värre saker att tänka på.
Att inte låta alla som vill och kan tjäna sitt land är inte bara diskriminering - utan också gravt resursslöseri för militären. De individer vars rättigheter kränks av den stora allmänna arbetsgivaren kan mycket väl vara strategiskt viktiga experter, till exempel arabiskkunniga tolkar som det amerikanska försvaret har oerhört stort behov av.
Obamas upplevda saktfärdighet kring att avskaffa "Don't ask, don't tell" har väckt frustration i den amerikanska hbt-rörelsen. Om bakgrunden till denna långsamma hantering, och varför det nu börjar röra på sig, skriver NY Times. Äldre svenska artiklar har DN och SvD.
Intressant om politik, USA, Obama, homosexuella, gay, hbt, militären, försvaret, Pentagon, don't ask don't tell
En glädjande nyhet försvann kanske bland de ekonomiska allvarsorden: Det är äntligen dags att inleda avskaffandet av "Don't ask, don't tell"-principen i amerikanska försvaret. Principen att det är OK att vara gay - så länge du, eller någon annan för den delen, inte berättar det har berövat det amerikanska försvaret över 13.000 medarbetare och soldater sedan den infördes 1993. Då var den förstås ett fall framåt, jämfört med tidigare benhårda förbud, men har inte desto mindre varit ett i grunden förskräckligt hyckleri.
Att ha öppet homosexuella i militären borde inte längre vara något stort problem, och därför borde processen att avskaffa "don't ask, don't tell" gå snabbt. Något annat vore att erkänna att situationen är mer problematisk än den är eller behöver vara. Värderingsskiftet i amerikansk liksom i svensk opinion har varit stort de senaste årtiondena och det avspeglar sig också bland militärer - de flesta har nog inga som helst problem med vilka deras vapenbröder och systrar blir kära i. De har viktigare och värre saker att tänka på.
Att inte låta alla som vill och kan tjäna sitt land är inte bara diskriminering - utan också gravt resursslöseri för militären. De individer vars rättigheter kränks av den stora allmänna arbetsgivaren kan mycket väl vara strategiskt viktiga experter, till exempel arabiskkunniga tolkar som det amerikanska försvaret har oerhört stort behov av.
Obamas upplevda saktfärdighet kring att avskaffa "Don't ask, don't tell" har väckt frustration i den amerikanska hbt-rörelsen. Om bakgrunden till denna långsamma hantering, och varför det nu börjar röra på sig, skriver NY Times. Äldre svenska artiklar har DN och SvD.
Intressant om politik, USA, Obama, homosexuella, gay, hbt, militären, försvaret, Pentagon, don't ask don't tell
Tyck till om hur vi ska förändra Stockholm
Folkpartiet vill förändra och förbättra Stockholm - och diskuterar hur med alla som vill, på den särskilda bloggen för idéutvecklingsprojekt. Nu är det fritt fram att ha åsikter och komma med förslag kring det kommunala programmet, som vi sedan ska gå till val på i höst. Där finns mycket intressant. Själv är jag intresserad av det mesta, kanske särskilt hur staden byggs, hur vi skapar förutsättningar för idrottande och motion, hur skolorna ska utvecklas... Och allra främst förstås kulturen, som ledamot i kulturnämnden och delansvarig för den kulturpolitik som vi har fört sedan 2006. Just kulturavsnittet klipper jag ut här direkt:
Om Folkpartiets interaktiva idéutvecklingsprojekt och vårt kommande program för Stockholm 2010-2014 skriver Lotta Edholm och programgruppens ordförande Björn Ljung på Politikerbloggen. Bloggar Mark Klamberg, Seved Monke, Per Pettersson, Shane Whaley. Läs gärna borgarrådens egna bloggar: Lotta Edholm, Madeleine Sjöstedt. Även i Sundbyberg startar liberalerna diskussion om delar av sitt program, som Mattias Lönnqvist berättar, och i Linköping välkomnar Carina Boberg initiativet.
Intressant om politik, internet, program, Folkpartiet, Stockholm, liberalerna, liberaler, Lotta Edholm, Madeleine Sjöstedt
Kultur
Liberal kulturpolitik syftar till att garantera det fria ordet genom att skapa goda möjligheter för ett dynamiskt och oberoende kulturliv. I en livaktig demokrati är ett fritt kulturliv en nödvändighet. Det utgör grunden i ett öppet samhälle och ger människor möjlighet att växa. Den kulturella infrastrukturen ska vara stark och bärkraftig i hela Stockholm.
Vårt mål är att kulturens kraft ska drabba fler stockholmare. Därför behöver kultursektorn växa ekonomiskt och i publik.
Stödet till det fira kulturlivet ska utformas så att det främjar produktion av kultur med hög kvalitet, och att många människor tar del av den. Kulturstödet ska skapa förutsättningar för att verksamheterna ska kunna planera i god tid, men vara tidsbegränsat och omprövas i grunden vart tredje år.
Staden driver flera viktiga kulturinstitutioner, exempelvis Stadsteatern, Stadsmuseet, Liljevalchs konsthall och Kulturhuset. Målet är att den konstnärliga kvaliteten på dessa institutioners verksamhet ska vara högsta möjliga. Och att de samtidigt ska nå en stor publik från alla delar av Stockholm. Det ska vara fri entré till stadens museer.
Stockholms bibliotek är i utvecklingens framkant. Biblioteken ska ligga där stockholmarna är, och vara öppna när stockholmarna vill gå dit. Såväl mindre ”tunnelbanebibliotek” som större bibliotek med gott om mötesplatser behövs. Ett nytt bibliotek ska förläggas till nya Slussen.
Barn och unga är särskilt viktiga målgrupper för kulturpolitiken. Alla stadens verksamheter ska ha verksamhet särskild riktad till dem. Genom förskola och skola ska alla barn och unga möta kultur i olika former. Stockholms kulturskola ska bedriva undervisning av hög kvalitet för barn och ungdomar på deras fritid. Kulturskolan ska forma utvärderingsbara mål, för att kunna följa upp verksamheten.
För att stimulera tillväxt i kulturlivet, och för att kulturen ska nå större publik, ska kulturpolitiken främja kulturföretagande och skapa goda kontaktytor mellan kulturliv och näringsliv.
Internet och digital teknik kommer de närmaste åren att ha större inverkan på kulturlivet och därmed på kulturpolitiken än vad någon kan förutse. Liberal kulturpolitik tar sin utgångspunkt i alla de positiva konsekvenserna för kulturspridning och skapande som Internet medför. Stadens kulturverksamheter ska aktivt experimentera med hur verksamheter kan utvecklas med hjälp av Internet.
Stadsarkivets och Stadsmuseet har stora arkiv med bilder, film, text, ljud mm som är viktiga delar av stadens kulturarv. Detta ska göras tillgängligt för stockholmarna på ett så öppet och användbart sätt som möjligt.
Kulturlivet skapar viktiga mötesplatser i staden. När nya stadsdelar planeras eller gamla utvecklas ska kulturell infrastruktur och konstnärlig gestaltning integreras i planeringsarbetet.
Temporära utställningar och evenemang på gator och torg gör staden levande. Det ska vara lätt att få tillstånd för kulturevenemang i det offentliga rummet.
Om Folkpartiets interaktiva idéutvecklingsprojekt och vårt kommande program för Stockholm 2010-2014 skriver Lotta Edholm och programgruppens ordförande Björn Ljung på Politikerbloggen. Bloggar Mark Klamberg, Seved Monke, Per Pettersson, Shane Whaley. Läs gärna borgarrådens egna bloggar: Lotta Edholm, Madeleine Sjöstedt. Även i Sundbyberg startar liberalerna diskussion om delar av sitt program, som Mattias Lönnqvist berättar, och i Linköping välkomnar Carina Boberg initiativet.
Intressant om politik, internet, program, Folkpartiet, Stockholm, liberalerna, liberaler, Lotta Edholm, Madeleine Sjöstedt
Hur blir det med värmen på vintern och pengarna i plånboken?
Mycket har hunnit sägas och skrivas om gårdagens partiledardebatt. En sak är säker: det blir betydligt intressantare när alla sju är med än när bara de två statsministerkandidaterna möts. Några reflektioner: Energifrågan har potential inför valrörelsen - och då snarare för vinterkylan i Sverige och den ökade kol- och oljeeldning som Jan Björklund kunde peka på, än för risken av ett återuppväckt C-märkt kärnkraftsmotstånd. Maud Olofsson kan ju med rätta lyfta fram att Alliansregeringens energipolitik gör mer konkret för omställning och förnybara energikällor än vad t.ex. Mona Sahlin presterade som energiminister.
Total enighet eller helt säkra svar om framtiden fanns förstås inte på någon av sidorna. Men de rödgrönas brist på konkretion i stora viktiga frågor blir allt mer besvärande för varje dag och varje debatt.
Ett svar är tydligt: Alliansen, som styrt Sverige under krisen och nu kan konstatera att vi det ljusnar och redan finns fler jobb än vid maktskiftet då det rådde glödande högkonjunktur, tänker fortsätta föra sin tydliga politik för arbete, utbildning och investeringar i framtiden. Fler ska få behålla mer av sina egna pengar - även pensionärerna.
Det enda som är säkert från rödgrönt håll är att skatter och utgifter ska upp. Och eftersom det är "höginkomsttagarna" som ska betala lär de som räknas dit bli väldigt många. Kanske tänker inte så många på att en stor orsak till att de har fått det bättre är att de har fått mer kvar efter skatt. Men när sjuksköterskan och metallarbetaren inser att de ska betala 1.500-2.000 kronor mer varje månad - vad har de rödgröna för svar då?
Media: DN, DN, SvD, AB, Expressen, Expressens ledarblogg
Bloggar: Per Altenberg, Carina Boberg, Linnéa Darell, Runo Johansson, Fredrik Malm, Seved Monke, Christer Sörliden
Intressant om politik, partiledardebatt, Agenda, regeringen, Alliansen, rödgröna, oppositionen, Jan Björklund, Maud Olofsson, Mona Sahlin, skatter, jobb
Total enighet eller helt säkra svar om framtiden fanns förstås inte på någon av sidorna. Men de rödgrönas brist på konkretion i stora viktiga frågor blir allt mer besvärande för varje dag och varje debatt.
Ett svar är tydligt: Alliansen, som styrt Sverige under krisen och nu kan konstatera att vi det ljusnar och redan finns fler jobb än vid maktskiftet då det rådde glödande högkonjunktur, tänker fortsätta föra sin tydliga politik för arbete, utbildning och investeringar i framtiden. Fler ska få behålla mer av sina egna pengar - även pensionärerna.
Det enda som är säkert från rödgrönt håll är att skatter och utgifter ska upp. Och eftersom det är "höginkomsttagarna" som ska betala lär de som räknas dit bli väldigt många. Kanske tänker inte så många på att en stor orsak till att de har fått det bättre är att de har fått mer kvar efter skatt. Men när sjuksköterskan och metallarbetaren inser att de ska betala 1.500-2.000 kronor mer varje månad - vad har de rödgröna för svar då?
Media: DN, DN, SvD, AB, Expressen, Expressens ledarblogg
Bloggar: Per Altenberg, Carina Boberg, Linnéa Darell, Runo Johansson, Fredrik Malm, Seved Monke, Christer Sörliden
Intressant om politik, partiledardebatt, Agenda, regeringen, Alliansen, rödgröna, oppositionen, Jan Björklund, Maud Olofsson, Mona Sahlin, skatter, jobb
söndag, januari 31, 2010
Om värdet av (o)enighet
Apropå ministerposterna i en eventuell rödgrön regering: Oavsett på vilken taburett V-ledaren Lars Ohly hamnar, så verkar han inte tycka det är särskilt viktigt att berätta närmare för väljarna vilken politik han kommer att föra som minister i ett antal viktiga frågor. Detta framgick av gårdagens lördagsintervju med Ekot, och rapporteras av bl.a. TT/DN.
Om eleverna ska få betyg eller om Sverige ska fortsätta vara med och ta ansvar för afghanernas fredliga framtid och för världssamfundets säkerhet är med Ohlys logik sådant som svenskarna inte behöver få veta före valet. Det bör förstås oroa alla som ändå anser att S och MP kanske har en vettigare syn, men förstås också Ohlys egna potentiella V-väljare, som inte heller kan vara säkra på hur partiledaren kommer att kompromissa i centrala frågor.
Om detta skriver också Carina Boberg, Maria Byström, Seved Monke, Christer Sörliden
Intressant om politik, regeringsalternativ, enighet, oenighet, Vänsterpartiet, rödgröna, oppositionen, Lars Ohly, ministerpost
Om eleverna ska få betyg eller om Sverige ska fortsätta vara med och ta ansvar för afghanernas fredliga framtid och för världssamfundets säkerhet är med Ohlys logik sådant som svenskarna inte behöver få veta före valet. Det bör förstås oroa alla som ändå anser att S och MP kanske har en vettigare syn, men förstås också Ohlys egna potentiella V-väljare, som inte heller kan vara säkra på hur partiledaren kommer att kompromissa i centrala frågor.
Om detta skriver också Carina Boberg, Maria Byström, Seved Monke, Christer Sörliden
Intressant om politik, regeringsalternativ, enighet, oenighet, Vänsterpartiet, rödgröna, oppositionen, Lars Ohly, ministerpost
fredag, januari 29, 2010
Vindkantring?
Det artar sig till en spännande valrörelse med många vindkast i opinionen. Den kloke uttalar sig inte tvärsäkert - vilket dagens mätning från Synovate, ett av de tyngsta instituten, inskärper (DN, Sydsvenskan, SvD/TT). Till skillnad från förra veckans Sifo har Alliansen tagit in nästan hela det rödgröna försprånget och det är i praktiken dött lopp.
De växlande opinionsvindarna bekräftar att ju tydligare alternativen - eller avsaknaden av alternativ - blir, desto hårdare blir kampen om väljarnas gunst. Uppgörelserna om försvaret och sjukförsäkringen som statsminister Fredrik Reinfeldt kallat fusköverenskommelser verkar i varje fall inte ha rosat väljarkåren nämnvärt. Den rödgröna skrämseltaktiken att svartmåla regeringens politik skjuter över målet, som Per Altenberg påpekar. Och nu backar även de rödgrönas enda egentliga vinnare, Miljöpartiet, något vilket torde inge oro bland oppositionsstrategerna.
Moderaternas uppgång och Socialdemokraternas fortsatta harvande runt sitt rekordlåga valresultat gör talet om två stora partier med mindre bihang mer giltigt. S har också anledning att liksom i Europavalet i fjol oroas över mittenväljarnas flyktighet, inte minst i storstäderna. Där är såväl de allierade miljöpartisterna som moderater och folkpartister på andra sidan blockgränsen högst seriösa medtävlare.
De mindre partiernas möjligheter att synas och stärkas ökar ju närmare valdagen kommer - kanske med undantag för Miljöpartiet, vars formtopp kan ha kommit för tidigt, och vars hela politik kring sådant som transporter och energi kanske vid en närmare rapportering inte visar sig lika populär som Maria Wetterstrand själv. Likaså kan ökad uppmärksamhet för Vänsterpartiet kanske stärka dess eget väljarstöd men kanske inte vara lika positivt för de större rödgröna kamraterna. Miljöminister Wetterstrand vore nog populär och statsminister Sahlin kanske går att förlika sig med men hur är det med finansminister Lars Ohly, skolminister Rossana Dinamarca eller försvarsminister Kalle Larsson?
Större hopp finns då för Centern - med ett Saab som nu har fått alla chanser att visa sig vara ett framtida framgångsrikt företag och som är värda ett större väljarstöd, och för Kristdemokraterna - med en av de mest sympatiska partiledarna i Göran Hägglund, som ju också levererat vårdvalsreformer och avskaffat apoteksmonopol från sitt socialdepartement.
Folkpartiet är det borgerliga parti som minst verkar ha drabbats av den moderata dominansen och Miljöpartiets framgångar. Med profilerad politik och företrädare för skolan, forskningen, säkerheten, integrationen, socialliberal solidaritet internationellt och på hemmaplan, och för att det ska löna sig att utbilda sig, jobba hårt och lyckas har mitt eget parti en bra grund. Jan Björklund är en lysande kampanjmaskin och retoriker, och i ett team med sådana personer som Birgitta Ohlsson är utsikterna goda inför valåret.
Att Sverigedemokraterna backar rejält är slutligen också ett utslag av att valrörelsen börjar. Med två tydliga regeringsalternativ (även om det återstår en del att säga om de politiska förslagen) bör utrymmet för missnöje och främlingsfientlig populism minska.
Fler bloggar: Per Ankersjö, Maria Byström, Anne-Marie Ekström, Niklas Frykman, Mattias Lönnqvist, Seved Monke, Mathias Sundin, Christer Sörliden, Anna Starbrink
Intressant om politik, opinion, Synovate, Sifo, Alliansen, rödgröna, oppositionen, Moderaterna, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Folkpartiet, Centern, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, Jan Björklund, Birgitta Ohlsson, Göran Hägglund
De växlande opinionsvindarna bekräftar att ju tydligare alternativen - eller avsaknaden av alternativ - blir, desto hårdare blir kampen om väljarnas gunst. Uppgörelserna om försvaret och sjukförsäkringen som statsminister Fredrik Reinfeldt kallat fusköverenskommelser verkar i varje fall inte ha rosat väljarkåren nämnvärt. Den rödgröna skrämseltaktiken att svartmåla regeringens politik skjuter över målet, som Per Altenberg påpekar. Och nu backar även de rödgrönas enda egentliga vinnare, Miljöpartiet, något vilket torde inge oro bland oppositionsstrategerna.
Moderaternas uppgång och Socialdemokraternas fortsatta harvande runt sitt rekordlåga valresultat gör talet om två stora partier med mindre bihang mer giltigt. S har också anledning att liksom i Europavalet i fjol oroas över mittenväljarnas flyktighet, inte minst i storstäderna. Där är såväl de allierade miljöpartisterna som moderater och folkpartister på andra sidan blockgränsen högst seriösa medtävlare.
De mindre partiernas möjligheter att synas och stärkas ökar ju närmare valdagen kommer - kanske med undantag för Miljöpartiet, vars formtopp kan ha kommit för tidigt, och vars hela politik kring sådant som transporter och energi kanske vid en närmare rapportering inte visar sig lika populär som Maria Wetterstrand själv. Likaså kan ökad uppmärksamhet för Vänsterpartiet kanske stärka dess eget väljarstöd men kanske inte vara lika positivt för de större rödgröna kamraterna. Miljöminister Wetterstrand vore nog populär och statsminister Sahlin kanske går att förlika sig med men hur är det med finansminister Lars Ohly, skolminister Rossana Dinamarca eller försvarsminister Kalle Larsson?
Större hopp finns då för Centern - med ett Saab som nu har fått alla chanser att visa sig vara ett framtida framgångsrikt företag och som är värda ett större väljarstöd, och för Kristdemokraterna - med en av de mest sympatiska partiledarna i Göran Hägglund, som ju också levererat vårdvalsreformer och avskaffat apoteksmonopol från sitt socialdepartement.
Folkpartiet är det borgerliga parti som minst verkar ha drabbats av den moderata dominansen och Miljöpartiets framgångar. Med profilerad politik och företrädare för skolan, forskningen, säkerheten, integrationen, socialliberal solidaritet internationellt och på hemmaplan, och för att det ska löna sig att utbilda sig, jobba hårt och lyckas har mitt eget parti en bra grund. Jan Björklund är en lysande kampanjmaskin och retoriker, och i ett team med sådana personer som Birgitta Ohlsson är utsikterna goda inför valåret.
Att Sverigedemokraterna backar rejält är slutligen också ett utslag av att valrörelsen börjar. Med två tydliga regeringsalternativ (även om det återstår en del att säga om de politiska förslagen) bör utrymmet för missnöje och främlingsfientlig populism minska.
Fler bloggar: Per Ankersjö, Maria Byström, Anne-Marie Ekström, Niklas Frykman, Mattias Lönnqvist, Seved Monke, Mathias Sundin, Christer Sörliden, Anna Starbrink
Intressant om politik, opinion, Synovate, Sifo, Alliansen, rödgröna, oppositionen, Moderaterna, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Folkpartiet, Centern, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, Jan Björklund, Birgitta Ohlsson, Göran Hägglund
torsdag, januari 28, 2010
Kärnkraft tryggar Sverige
En kär gammal Folkpartifråga kan få nytt liv igen inför valet. I dessa dagar som påmint svenskarna hur en riktig vinter kan vara på våra breddgrader, är det också värt att påminna om att en eventuell rödgrön regering definitivt kommer att avskaffa kärnkraften. Det är ett av exemplen på t.ex. det nu så populära, men lite granskade, Miljöpartiets politik.
Alliansregeringen har däremot gjort upp om energisatsningarna på ett sätt som gjort svensk energipolitisk framtid mer förutsägbar än någonsin. Att uppgörelsen håller utgår jag från, oavsett vad SVT nu rapporterar; den här borgerliga regeringen håller sina överenskommelser, vilket är en grundsten för den höga trovärdigheten i själva regeringsfrågan.
Nu kommer det att bli tillåtet att bygga nya, effektivare kärnkraftsreaktorer som kan ersätta de gamla med mindre kapacitet. Det kommer att bli tillåtet att forska om kärnkraften - ett område där Sverige har en p.g.a. tankeförbudet förfallen historisk tradition att återuppta. Bland kärnkraftens framtidsmöjligheter finns utsikter till nya konstruktioner som skulle mångfaldiga det möjliga bränslet och minimera de potentiellt farliga restprodukterna.
Samtidigt fortsätter vi att satsa på utveckling av mer förnybara energikällor. Tillsammans kan sol, vind, vatten, biobränslen och kärnkraft ta oss ur oljeberoendet med dess samhällsekonomiska och framför allt miljö- och klimatmässiga stora nackdelar.
Folkpartiet och Jan Björklund kan sedan kan fortsätta driva en kärnkraftspolitik för framtiden där vi kan få ännu fler moderna reaktorer. Väljarnas röster och partiernas ställningstaganden framöver kommer avgöra hur svensk energiförsörjning kommer att se ut - förhoppningsvis för trygga varma och upplysta bostäder och gator och en konkurrenskraftig industri.
Intressant om politik, energi, energipolitik, kärnkraft, förnybar energi, tankeförbudslagen, Centern, Folkpartiet, Alliansen, Jan Björklund, Alliansen, regeringen, oppositionen, rödgröna, Miljöpartiet
Alliansregeringen har däremot gjort upp om energisatsningarna på ett sätt som gjort svensk energipolitisk framtid mer förutsägbar än någonsin. Att uppgörelsen håller utgår jag från, oavsett vad SVT nu rapporterar; den här borgerliga regeringen håller sina överenskommelser, vilket är en grundsten för den höga trovärdigheten i själva regeringsfrågan.
Nu kommer det att bli tillåtet att bygga nya, effektivare kärnkraftsreaktorer som kan ersätta de gamla med mindre kapacitet. Det kommer att bli tillåtet att forska om kärnkraften - ett område där Sverige har en p.g.a. tankeförbudet förfallen historisk tradition att återuppta. Bland kärnkraftens framtidsmöjligheter finns utsikter till nya konstruktioner som skulle mångfaldiga det möjliga bränslet och minimera de potentiellt farliga restprodukterna.
Samtidigt fortsätter vi att satsa på utveckling av mer förnybara energikällor. Tillsammans kan sol, vind, vatten, biobränslen och kärnkraft ta oss ur oljeberoendet med dess samhällsekonomiska och framför allt miljö- och klimatmässiga stora nackdelar.
Folkpartiet och Jan Björklund kan sedan kan fortsätta driva en kärnkraftspolitik för framtiden där vi kan få ännu fler moderna reaktorer. Väljarnas röster och partiernas ställningstaganden framöver kommer avgöra hur svensk energiförsörjning kommer att se ut - förhoppningsvis för trygga varma och upplysta bostäder och gator och en konkurrenskraftig industri.
Intressant om politik, energi, energipolitik, kärnkraft, förnybar energi, tankeförbudslagen, Centern, Folkpartiet, Alliansen, Jan Björklund, Alliansen, regeringen, oppositionen, rödgröna, Miljöpartiet
Kommunalrådet och antisionismen
Många har reagerat på Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu och hans kommentarer kring att judar i hans stad inte längre känner sig trygga. Reepalu kan inte frånhålla sig en kritik mot Israel och mot sionismen, och oavsett vad man anser om judarnas rätt till en egen stat (med allt det historiska mångtusenåriga blodiga bagage som är förknippat därmed) så är det förkastligt att ursäkta antisemiters och antisionisters ihopblandning av sak och person. Sett mot bakgrund av fjolårets hantering av tennismatchen med Israel, ett sportsligt utbyte som smutsades ner av hot och politisk tafatthet inför dessa hot, blir tonläget mot judar i Malmö än mer oroande, och beklämmande.
Skriver om detta, i samband med Förintelsens minnesdag, gör bl.a. LUF:s duktige ordförande Adam Cwejman (som på Newsmill undrar när S-ledaren Mona Sahlin reagera), kultur- och idrottsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (som också tog offentlig strid med Reepalu kring tennismatchen), min Kungsholmsliberala kamrat Gulan Avci, Erik Svansbo, Seved Monke, Annika Beijbom , Per Pettersson och säkerligen många fler.
Intressant om Malmö, Ilmar Reepalu, Mona Sahlin, Madeleine Sjöstedt, Adam Cwejman, antisemitism, antisionism, sionism, judar, Israel
Skriver om detta, i samband med Förintelsens minnesdag, gör bl.a. LUF:s duktige ordförande Adam Cwejman (som på Newsmill undrar när S-ledaren Mona Sahlin reagera), kultur- och idrottsborgarrådet Madeleine Sjöstedt (som också tog offentlig strid med Reepalu kring tennismatchen), min Kungsholmsliberala kamrat Gulan Avci, Erik Svansbo, Seved Monke, Annika Beijbom , Per Pettersson och säkerligen många fler.
Intressant om Malmö, Ilmar Reepalu, Mona Sahlin, Madeleine Sjöstedt, Adam Cwejman, antisemitism, antisionism, sionism, judar, Israel
onsdag, januari 27, 2010
Tunga FP-bloggare
Politometern och Martina Lind har nu släppt sin ranking av de mest inflytelserika Folkparti-bloggarna. Själv hamnar jag på en 34:e plats vilket känns hedrande i sammanhanget. Listans etta Mark Klamberg har förstås med sitt bloggande om bl.a. FRA och folkrätt men också mycket annat gjort sig väl förtjänt av sin placering. Noterar två Kungsholmsbor, Fredrik Malm och Per Altenberg, blogginspiratören Seved Monke, liksom kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt på tio-i-topp.
Bloggar: Per Altenberg, Carina Boberg, Amanda Brihed, Sebastian Hållén, Martina Lind, Mattias Lönnqvist, Seved Monke, Christer Sörliden, Per Pettersson.
Intressant om politik, bloggar, bloggosfären, inflytande, makt, Folkpartiet, folkpartister, liberaler
Bloggar: Per Altenberg, Carina Boberg, Amanda Brihed, Sebastian Hållén, Martina Lind, Mattias Lönnqvist, Seved Monke, Christer Sörliden, Per Pettersson.
Intressant om politik, bloggar, bloggosfären, inflytande, makt, Folkpartiet, folkpartister, liberaler
tisdag, januari 26, 2010
En flygande holländare för SAAB?
Vi är många som har hoppats, tvivlat, kanske bitit på naglarna, inte vågat tro... och som nu är väldigt, väldigt glada över beskedet att Saab Automobil får nya ägare och ett fortsatt liv. Jag känner framför allt med dem som jobbar på Saab och dess underleverantörer, och med Trollhättan dit jag har nära band och dess invånare. Och jag gläds med Maud Olofsson, som gjort det mesta rätt men fått utstå mycket kritik. Givetvis har det varit klokt att inte gå in med stora statliga åtaganden innan vi vet att det finns en stabil ny ägare.
Nu gäller det att Spyker visar sig vara den stabila ägaren, att holländarna visar sig skickligare och mer lyhörda än amerikanerna på att utveckla all den teknikglädje och individualism som Saab står för, så att svensk bilindustri kan stoltsera med två moderna, miljö- och människovänliga personbilstillverkare i framtiden. Att holländaren kan få den bilfabriken med flygplansanor att äntligen få luft under vingarna.
Mycket återstår att bevisa.
Media: DN, SvD. Kommentar i Jan Björklunds nyhetsbrev. Blogg: Per Altenberg, Christer Sörliden, Shane Whaley, Seved Monke.
Intressant om politik, Saab, Spyker, GM, bilindustri, Trollhättan, regeringen, Alliansen, Maud Olofsson
Nu gäller det att Spyker visar sig vara den stabila ägaren, att holländarna visar sig skickligare och mer lyhörda än amerikanerna på att utveckla all den teknikglädje och individualism som Saab står för, så att svensk bilindustri kan stoltsera med två moderna, miljö- och människovänliga personbilstillverkare i framtiden. Att holländaren kan få den bilfabriken med flygplansanor att äntligen få luft under vingarna.
Mycket återstår att bevisa.
Media: DN, SvD. Kommentar i Jan Björklunds nyhetsbrev. Blogg: Per Altenberg, Christer Sörliden, Shane Whaley, Seved Monke.
Intressant om politik, Saab, Spyker, GM, bilindustri, Trollhättan, regeringen, Alliansen, Maud Olofsson
ROT och RUT ger många vinnare
Tusentals (kanske tiotusentals) nya vita jobb, som ger rejäla inkomster och pensionspoäng. Miljarder i ökade skatteintäkter. En ren vinstaffär för staten (1,5-2 gånger pengarna) - och givetvis för samhällsekonomin. Det är hittills facit av reformerna för hushållsnära tjänster (RUT) och byggnads- och renoveringsarbeten (ROT). Ett glädjande, men inte så förvånande facit för oss som länge förespråkat en pragmatisk syn på dessa efterfrågade men tidigare ofta för dyra, personalintensiva tjänster.
Motståndet från de rödgröna består dock, märkligt nog, och är som vanligt hårdare mot RUT än mot ROT. Mona Sahlins gamla, mer företagar- och jobbvänliga takter från 90-talet verkar glömda eller åtminstone undangömda.
Så går det när man ska regera ihop med vänsterpartister, vars feminism och jämställdhetsiver inte utsträcker sig till behovet att vanliga medelinkomstfamiljer ska kunna köpa sig avlastning som underlättar karriär för både mamma och pappa, eller till att traditionellt "kvinnliga" yrkesområden också ska vara föremål för företagande och entrepenörskap. (För även om vänstern och entrepenörskap aldrig går så bra ihop så är det särskilt illa här.)
Även om de är motståndare i teorin så kan dock uppenbarligen den liberala pragmatiska praktiken locka även högprofilerade oppositionsföreträdare.
Företagarnas rapport omtalades av t.ex. DN (ej på nätet) och TT (hos bl.a. SvD, Privata Affärer). Läs också Carina Boberg, Christer Sörliden och Seved Monke.
Intressant om ROT, RUT, hushållsnära tjänster, skatteavdrag, jobb, sysselsättning, svartjobb, vita jobb, Företagarna, rödgröna, oppositionen, Mona Sahlin, alliansen, jobbpolitik, politik
Motståndet från de rödgröna består dock, märkligt nog, och är som vanligt hårdare mot RUT än mot ROT. Mona Sahlins gamla, mer företagar- och jobbvänliga takter från 90-talet verkar glömda eller åtminstone undangömda.
Så går det när man ska regera ihop med vänsterpartister, vars feminism och jämställdhetsiver inte utsträcker sig till behovet att vanliga medelinkomstfamiljer ska kunna köpa sig avlastning som underlättar karriär för både mamma och pappa, eller till att traditionellt "kvinnliga" yrkesområden också ska vara föremål för företagande och entrepenörskap. (För även om vänstern och entrepenörskap aldrig går så bra ihop så är det särskilt illa här.)
Även om de är motståndare i teorin så kan dock uppenbarligen den liberala pragmatiska praktiken locka även högprofilerade oppositionsföreträdare.
Företagarnas rapport omtalades av t.ex. DN (ej på nätet) och TT (hos bl.a. SvD, Privata Affärer). Läs också Carina Boberg, Christer Sörliden och Seved Monke.
Intressant om ROT, RUT, hushållsnära tjänster, skatteavdrag, jobb, sysselsättning, svartjobb, vita jobb, Företagarna, rödgröna, oppositionen, Mona Sahlin, alliansen, jobbpolitik, politik
Namnlagen på väg att ändras
Namnlagen, som jag skrev om i höstas här och på SvD.se, är äntligen på väg att ändras. Inte endag för tidigt. Läs också Martin Andreasson, Amanda Brihed, Per Pettersson.
Intressant om namnlagen, efternamn, mellannamn, förnamn
Intressant om namnlagen, efternamn, mellannamn, förnamn
söndag, januari 24, 2010
En lysande liberal stjärna
Om jag vore regeringsbildare... är kanske en tanke som många politiskt aktiva någon gång, eller rentav ofta, har fantiserat kring. Hur skulle du sätta ihop ditt drömlag för Sveriges bästa? Jag ska inte genera mig eller andra med att lufta dylika drömmerier offentligt, men ett namn har de senaste åren för mig varit självklart: Birgitta Ohlssons.
Även i en svensk liberalism som - måhända något subjektivt bedömt - är välförsedd med dugliga, duktiga, kompetenta, karismatiska och energiska personer, lyser Birgitta Ohlssons stjärna lite starkare än de flesta andra.
Jag blev som alla som känner Birgitta och Mark oerhört glad över nyheten om att de väntar barn. Och som de flesta andra, t.ex. Gulan Avci, Carina Boberg och Linnéa Darell, upprörd över den omoderna tolkningen att det skulle omöjliggöra henne som minister. Jag väljer att inte spekulera kring vilka motiv som kan ligga bakom detta "avslöjande" om en så personlig sak som en graviditet utan konstaterar bara frankt: Alla som känner Birgitta Ohlsson, och Mark, vet att hennes kapacitet alldeles oaktat detta skulle vara en av Folkpartiets största tillgångar i alliansregeringen och, på den plattform som en statsrådstaburett ger, i höstens valrörelse.
Intressant om politik, barn, graviditet, Folkpartiet, Birgitta Ohlsson, minister, statsråd, regeringen, val 2010, jämställdhet, föräldraskap
Även i en svensk liberalism som - måhända något subjektivt bedömt - är välförsedd med dugliga, duktiga, kompetenta, karismatiska och energiska personer, lyser Birgitta Ohlssons stjärna lite starkare än de flesta andra.
Jag blev som alla som känner Birgitta och Mark oerhört glad över nyheten om att de väntar barn. Och som de flesta andra, t.ex. Gulan Avci, Carina Boberg och Linnéa Darell, upprörd över den omoderna tolkningen att det skulle omöjliggöra henne som minister. Jag väljer att inte spekulera kring vilka motiv som kan ligga bakom detta "avslöjande" om en så personlig sak som en graviditet utan konstaterar bara frankt: Alla som känner Birgitta Ohlsson, och Mark, vet att hennes kapacitet alldeles oaktat detta skulle vara en av Folkpartiets största tillgångar i alliansregeringen och, på den plattform som en statsrådstaburett ger, i höstens valrörelse.
Intressant om politik, barn, graviditet, Folkpartiet, Birgitta Ohlsson, minister, statsråd, regeringen, val 2010, jämställdhet, föräldraskap
fredag, januari 22, 2010
Utanförskapet valfrågan också 2010
Om sjukförsäkringen blir en stor valfråga, så lär jobben bli ännu större. De bägge frågorna hör naturligtvis också intimt samman. Regeringen har gjort en hel del för att förbättra tillgången till rehabilitering - i gårdagens Studio Ett kunde man höra en av alla berörda berätta att nu fick man i varje fall stöd och erbjudande om rehabilitering. Tidigare, dvs då S-systemet rådde i sjukförsäkringen, hände ingenting.
De som kan arbeta ska - och vill nästan alltid själva - arbeta. Då gäller det att det finns jobb. Även där har regeringen gjort en hel del, som Per Altenberg förtjänstfullt listar.
Att utanförskapet har ökat sedan 2006, sett till hur Alliansen, då i opposition, mätte, stämmer förstås. Orsaken stavas den ekonomiska krisen - den kris som Alliansregeringen hanterat mycket skickligt, där läget hade varit betydligt värre utan de insatser för arbetslinjen som arbetarepartiet S aldrig orkade genomföra, och där svenskarna nu kan se ljuset i tunneln, kanske före alla andra.
Snart är det inte bara sjukskrivningstalen utan även arbetslöshet och sysselsättning som vänder åt rätt håll.
Intressant om politik, jobb, arbetslöshet, sysselsättning, sjukförsäkring, sjukskrivning, utanförskap, regeringen, Alliansen, rödgröna, oppositionen
De som kan arbeta ska - och vill nästan alltid själva - arbeta. Då gäller det att det finns jobb. Även där har regeringen gjort en hel del, som Per Altenberg förtjänstfullt listar.
Att utanförskapet har ökat sedan 2006, sett till hur Alliansen, då i opposition, mätte, stämmer förstås. Orsaken stavas den ekonomiska krisen - den kris som Alliansregeringen hanterat mycket skickligt, där läget hade varit betydligt värre utan de insatser för arbetslinjen som arbetarepartiet S aldrig orkade genomföra, och där svenskarna nu kan se ljuset i tunneln, kanske före alla andra.
Snart är det inte bara sjukskrivningstalen utan även arbetslöshet och sysselsättning som vänder åt rätt håll.
Intressant om politik, jobb, arbetslöshet, sysselsättning, sjukförsäkring, sjukskrivning, utanförskap, regeringen, Alliansen, rödgröna, oppositionen
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
