Sanningen ska sägas: Valet gick inte så bra som det kunde och borde ha gått för vårt liberala Folkparti. Analyser av väljarströmmar kan ge trösterika besked om nettovinster inte bara från krisande socialdemokrater utan även från framgångsrusiga moderater. Det gör inte valet till en framgång - men det visar vår potential.
För ett liberalt parti, med en rörlig och högst instabil väljarkår, måste allt handla om idéer och sakpolitik. En välkommen slutsats av vår valanalys (omskriven bl.a. i SvD) är också just behovet av en idédebatt, som ska utmynna i ett nytt partiprogram, liksom om en egen förmåga till samhällsanalys.
Större förståelse för omvärlden och samhället i dag, parat med liberala idéer, ska leda fram till en ny liberal plattform för framtidspolitiken vi ska driva och för framtida möten med väljarna. Det handlar inte bara om förmågan om att vinna valframgångar - utan om det liberala partiets existensberättigande.
Skolan har gjort Folkpartiet till nära nog ett enfrågeparti - åtminstone medialt och i många svenskars ögon, vilket i den politiska praktiken gör det till en verklighet. Att ett relativt litet parti dominerar i en fråga är bättre än att sakna en profilfråga helt, men riskerna för utarmning och överskuggning är tydliga. Svagheten i en enda riktigt stark fråga är förstås också uppenbar: vad händer när vi har genomfört det mesta vi har lovat och sagt, om vi inte fyller på idéerna, där också?
En bredd i politiken är särskilt viktig för ett parti som vill växa.Vi måste ha en trovärdighet över hela det politiska fältet - inte bara internt, för övertygade folkpartister som vet att vi har de bästa och mest genomtänkta förslagen på snart sagt varje område, utan för alla de väljare som vi potentiellt kan vinna. Då gäller det att rusta oss inte minst i de stora frågorna om ekonomi och arbetsmarknad, samt miljö. Där behöver vi särskilda tankar i idéarbetet, och där behöver vi särskilt fokus i samhällsanalysen.
Tidigare försök har gjorts att finna en profilfråga jämte skolan; rättspolitiken, samt integration och invandring. I årets valrörelse fanns ingen tydlig sådan ambition. Inför framtiden bör vi söka brett, och som jag har skrivit tidigare gärna tillbaka till Folkpartiets stolta socialpolitiska tradition. Forskningen hör intimt samman med utbildningsfrågorna men handlar också om framtida konkurrenskraft för ett litet öppet land i en tuff internationell miljö. En särskild plats intar kulturpolitiken, knappast med förmåga att bli den tunga profilfrågan, men nog så viktig för bilden av och själen i det liberala idépartiet. Och självklart måste vi ha en oantastlig legitimitet i liberala grundfrågor som kanske är smala i valrörelsen men ofrånkomliga i längden; om integritet, yttrandefrihet, internationell solidaritet.
Kvinnorna har alltid varit viktiga för Folkpartiet, men numera är vi ett parti med jämn könsfördelning i väljarkåren. Det kan på ett sätt synas bra för ett brett liberalt parti - men om det signalerar en av många upplevd tappad ledartröja i jämställdhetsfrågor och andra ämnen som angår många kvinnor, så leder det också till eftertanke. Liberala Kvinnors avgående och tillträdande ordförande Birgitta Ohlsson och Bonnie Bernström skrev tankeväckande i UNT i helgen.
Ryktet om Folkpartiets kris bland ungdomar tycks däremot överdrivet, om man ser till väljarstödet i olika åldersgrupper. Ändå förtjänar också varningsropen från ungdomsförbundet och önskemålen om en liberal tydlighet att tas på allvar. (Adam Cwejman i Expressen.)
Folkpartiets problem handlar inte bara om ensidighet i sakfrågorna (skolan) utan också om ensidighet i kommunikationen och i hur människor uppfattar oss.
Genuint liberala, genomtänkta, välmenande och goda förslag riskerar att sorteras bort om människor har fått uppfattningen att Folkpartiet bara är ett parti som ställer krav på alla, gärna på dem som uppfattas "svaga". Att det inte är en bild som överensstämmer med verklighetens Folkpartipolitik, det vet vi aktiva folkpartister: men bilden är problemet.
I ett liberalt parti är det högt i tak. Nu har vi chansen att bevisa, och ta tillvara på, det. Vi ska bryta åsikter om allt från skattesatser över Systembolaget till forskningens frihet. Sedan ska vi alla också ta vårt ansvar, som ambassadörer och företrädare, för att föra ut politiken och sätta bilden av partiet. Vi ska bli inte bara valbara, utan också ett förstahandsval, för fler. Det är en uppgift för många - och också värd en debatt.
Bloggar: Christoffer Fagerberg, Niklas Frykman, FP Nacka, Catrine Norrgård, Niklas Odelberg, Mathias Sundin, Erik Svansbo, Hans Åberg.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, Folkpartiet, ideologi, idédebatt, partiprogram, ekonomi, miljö, kultur, socialpolitik, Liberala Kvinnor, LUF, Birgitta Ohlsson, Bonnie Bernström, Adam Cwejman
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar