söndag, november 14, 2010

Mona Sahlin: Kvinnan, tiden, personen?

De senaste veckornas diskussion om tillståndet i socialdemokratin lär snart framstå som en västanfläkt. Spekulationerna om Mona Sahlins avgångsbeslut, om potentiella efterträdare, om person och politik, framtida vägval och konsekvenser för hela det svenska politiska landskapet kommer ge alla politiskt intresserade en högsäsong.

Historieskrivningen om Mona Sahlins avgång börjar nu. Var det ett ödesbestämt slut för den första kvinnliga partiledaren för det en gång regeringsbärande partiet? Var det hennes person, hennes kön, eller de unika omständigheterna som gjorde att Sahlin inte fick - eller tog - en andra chans? Tvingades hon bort, eller valde hon själv att avgå hellre än att eventuellt kunna hålla sig kvar men inte få det mandat till förändring hon kanske hela tiden har velat ha?

Sahlin ville aldrig gå till val med en rödgrön treklöver - hon ville nöja sig med det för de avgörande mittenväljarnas avsevärt aptitligare S-MP-samarbetet. Hon gjorde en i de flesta läger erkänt stark valspurt, efter en valrörelse i ihållande motvind. Men partiet gick kraftigt tillbaka för andra valet i rad, lyckades inte återvinna regeringsmakten, har fått välja en partiledare som var den första sedan Per Albin Hansson att inte automatiskt bli statsminister - och kommer att få göra det igen.

En stor del av skulden för Socialdemokraternas historiska valnederlag och tillbakagång läggs ofrånkomligen på Mona Sahlins skuldror. Genom att nu avgå tar hon självmant på sig den bördan, vilket kan vara hennes sista stora bidrag till det parti hon har sagt sig älska.

Frågan är om partiet kommer att ta vara på den avskedsgåvan - eller använder den för den enkla utvägen, att liksom efter Göran Persson skylla det mesta på ett misslyckat högsta ledarskap, och inte göra mer djupgående analyser av personbesättningen på fler nivåer, eller politikens innehåll.

Mona Sahlin valdes till partiledare våren 2007 - nära tolv år efter att Ingvar Carlsson deklarerade sin avgång för att bereda vägen för sin kronprinsessa. Socialdemokraternas första kvinnliga partiledare bröt också traditionen av långvarigt ledarskap, i med- och motgång. Nästa partiledare får ungefär lika lång tid på sig till nästa val - men kommer hon eller hon att ha större mandat och förmåga att förändra och förnya?

Och ett extraval kan göra Socialdemokraternas andhämtningspaus drastiskt kortare.

Media: AB, DN, Expressen, SvD, SVT. Bloggar: Peter Andersson, Tokmoderaten AntonssonAlbin Broman, Thomas Böhlmark, Jesper Svensson, Victor Zetterman.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

1 kommentar:

R sa...

Vilken underbar dag. Bye bye Mona...

Jag hoppas att Nasim Malik tar över efter Mona. Då kommer de att tappa ännu flera väljare.