Att den nye ledaren för Sveriges alltjämt största parti väljer att lyfta fram kulturen som sin viktigaste profilfråga är bara att välkomna. Jag ser fram mot en ännu livligare kulturdebatt och hoppas på nya spännande tankar och inspel. I Stockholm har vi såväl ett vitalt kulturliv som en vital och förnyelseinriktad kulturpolitik och det är bara att rekommendera.
Håkan Juholts stöd för "en regel om att minst en procent av byggkostnaderna vid byggen av nya områden ska gå till konstnärlig utsmyckning" är också glädjande. Även om det förvånar att en kulturengagerad partiledare behöver "fundera" på det. Enprocentregeln finns ju nämligen redan.
En procent till konst var en huvudtanke när Statens Konstråd bildades 1937. I Stockholm fastslog kommunfullmäktige vår enprocentregel 1963 (och många kommuner och landsting har liknande principer). I dag är det Stockholm Konst, och Konstrådet där jag sitter sedan 2003, som har äran att förvalta regeln som gäller alla stadens verksamheter: vid exploatering av nya bostadsområden, anläggande av nya gator, ny- och ombyggnader av skolor och äldreboenden, osv.
Det är ett viktigt uppdrag som inte minst handlar om att informera om regeln och att fram värdet av konstnärlig offentlig gestaltning. Även privata byggherrar ser detta värde och är välkomna att rådfråga Stockholm Konst; vi har också intressanta aktuella projekt med offentlig-privat samverkan där pengarna till konsten också växer.
Konstens rättmätiga och värdefulla plats i de offentliga miljöerna är först och främst ett sätt att fortsätta bygga vår stad och vårt samhälle till en attraktiv plats där människor vill vistas och vara. På så sätt gör det vår stadsmiljö, ute och inne i offentliga lokaler, inte bara trevligare utan också tryggare. Samtidigt är det förstås också en viktig marknad för våra aktiva konstnärer. Självklart ska konstnärer ha ordentligt betalt för sina verk. Enprocentsbudgetarna handlar om marknadsmässiga beställningar, inte om kulturstöd.
Enprocentregeln finns alltså men kräver uppenbarligen opinionsbildning och upplysning. Också där gör Stockholm Konst en viktig insats. Medborgarna ska kunna känna till sin konst. Konstnärerna ska känna till den offentliga gestaltningens möjligheter. Och beslutsfattare, även utanför den kulturpolitiska sfären, ska känna till vad som gäller: En procent är en regel, inget undantag. Där är Håkan Juholts hjälp välkommen.
SvD Kultur, Stockholm Konst, enprocent-sidan, Statens Konstråd, Madeleine Sjöstedt.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kultur, politik, kulturpolitik, konst, konstpolitik, offentlig gestaltning, offentlig utsmyckning, enprocentregeln, Stockholm, Stockholm Konst, Håkan Juholt
måndag, juni 13, 2011
En procent till konst - en regel och inget undantag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Fast enprocentsregeln är ingen regel, utan en frivillig ambition som varje kommun väljer själv om de vill uppnå.
Som regel, dvs något som var tvingande, avskaffades enprocentsregeln för länge sedan. (Åtminstone har jag för mig att enprocentsregeln faktiskt var tvingande när den infördes i mitten av 30-talet)
Många kommuner upprätthåller fortfarande enprocentsregeln, men då på frivillig basis. I andra kommuner handlar det om 0,5% och vissa kommuner har 0%.
Ingen nationellt tvingande regel för alla kommuner, nej. Det skulle jag heller inte kunna förespråka, det måste vara upp till varje kommun. Men regeln finns i allra högsta grad, t.ex. i Stockholms stad. Och om fler talar om den kan den ju bli mer känd och efterlevd, både där den redan finns och på andra håll genom det goda exemplet.
Skicka en kommentar