Efter en valrörelse som fokuserade på personer och regeringsduglighet, men knappast på någon större idédebatt, har den politiska hösten fortsatt att handla om det politiska spelet. Regeringen satt med regeringsförklaringen och budgetpropositionen stilla i båten - och de rödgröna följde i går efter med att lägga fram sitt budgetalternativ bestående av den politik man gick till val på.
För den omvalda Alliansregeringen handlar det nu om att förvalta, fullfölja och utveckla sin politik från föregående, reformintensiva period. För de rödgröna blev det föga förvånande istället en avskedsföreställning - nu "gör samarbetet en paus". På bägge håll finns dock stora behov av förnyelse och nytänkande - av idédebatt. (DN 2 3, SvD 2 3, SVT 2.)
De rödgröna partierna har på ett sätt den enklare sitsen; oppositionsrollen möjliggör åtminstone de närmaste åren ett friare agerande och större utrymme att tillfredsställa respektive partis behov av att hävda sig och synas. När Socialdemokraterna nu återigen talar om förnyelse, inte minst i skattepolitiken, ses det av många som en signal om högervindar. Miljöpartisterna har alla skäl att ensamma bygga vidare på sitt eget, växande politiska kapital. Vänsterpartiet, som var den motvilliga och motsträviga parten i samarbetet, verkar nu bli de som saknar det tätare samarbetet mest - kanske befaras en återförvisning till ökenvandring i t.ex. utrikesfrågorna - men har förstås efter en rad förlustval lika stort behov av eftertanke.
Allianspartierna har den svårare uppgiften: att i regeringsställning samtidigt förnya sig. Svårast är det för de mindre partierna - och samtidigt har de, som alla backade mer eller mindre i valet, det största behovet. Det gäller inte minst mitt eget socialliberala Folkparti.
Skolpolitiken har länge varit Folkpartiets främsta livsluft, och det med rätta. Nu är mycket av reformerna genomförda eller på väg att förverkligas. Det gör vår situation extra spännande, och utsatt - särskilt som vår väljarkår är den kanske minst trogna av alla partiers, våra kärnväljare de fåtaligaste. Givetvis ska vi inte släppa skolfrågan - vi ska förvalta både våra reformer och vår politik, vi ska aldrig stelna. På skolområdet bör vi initiera och ta del i de stora framtidsdebatterna, lyssna ödmjukt och lyhört till utomstående röster, till all tänkbar sakkunskap och alla möjliga perspektiv.
Skolan förblir den stora, viktiga och breda framtidsfrågan. Mindre bred men minst lika viktig är forskningspolitiken - en direkt angelägenhet för färre, indirekt för oss alla. En annan är vår globala konkurrenskraft i vidare bemärkelse, som inte minst handlar om skattepolitiken. Här behövs en liberal offensiv, som med fördel kan ta avstamp i Globaliseringsrådets tankar, och många andra idéer och perspektiv som finns runtom i akademin, civilsamhället, och vår internationella omvärld.
Fokus på framtiden ska omfatta alla och komma alla till del - vi ska inte glömma det glömda Sverige. Folkpartiet måste höja sin socialpolitiska profil. Vi ska ta tydlig ställning för en generös sjukförsäkring, för personer med funktionsnedsättning, för att ge alla människor kunskap och verktyg för hälsa till kropp och själ, för allas rätt att leva, verka och förverkliga sig själva - oavsett bakgrund, utseende, ekonomiska och sociala omständigheter.
På alla dessa tre områden - skolan, forskningen/konkurrenskraften och socialpolitiken - borde det liberala partiet ha mest att bidra med, till gagn för hela Alliansen. Samtidigt ska vi vara frimodiga och inte rädda att sticka ut. Vi ska vara det smarta framtidsalternativet med ett stort samvete och ett varmt klappande hjärta.
Idédebatten både tillåter och kräver högt i tak. Det är också rätt tid nu: när vi måhända vilar en stund från det mest intensiva reformarbetet, då har vi tid och kraft åt idéerna och framtiden. Den är här förr än vi anar.
Bloggar, om idédebatten: Kent Persson (Veckans bloggdebatt), om de rödgröna: Per Ankersjö, Tobias Cuthbert, Linnéa Darell, Anne-Marie Ekström, Benny Lindholm, Mattias Lundbäck.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om politik, ideologi, idédebatt, framtidsdebatt, Alliansen, regeringen, rödgröna, oppositionen, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Folkpartiet, liberalism, socialliberalism, forskning, utbildning, skolpolitik, socialpolitik, det glömda Sverige, konkurrenskraft, globalisering
tisdag, oktober 26, 2010
Nu är det tid för idéerna
Etiketter:
Demokrati o ideologi,
Jämlikhet,
Kunskap,
Välfärd
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar