Så sitter liberaler åter i den brittiska regeringen - 65 år sedan sist. Det var också då det senast begav sig med en brittisk koalitionsregering, med andra världskrigets samlingsregering av konservativa, labour och liberaler. Nick Clegg kan nu bli den mest inflytelserike liberale ledaren sedan David Lloyd George, premiärminister till 1922.
För liberalerna är det ett bitterljuvt resultat av en valrörelse som länge verkade bli deras efterlängtade genombrott. Istället för bortåt 30 % och åtminstone 80-talet mandat fick de nu nöja sig med en ynka procentenhets ökning och med 57 mandat t.o.m. färre parlamentsledamöter än tidigare. Ändå har de 23 % av de britter som avlade en röst i parlamentsvalet bakom sig. Det är ett respektingivande stöd för ett liberalt parti, och den snedvridna mandatfördelningen belyser återigen det brittiska valsystemets märkliga effekter.
En reform av valsystemet är därför fortfarande det bästa liberalerna kan hoppas på. Troligen blir det inte rent ut proportionella val som David Cameron kan erbjuda - han är också bakbunden av många egna tories och hans ställning som betydligt mindre framgångsrik valsegrare än han och partiet hade tänkt och trott är inte superstark. Men ett något mer rättvist utfall av alla sina röster bör liberaldemokraterna kunna hoppas på nästa gång britterna går till val.
För britterna väntar nya tider inte bara med en ovan koalitionsregering och kanske ett nytt valsystem. Tories och Libdems har ett rejält beting med att röja upp i det ekonomiska moras som de brittiska statsfinanserna håller på att utvecklas till. Underskotten började byggas upp redan under de goda Blair-Brown-åren och har sedan accelererat till oanade höjder under finanskrisen och alla räddningspaket. Uppstädningen lär svida, på många håll.
Nu ska Nick Clegg som vice premiärminister fylla en roll som hittills varit vag och försöka göra den till en stark plattform. Samtidigt tror vissa att den nye premiärministern Cameron snart vill gå till val igen. Frågan är hur snabbt man kan få fram ekonomiska reformer (och därtill förhoppningsvis ett nytt valsystem att eventuellt folkomrösta om). Nästa fråga är hur snabbt effekterna av ett ökat ekonomiskt ansvarstagande syns - och vad de brittiska väljarna kommer tycka om det...
Media: Guardian (med en blogg som följer utvecklingen), DN, SvD, Aftonbladet. Bloggar: Linnéa Darell, Runo Johansson, Carl Larsson, Madeleine Sjöstedt, Christer Sörliden, Mikael Wendt, Victor Zetterman. Hanna Lager undrar mycket välmotiverat var brudarna är i den nya brittiska regeringen. Jan Björklund skriver också om utmaningarna och förhoppningarna för den brittiska "borgerliga alliansregeringen."
Intressant om politik, Storbritannien, England, konservativa, conservatives, tory, tories, Liberaldemokraterna, liberalerna, Libdems, David Cameron, Nick Clegg, Gordon Brown, Tony Blair, valreform, ekonomi, kris, budgetunderskott
onsdag, maj 12, 2010
Nya tider för britterna - och liberalerna?
Etiketter:
Ekonomi o arbete,
Europa,
Partipolitik
tisdag, maj 11, 2010
Unga folkpartister för unga väljare
Väljarna måste vinnas varje dag och inte minst varje valdag - men de unga väljarna som måste vinnas för första eller andra gången är en särskild utmaning för alla partier. Det känns särskilt viktigt för Folkpartiet, Sveriges liberala parti med en ideologi och politik som är starkt förknippad med framtidstro och optimism, sakpolitiskt inte minst uttryckt med fokus på kunskap, skola, utbildning och forskning.
Jag får väl fortfarande räknas till en av de yngre folkpartisterna även om jag hinner fylla 30 innan valåret är till ända. Som alla andra, unga och gamla, folkpartister är jag en individ med egna intressen, preferenser och prioriteringar i livet och politiken. Jag har mer gemensamt med en liberal 40-talist än en revolutionär 80-talist. Icke desto mindre spelar även åldern roll.
Ålder, liksom andra egenskaper eller drag som vi automatiskt har gemensamt med många andra människor, handlar om erfarenheter och position i samhällslivet och den mänskliga gemenskapen. Lika lite som vi kunnat välja vilka våra jämnåriga är, kan vi välja bort att vara unga eller medelålders eller gamla - och i vissa fall behandlas utifrån det. Oavsett om det handlar om åldersgränser på krogen, rabatter på resor, eller bemötande i arbetslivet - eller politiken.
Därför har ålder betydelse i politiken, därför är det angeläget att Folkpartiet har unga kandidater som kan föra fram vår liberala politik med den särskilda trovärdighet, med den botten av gemensamma erfarenheter, som det innebär att vara ung i dag och ha vuxit upp på 80-, 90- och 00-talen.
Ett antal av oss hittar du på den nylanserade sajten ungafolkpartiet.se. Liberala ungdomsförbundets och Liberala studenters respektive ordförande Adam Cwejman och Pär Gustafsson har skrivit om Folkpartiets utmaning på Politikerbloggen, och vi är flera yngre och lite äldre som bloggar: Gulan Avci, Annika Beijbom, Amanda Brihed, Lotta Edholm, Andreas Froby, Sebastian Hallén, Christoffer Jönsson, Mark Klamberg, Seved Monke, Per Pettersson, Birgitta Rydberg, Tobias Setterborg, Eric Wahlberg, Maria Wallhager, Victor Zetterman
Etiketter:
Demokrati o ideologi,
Partipolitik
måndag, maj 10, 2010
Sommarjobb och sommarskola för Stockholmsungdomar
Sommaren innebär inte bara sol och ledighet för ungdomar utan även chansen att tjäna extra pengar och få sin första arbetslivserfarenhet. För den som behöver finns också tiden att ta igen studier om man har hamnat efter under det gångna läsåret eller av andra skäl behöver komma ikapp.
Den ekonomiska krisen har påverkat arbetslösheten även i Sverige och förstås även möjligheterna till sommarjobb. Det kompenseras dock något av Alliansregeringens satsning på sommarjobb i kommuner, landsting och ideella föreningar. Bara i Stockholms stad blir det 1.300 ungdomar som får ta sina kanske första steg i arbetslivet, som vår lokala riksdagsledamot Gulan Avci skriver i veckans nummer av lokaltidningen Mitt i. (I landstinget satsar Alliansen också ytterligare resurser och flerdubblar de sommarjobb som man redan tidigare erbjudit. Och ännu fler chanser finns på sajten Sommarjobb Stockholm, ett samarbete mellan kommunen och näringslivet som Mitt i också skriver om.)
Också frivillig sommarskola för 14-18-åringar blir det mer av. De som gått ut år 9 utan fullständiga betyg är särskilt prioriterade, för att kunna bli gymnasiebehöriga. 1,8 miljoner kronor till sommarskolor i Stockholms stad gör att fler unga stockholmare kan lyckas i skolan.
Det betyder fler och jämlikare möjligheter för Stockholms ungdomar.
Euron inte mindre aktuell för Sverige
Euroländerna har mycket att svara för när en andra omgång finanskris skakar framför allt Grekland och verkar hotande för de övriga s.k. PIIGS-länderna (Portugal, Irland, Italien, Grekland, Spanien). I sista stund visade Europas ledare återigen att de klarade att ta ansvar - det ansvar som de borde ha tagit långt tidigare. Åtminstone sedan krishösten 2008 borde varningsflaggorna ha höjts och problemen angripits med den handlingskraft som visades nu och som visades tidigare i andra frågor.
Den grekiska tragedin tycks nu inte bli europeisk. Den europeiska ekonomin i stort är i betydligt bättre skick, delvis tack vare den gemensamma valutan. Euron har tagit stryk både på finansmarknaderna och i debatten, men en oansvarig ekonomisk politik är lika oansvarig oavsett valuta.
Fortfarande kvarstår faktum, att Europas ekonomier är ömsesidigt beroende av varandra. Därför angår det även oss vad som händer i euroländer som Grekland och Tyskland, och icke-euroländer som Lettland, Island och Storbritannien. Fortfarande har euron betytt mycket för att Europas länder har kunnat dra ännu större nytta av den ekonomiska integrationen. Fortfarande avstår Sverige både från ekonomiska och inte minst politiska fördelar och inflytande genom att stå utanför.
Fortfarande är det högst relevant att under nästa mandatperiod aktualisera svenskt medlemskap i euron. Folkpartiledaren Jan Björklund gör rätt att stå fast vid den Europavänliga linjen också i detta fall, även när det blåser snålare.
Och kanske blåser det snart mindre snålt - med positiva ekonomiska nyheter både från övriga Europa och om den svenska arbetslösheten.
söndag, maj 09, 2010
I kristider prövas regeringsskickligheten
En förnyad finanskris gav en allvarsam fond för kvällens Reinfeldt/Sahlin-duell. Det är inte två partiledare som möts, så mycket som de två statsministerkandidaterna för varsitt regeringsalternativ. Två statsministerkandidater med mycket olika trovärdighet i handlaget med den ekonomiska politiken, krishanteringen och regeringsskickligheten.
Alliansen har redan pekats ut som "vinnare" på den kris som nu slår mot Grekland med full styrka, och verkar kunna hota fler europeiska länder. I verkligheten har förstås en sådan kris få vinnare i Europa. Även Sverige kommer att drabbas, som ett handelsberoende litet land som är väl integrerat i den europeiska ekonomin. Men liksom i den första, stormiga omgången av finanskrisen står vi väl rustade, med Europas kanske bästa statsfinanser. Och den här krisomgången blir förhoppningsvis både snabbare och bättre hanterad, och mindre omfattande.
Alliansen har därmed mycket riktigt allt att vinna på en debatt om just ekonomiskt-politiskt handlag och regeringsskicklighet. I Agenda-debatten fick vi höra Mona Sahlin ta till den gamla S-versionen av 90-talskrisen som något en strävsam S-regering ärvde från en äventyrlig borgerlig regeringsperiod. Det är en liknande ofullständig bild som hon gärna vill sätta på den nuvarande lågkonjunkturen, genom att skylla arbetslösheten på Alliansregeringen som om finanskrisen aldrig funnits.
90-talskrisens halmstrå lär inte rädda Sahlins och de rödgrönas trovärdighet om ekonomin och regeringsskickligheten. En ljumt mottagen rödgrön ekonomisk vårmotion, den grekiska krisen, och V-kongressens socialistiska ouvertyrer ger inte väljarna anledning att ompröva sitt omdöme av regeringsalternativen.
Alla vore glada om vi slapp debattera krishantering och arbetslöshet. Men en sådan debatt har en fördel: den sätter fokus på när politiken verkligen spelar roll. Det är när regnmolnen skockas och inte när solen skiner som val blir verkligt viktiga.
Media, om regeringsalternativen och/eller statsministerduellen: Rapport, DN, SvD, SvD. Mer om V-kongressen: Rapport, Rapport, SvD, DN, DN.
Bloggar om krisen, regeringsalternativen och/eller Agenda-debatten: Carina Boberg, Runo Johansson, Anna Lundberg, Kent Persson, Daniel Snällman, Mikael Wendt, Victor Zetterman
lördag, maj 08, 2010
Vänstersvänger och Alliansansvar
Vänsterpartiet fortsätter troget som de rödgrönas vänsteralibi eller vänsterspöke. Det är uppenbart att veckans rödgröna ekonomiska alternativ inte har fallit de mer renläriga vänsterpartisterna i smaken. För dem är skattehöjningarna alltför små och drabbar för alltför få.
Även om vänsterfalangen är ensamma herrar på vänstertäppan och förnyarnas vägval sedan länge har försvunnit från den röda kartan, kan segerherren Lars Ohly inte styra som han vill. Det märks nu när även han - åtminstone innan de eftersträvade regeringstaburetterna är i hamn - nu försöker sig på en med vänstermått mer mittenorienterad linje.
Innerst inne sörjer förstås inte Ohly över kongressens beslut om snabbt tillbakadragande av den svenska Afghanistan-styrkan och sex timmars arbetsdag. Det är klassisk ansvarslös, kortsiktig - med snällare ordval idealistisk - vänstersocialism, som integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni gjorde tydligt i sin kommentar.
Vad V-kongressen nu gör är dock att för svenskarna demonstrera om var partiet står, vad för slags politiker och politik det är som är på god väg in i nästa svenska regering.
För väljare som inte verkar ha rosats av det rödgröna budgetalternativet när det väl kom - och mångas drömmar ofrånkomligen gick upp i rök - är det en påminnelse om att ta i akt. Hur kommer ekonomin att skötas och vem kommer att få betala? Svenskarna kan då också fråga sig hur det blir med kunskapsskolan och betygen, utrikespolitiken i stort, Sveriges plats i det europeiska samarbetet, osv.
Alliansen har samtidigt gjort tydligt att man vill fortsätta på samma linje som de gångna åren: arbete, välfärd, och lika möjligheter för alla - inte minst genom de viktiga reformerna av skola och utbildning som Folkpartiet ansvarar för i regeringen. En fortsatt reformpolitik grundad på ekonomiskt ansvarstagande från fyra partier som visat att de vill och kan regera Sverige, i goda år och i ekonomisk storm.
Kent Persson och Rosie Rothstein bloggar om Alliansens valplattform. Per Ankersjö ("topplistan"), Fredrik Antonsson (Tokmoderaten), Gulan Avci, Adam Cwejman, Mark Klamberg, Seved Monke, André Nilsson, Christer Sörliden, Mikael Wendt skriver om V. Media om V och kongressen: DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, Aftonbladet. Om Alliansens valplattform: DN, SvD.
torsdag, maj 06, 2010
Rödgröna Stockholmssiffror?
De rödgrönas ekonomiska alternativ kanske vid en första anblick inte verkar ligga så långt ifrån Alliansregeringens budget. Mycket av de reformer som genomförts bibehålls. Inkomstskatterna höjs inte så mycket som befarats. Men därbakom väntar rödgröna dyrtider, inte minst för stockholmarna.
Fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, avskaffat RUT-avdrag och högre inkomstskatter för de med lite högre löner (och därmed oftast med större ansvar, längre utbildning etc) slår mot Stockholmsregionen. Fastighetsskatten är ett slående exempel, vars avarter tidigare drabbade fastighetsägare som råkade bo i ett populärt område där grannarna sålt och köpt dyrt. MP:s ekonomiska talesperson Mikaela Valterssons kommentar var talande: invånare i Stockholmsområdet med en sådan situation ska inte räkna med rödgrön sympati. De kan ju alltid belåna, eller sälja huset, de sitter ju på en tillgång i hennes ögon. Det egna boendet ska alltså belånas bara för att man ska kunna betala skatt till staten.
Kanske såg många svenskar igenom de rödgröna ridåerna nu när ett ekonomiskt alternativ till Alliansregeringen slutligen presenterades. Kanske insåg de att överbudspolitiken inte räcker så långt, och att de rödgröna inte kan bli de alla goda gåvors givare som de tidigare har försökt framställa sig som - inte om de ska få ihop en budget. En budget som inte ens med nya lånelösningar för att betala miljarddrömmar i infrastruktur blev så smaklig som en del kanske hade hoppats.
Inte minst stockholmarna har fortsatta skäl till vaksamhet. Möjligen är det vad som återspeglar sig i den senaste opinionsmätningen från Demoskop, möjligen har också den större tilltron till Alliansens ekonomiska politik och regeringsduglighet fått genonslag. Enstaka opinionsmätningar är aldrig något att luta sig mot, men visst är det uppmuntrande att den första mätningen efter de rödgrönas budgetalternativ både visar en Alliansledning - och en uppgång som gör Folkpartiet till tredje största parti.
Media: Aftonbladet blogg, DN x 2, Expressen, SvD, SvD ledare och ledarblogg, Sydsvenskan, SR. Bloggar: Edvin Alam, Per Ankersjö, Carina Boberg, Amanda Brihed, Adam Cwejman, Mary X Jensen, Runo Johansson, Seved Monke x 2, Kent Persson, Per Pettersson, Niklas Odelberg, Fredrik Sneibjerg, Christer Sörliden, Hans Åberg
Intressant om politik, budget, vårmotion, opinionsmätning, Demoskop, rödgröna, oppositionen, Alliansen, regeringen, Folkpartiet, Miljöpartiet, fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, RUT-avdrag, inkomstskatt, Mikaela Valtersson
Fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, avskaffat RUT-avdrag och högre inkomstskatter för de med lite högre löner (och därmed oftast med större ansvar, längre utbildning etc) slår mot Stockholmsregionen. Fastighetsskatten är ett slående exempel, vars avarter tidigare drabbade fastighetsägare som råkade bo i ett populärt område där grannarna sålt och köpt dyrt. MP:s ekonomiska talesperson Mikaela Valterssons kommentar var talande: invånare i Stockholmsområdet med en sådan situation ska inte räkna med rödgrön sympati. De kan ju alltid belåna, eller sälja huset, de sitter ju på en tillgång i hennes ögon. Det egna boendet ska alltså belånas bara för att man ska kunna betala skatt till staten.
Kanske såg många svenskar igenom de rödgröna ridåerna nu när ett ekonomiskt alternativ till Alliansregeringen slutligen presenterades. Kanske insåg de att överbudspolitiken inte räcker så långt, och att de rödgröna inte kan bli de alla goda gåvors givare som de tidigare har försökt framställa sig som - inte om de ska få ihop en budget. En budget som inte ens med nya lånelösningar för att betala miljarddrömmar i infrastruktur blev så smaklig som en del kanske hade hoppats.
Inte minst stockholmarna har fortsatta skäl till vaksamhet. Möjligen är det vad som återspeglar sig i den senaste opinionsmätningen från Demoskop, möjligen har också den större tilltron till Alliansens ekonomiska politik och regeringsduglighet fått genonslag. Enstaka opinionsmätningar är aldrig något att luta sig mot, men visst är det uppmuntrande att den första mätningen efter de rödgrönas budgetalternativ både visar en Alliansledning - och en uppgång som gör Folkpartiet till tredje största parti.
Media: Aftonbladet blogg, DN x 2, Expressen, SvD, SvD ledare och ledarblogg, Sydsvenskan, SR. Bloggar: Edvin Alam, Per Ankersjö, Carina Boberg, Amanda Brihed, Adam Cwejman, Mary X Jensen, Runo Johansson, Seved Monke x 2, Kent Persson, Per Pettersson, Niklas Odelberg, Fredrik Sneibjerg, Christer Sörliden, Hans Åberg
Intressant om politik, budget, vårmotion, opinionsmätning, Demoskop, rödgröna, oppositionen, Alliansen, regeringen, Folkpartiet, Miljöpartiet, fastighetsskatt, förmögenhetsskatt, RUT-avdrag, inkomstskatt, Mikaela Valtersson
måndag, maj 03, 2010
Rödgröna dyrtider
Ett kan man säga om de rödgrönas budgetförslag: om de får makten att genomföra sin politik blir det dyra tider för många svenskar. För de företag som har unga anställda. För människor som vill investera och rentav bygga upp och använda en förmögenhet i sitt och andras företagande. För dem som de senaste åren har fått råd att köpa professionell hjälp hemma genom RUT-avdraget, alla de som har kunnat driva framgångsrika RUT-företag och alla dem som har fått jobb i de företagen. För skattebetalarna i stort som får se en lång önskelista av satsningar utan tillnärmelsevis samma engagemang i hur välståndet och resurserna att betala allt ska komma till.
Valet 2010 kommer till stor del att handla om jobben. Minns då vad en stabil ekonomi och stabila offentliga finanser betyder för framtidstron och utvecklingen i stort. Men framtidens framgångsrika, attraktiva Sverige byggs inte enbart av den rena ekonomiska politiken. Minns därför också värdet av en skola för kunskap, med alla de reformer det har inneburit under de gångna åren, reformer som långtifrån har kunnat slå rot eller börjat få effekt. Fråga er också hur jämställdheten kan bli bättre av att jämställdetsbonusen avskaffas - istället för att utvecklas, som Folkpartiet vill.
Sverige har inte råd med rödgröna dyrtider. Därför måste Alliansen bli omvald och få fortsätta sina reformer för ett i alla bemärkelser rikare och friare Sverige. Chanserna torde vara goda om debatten kommer att handla om vem som kan regera, om trovärdigheten inte minst i finans- och skolpolitiken. En ökande majoritet av svenskarna uttrycker ju sitt förtroende för att regeringen gör ett bra jobb.
Läs i DN skriver om höjda skatter med 24 miljarder inte minst för näringslivet; det konstateras att även 2010 års valrörelse kommer att handla om jobb eller bidrag och att mycket av de rödgrönas förslag fortfarande är oklart. Även SvD skriver, också om förnyade nedskärningar på försvaret.
Om detta skriver också Per Altenberg, Per Ankersjö, Adam Cwejman, Linnéa Darell, Anne-Marie Ekström, Runo Johansson (som tidigare också tagit upp liknelsen om "Tobleronepolitik"), Kent Persson, Fredrik Sneibjerg, Christer Sörliden. Om alliansens chanser (veckans bloggdebatt): Raymond Svensson.
Intressant om politik, ekonomi, vårmotionen, vårmotion, vårproppen, vårpropositionen, rödgröna, oppositionen, alliansen, regeringen, skatt, förmögenhetsskatt, RUT-avdrag, försvaret, nedskärningar, skolan, kunskapsskola, finanspolitik, skolpolitik, skattehöjning, jobb, arbetsmarknad, sysselsättning, bidrag, bidragslinjen, jobblinjen
Valet 2010 kommer till stor del att handla om jobben. Minns då vad en stabil ekonomi och stabila offentliga finanser betyder för framtidstron och utvecklingen i stort. Men framtidens framgångsrika, attraktiva Sverige byggs inte enbart av den rena ekonomiska politiken. Minns därför också värdet av en skola för kunskap, med alla de reformer det har inneburit under de gångna åren, reformer som långtifrån har kunnat slå rot eller börjat få effekt. Fråga er också hur jämställdheten kan bli bättre av att jämställdetsbonusen avskaffas - istället för att utvecklas, som Folkpartiet vill.
Sverige har inte råd med rödgröna dyrtider. Därför måste Alliansen bli omvald och få fortsätta sina reformer för ett i alla bemärkelser rikare och friare Sverige. Chanserna torde vara goda om debatten kommer att handla om vem som kan regera, om trovärdigheten inte minst i finans- och skolpolitiken. En ökande majoritet av svenskarna uttrycker ju sitt förtroende för att regeringen gör ett bra jobb.
Läs i DN skriver om höjda skatter med 24 miljarder inte minst för näringslivet; det konstateras att även 2010 års valrörelse kommer att handla om jobb eller bidrag och att mycket av de rödgrönas förslag fortfarande är oklart. Även SvD skriver, också om förnyade nedskärningar på försvaret.
Om detta skriver också Per Altenberg, Per Ankersjö, Adam Cwejman, Linnéa Darell, Anne-Marie Ekström, Runo Johansson (som tidigare också tagit upp liknelsen om "Tobleronepolitik"), Kent Persson, Fredrik Sneibjerg, Christer Sörliden. Om alliansens chanser (veckans bloggdebatt): Raymond Svensson.
Intressant om politik, ekonomi, vårmotionen, vårmotion, vårproppen, vårpropositionen, rödgröna, oppositionen, alliansen, regeringen, skatt, förmögenhetsskatt, RUT-avdrag, försvaret, nedskärningar, skolan, kunskapsskola, finanspolitik, skolpolitik, skattehöjning, jobb, arbetsmarknad, sysselsättning, bidrag, bidragslinjen, jobblinjen
lördag, april 24, 2010
Eget rum på nätet - för patienternas säkerhet och integritet
Ett otal olika elektroniska journalsystem, mängder av gamla pappersjournaler och mängder av såväl data- som pappersarbete för läkare och annan vårdpersonal: Att få bättre ordning på den medicinska informationen i vården är ett stort och viktigt arbete.
Här handlar det om att få ordning och reda för att säkra både patienternas säkerhet och integritet. Behandlande läkare och sjuksköterskor och andra ska kunna få snabb överblick över relevant information: tidigare och pågående vård, sjukdomar, diagnoser, behandlingar och läkemedel. Samtidigt ska patienten kunna lita på att bara de som behöver informationen får se den - och bara den information som de behöver.
Därför föreslår Folkpartiet i Stockholms län nu ett "eget rum på nätet" för varje patient. Där ska informationen finnas samlad, och skyddad. Läs mer i folkpartisterna Birgitta Rydbergs, Hans Åbergs och Anna Starbrinks debattartikel på dn.se. Bloggar: Maria Byström, Birgitta Rydberg, Anna Starbrink, Christer Sörliden, Maria Weimer, Hans Åberg.
Intressant om politik, vård, integritet, patientsäkerhet, journalsystem, eget rum på nätet, Folkpartiet, Birgitta Rydberg, Hans Åberg, Anna Starbrink, Folkpartiet
Här handlar det om att få ordning och reda för att säkra både patienternas säkerhet och integritet. Behandlande läkare och sjuksköterskor och andra ska kunna få snabb överblick över relevant information: tidigare och pågående vård, sjukdomar, diagnoser, behandlingar och läkemedel. Samtidigt ska patienten kunna lita på att bara de som behöver informationen får se den - och bara den information som de behöver.
Därför föreslår Folkpartiet i Stockholms län nu ett "eget rum på nätet" för varje patient. Där ska informationen finnas samlad, och skyddad. Läs mer i folkpartisterna Birgitta Rydbergs, Hans Åbergs och Anna Starbrinks debattartikel på dn.se. Bloggar: Maria Byström, Birgitta Rydberg, Anna Starbrink, Christer Sörliden, Maria Weimer, Hans Åberg.
Intressant om politik, vård, integritet, patientsäkerhet, journalsystem, eget rum på nätet, Folkpartiet, Birgitta Rydberg, Hans Åberg, Anna Starbrink, Folkpartiet
torsdag, april 22, 2010
Alliansen stärker integriteten i registersamhället
Den personliga integriteten är en hjärtefråga för snart sagt alla liberaler: ett liberalt kärnvärde som samtidigt, i ett fungerande demokratiskt samhälle, har och måste ha sina gränser. Låt mig göra en något ofulländad men ändå användbar analogi med det liberala frihetsbegreppet, dvs att min frihet går så långt som dit där andras frihet skulle inskränkas.
Full frihet för var och en blir inte frihet för alla. Ibland måste vi också kompromissa också med integriteten, för den gemensamma friheten - att t.ex. vara tryggare mot brott, terroristdåd, fientliga anfall, eller att pensionen blir som den ska och bidragsfusk bekämpas - kan kräva sådant som kameraövervakning, signalspaning och register av olika slag.
Men integriteten kan bara inskränkas om det finns en bevisad och belagd nytta. Integriteten kan inte kompromissas bort för symbolpolitik eller falsk trygghet (eller för att slippa kanske mer effektiva men dyrare åtgärder). Om kameror på offentlig plats inte bidrar till att minska brottsligheten ska de inte sättas upp - däremot kanske polisen behöver punktmarkera och arbeta synligare (som t.ex. beskrivs i senaste Neo).
En sådan prövning av nyttan måste göras i varje enskilt fall där man vill sätta upp kameror, upprätta eller samköra register, avlyssna eller spana på ett sätt som inkräktar på en eller fleras integritet. Men den måste också göras övergripande, med en bedömning av de samlade integritetsbrotten. Annars är risken uppenbar för "det sluttande planet" eller "de små stegens tyranni".
Det sluttande planet är särskilt tydligt i den fråga Alliansen nu tar sig an - den om alla register (se dagens SvD). Det kanske inte väger upp vågskålen för de mest engagerade FRA-fienderna och fildelningsförespråkarna, men för alla svenskar bör det kännas väldigt betryggande med en översyn av alla register och enklare insyn för medborgarna själva i alla tänkbara och otänkbara register där de kan finnas. En förstärkt och förtydligad skadeståndsmöjlighet stärker också den enskildes ställning gentemot staten.
Register finns dock inte enbart i offentlig regi. Alla företags registreringar - från mataffärens kundkort och kreditkortets koll på minsta inköp, till den totala överblicken över våra liv på internet där Google blivit den främsta aktören och symbolen - visar på vikten av att integritetsvänner ständigt håller garden uppe. Åt alla tänkbara håll.
Mark Klamberg bloggar som vanligt kunnigt och insiktsfullt. Mer: Mary Jensen, Johan Pehrson
Intressant om politik, integritet, register, FRA, fildelning, Google, kameraövervakning, sluttande planet, små stegens tyranni, Alliansen
Full frihet för var och en blir inte frihet för alla. Ibland måste vi också kompromissa också med integriteten, för den gemensamma friheten - att t.ex. vara tryggare mot brott, terroristdåd, fientliga anfall, eller att pensionen blir som den ska och bidragsfusk bekämpas - kan kräva sådant som kameraövervakning, signalspaning och register av olika slag.
Men integriteten kan bara inskränkas om det finns en bevisad och belagd nytta. Integriteten kan inte kompromissas bort för symbolpolitik eller falsk trygghet (eller för att slippa kanske mer effektiva men dyrare åtgärder). Om kameror på offentlig plats inte bidrar till att minska brottsligheten ska de inte sättas upp - däremot kanske polisen behöver punktmarkera och arbeta synligare (som t.ex. beskrivs i senaste Neo).
En sådan prövning av nyttan måste göras i varje enskilt fall där man vill sätta upp kameror, upprätta eller samköra register, avlyssna eller spana på ett sätt som inkräktar på en eller fleras integritet. Men den måste också göras övergripande, med en bedömning av de samlade integritetsbrotten. Annars är risken uppenbar för "det sluttande planet" eller "de små stegens tyranni".
Det sluttande planet är särskilt tydligt i den fråga Alliansen nu tar sig an - den om alla register (se dagens SvD). Det kanske inte väger upp vågskålen för de mest engagerade FRA-fienderna och fildelningsförespråkarna, men för alla svenskar bör det kännas väldigt betryggande med en översyn av alla register och enklare insyn för medborgarna själva i alla tänkbara och otänkbara register där de kan finnas. En förstärkt och förtydligad skadeståndsmöjlighet stärker också den enskildes ställning gentemot staten.
Register finns dock inte enbart i offentlig regi. Alla företags registreringar - från mataffärens kundkort och kreditkortets koll på minsta inköp, till den totala överblicken över våra liv på internet där Google blivit den främsta aktören och symbolen - visar på vikten av att integritetsvänner ständigt håller garden uppe. Åt alla tänkbara håll.
Mark Klamberg bloggar som vanligt kunnigt och insiktsfullt. Mer: Mary Jensen, Johan Pehrson
Intressant om politik, integritet, register, FRA, fildelning, Google, kameraövervakning, sluttande planet, små stegens tyranni, Alliansen
söndag, april 18, 2010
Liberal återkomst?
När vi i den brittiska valrörelsens sista dagar 2005 sprang runt i Eastbourne, delade ut flygblad och god morgon-brev, och knackade dörr för att försöka få iväg sympatisörerna till vallokalerna - då var det ändå med viss liberal defaitism. För även om vi hade lyckats besegra den konservativa parlamentsledamoten i "vår" valkrets - där labourkandidaten låg hopplöst efter - så hade vi inte större utsikter att påverka valresultatet i stort.
Facit blev ungefär en femtedel av rösterna för de gula Liberal Democrats, ett starkt resultat för i princip vilket europeiskt liberalt parti som helst, men bara en tiondel av platserna i Westminster. Att vara tredje parti i ett valsystem med enkelt majoritetsval i enmansvalkretsar är en dom till mer eller mindre politisk ökenvandring.
Men nu kan den ökenvandringen äntligen vara på väg att brytas. Ända sedan 1920-talet, då David Lloyd George var den senaste liberale premiärministern, har liberalerna spelat inte andra utan tredje fiolen i brittisk politik. Inte sedan 1970-talet har Libdems haft chansen till så reellt politiskt inflytande - sannolikheten är nämligen inte så liten till ett s.k. "hung parliament" där inget parti har egen majoritet. Som vågmästare kan Liberaldemokraterna sedan få fram de demokratiska reformer man länge önskat - det första dåvarande partiledaren Charles Kennedy sade när vi fick träffa honom och han hörde att vi var från Sverige: ett mer proportionellt valsystem.
Med ett Labour-parti som regerat sönder sig och ett konservativt Tory-parti som verkar piggt men för många framstår ett farligt osäkert högerkort, med finanskris, politikers ersättningsfiffel, fortgående lågkonjunktur och ett av Europas största budgetunderskott, har möjligheternas fönster öppnat sig för Libdems. Redan innan valet utlystes har man legat bra till, och i någon opinionsmätning rentav gått förbi Labour och blivit näst största parti.
En nymodighet för brittiska valrörelser kan nu bli starkt bidragande till detta nya politiska landskap: tv-sända debatter mellan de tre största partiernas ledare. Där har Libdems unge Nick Clegg gjort oerhört bra ifrån sig. Och nu verkar det nästan overkliga kunna vara på väg att hända: Libdems inte bara som vågmästare utan som mer jämbördig part med de två andra. Alla tre partier pendlar nu kring 30 procents väljarstöd. Tories, den långvariga opinionsledaren, har sjunkit fortast när ett annat reellt, och kanske mer tilltalande, alternativ visat sig vara tänkbart för allt fler.
Nick Clegg lovar att detta bara är början. I de korta brittiska valrörelserna får vi snart svaret: 6 maj går britterna till valurnorna. Nu gäller det bara för Libdems att hålla ångan uppe, kunna kapitalisera på sitt opinionsstöd och bli en verklig utmanare i fler valkretsar än Eastbourne.
Här hemma är det en del som anar morgonluft även för svenska liberaler. Eller kanske ett Liberaldemokratiskt FP-C-alternativ - ännu en kanske realistisk påminnelse från 1970-talet.
Media: TT hos DN, SvD, Expressen. Bloggar: Per Altenberg, Annika Beijbom, Sebastian Bjernegård, Niklas Frykman, Pär Gustafsson, Runo Johansson, Nina Larsson, Fredrik Sneibjerg, Christer Sörliden.
Intressant om politik, Storbritannien, England, UK, val, general election 2010, Libdems, Liberal Democrats, Labour, Tories, Conservatives, Nick Clegg, Eastbourne
Facit blev ungefär en femtedel av rösterna för de gula Liberal Democrats, ett starkt resultat för i princip vilket europeiskt liberalt parti som helst, men bara en tiondel av platserna i Westminster. Att vara tredje parti i ett valsystem med enkelt majoritetsval i enmansvalkretsar är en dom till mer eller mindre politisk ökenvandring.
Men nu kan den ökenvandringen äntligen vara på väg att brytas. Ända sedan 1920-talet, då David Lloyd George var den senaste liberale premiärministern, har liberalerna spelat inte andra utan tredje fiolen i brittisk politik. Inte sedan 1970-talet har Libdems haft chansen till så reellt politiskt inflytande - sannolikheten är nämligen inte så liten till ett s.k. "hung parliament" där inget parti har egen majoritet. Som vågmästare kan Liberaldemokraterna sedan få fram de demokratiska reformer man länge önskat - det första dåvarande partiledaren Charles Kennedy sade när vi fick träffa honom och han hörde att vi var från Sverige: ett mer proportionellt valsystem.
Med ett Labour-parti som regerat sönder sig och ett konservativt Tory-parti som verkar piggt men för många framstår ett farligt osäkert högerkort, med finanskris, politikers ersättningsfiffel, fortgående lågkonjunktur och ett av Europas största budgetunderskott, har möjligheternas fönster öppnat sig för Libdems. Redan innan valet utlystes har man legat bra till, och i någon opinionsmätning rentav gått förbi Labour och blivit näst största parti.
En nymodighet för brittiska valrörelser kan nu bli starkt bidragande till detta nya politiska landskap: tv-sända debatter mellan de tre största partiernas ledare. Där har Libdems unge Nick Clegg gjort oerhört bra ifrån sig. Och nu verkar det nästan overkliga kunna vara på väg att hända: Libdems inte bara som vågmästare utan som mer jämbördig part med de två andra. Alla tre partier pendlar nu kring 30 procents väljarstöd. Tories, den långvariga opinionsledaren, har sjunkit fortast när ett annat reellt, och kanske mer tilltalande, alternativ visat sig vara tänkbart för allt fler.
Nick Clegg lovar att detta bara är början. I de korta brittiska valrörelserna får vi snart svaret: 6 maj går britterna till valurnorna. Nu gäller det bara för Libdems att hålla ångan uppe, kunna kapitalisera på sitt opinionsstöd och bli en verklig utmanare i fler valkretsar än Eastbourne.
Här hemma är det en del som anar morgonluft även för svenska liberaler. Eller kanske ett Liberaldemokratiskt FP-C-alternativ - ännu en kanske realistisk påminnelse från 1970-talet.
Media: TT hos DN, SvD, Expressen. Bloggar: Per Altenberg, Annika Beijbom, Sebastian Bjernegård, Niklas Frykman, Pär Gustafsson, Runo Johansson, Nina Larsson, Fredrik Sneibjerg, Christer Sörliden.
Intressant om politik, Storbritannien, England, UK, val, general election 2010, Libdems, Liberal Democrats, Labour, Tories, Conservatives, Nick Clegg, Eastbourne
Etiketter:
Demokrati o ideologi,
Utrikespolitik
fredag, april 16, 2010
Plats för politik i skolan
Om partier ska få informera och debattera i skolorna måste det gälla alla partier - det är innebörden av Skolverkets senaste besked. Detta får nu inte leda till att partier helt stängs ute. Rektorerna har den möjligheten, skolan är i den bemärkelsen ingen offentlig plats. Men skolan har ett tungt demokratiskt ansvar att ge eleverna kunskap och fostran i demokrati.
För en liberal är yttrandefriheten och en fri debatt ett av de viktigaste värdena, så länge man inte uppviglar till brott och angrepp. Andra människors frihet får inte inskränkas, men det går långt innan det fria ordet kan sägas göra det. Detta måste i hög utsträckning gälla även i skolan.
Skolans demokratiska uppdrag innebär naturligtvis också att rusta eleverna till källkritik, ifrågasättande och kritiskt granskande av argument. Att stänga ute partipolitiken leder då fel. Öppna skolorna för ungdomsförbund och debatt!
Media: TT i DN, SvD. Bloggar: Sebastian Bjernegård, Christoffer Fagerberg, Andreas Froby, Niklas Odelberg, Per Pettersson, Fredrik Sneibjerg, Christian Tegnvallius.
Intressant om politik, skola, skoldebatt, Skolverket, ungdomsförbund, skolkampanj
För en liberal är yttrandefriheten och en fri debatt ett av de viktigaste värdena, så länge man inte uppviglar till brott och angrepp. Andra människors frihet får inte inskränkas, men det går långt innan det fria ordet kan sägas göra det. Detta måste i hög utsträckning gälla även i skolan.
Skolans demokratiska uppdrag innebär naturligtvis också att rusta eleverna till källkritik, ifrågasättande och kritiskt granskande av argument. Att stänga ute partipolitiken leder då fel. Öppna skolorna för ungdomsförbund och debatt!
Media: TT i DN, SvD. Bloggar: Sebastian Bjernegård, Christoffer Fagerberg, Andreas Froby, Niklas Odelberg, Per Pettersson, Fredrik Sneibjerg, Christian Tegnvallius.
Intressant om politik, skola, skoldebatt, Skolverket, ungdomsförbund, skolkampanj
tisdag, april 13, 2010
Sahlins omprövning - (s)amma gamla mål?
I dag signalerar det största oppositionspartiets ledare en omprövning av politiken och utlovar fyra nya mål. De anhängare eller motståndare som tror att de länge maktbärande Socialdemokraterna har funnit en ny formel torde dock bli besvikna. Åtminstone två av de fyra målen känns väldigt välbekanta - och det är inte så konstigt.
Såväl 80 procents sysselsättning som att hälften i varje årskull ska läsa på universitetet är i princip de mål som tidigare socialdemokratiska regeringar satt upp - och misslyckats att nå.
Och förutsättningarna för att nå sysselsättningsmålet under socialdemokratiskt styre har inte blivit bättre sedan dess (snarare tvärtom, med de tillväxtfientliga tilltänkta rödgröna koalitionspartierna). Vilket är synd, eftersom en politik för jobb, företagande, utbildning och tillväxt är de nödvändiga medlen för att nå de andra målen att minska barnfattigdomen och socialbidragsberoendet.
Per Altenberg väger återigen S-alternativet i jobbpolitiken, och finner det för lätt (eller obefintligt). Också Fredrik Antonsson, Gulan Avci, Sebastian Bjernegård, Amanda Brihed, Maria Byström, Andreas Froby, Runo Johansson, Carl Larsson, Seved Monke, Per Pettersson, Christer Sörliden och Hans Åberg bloggar.
Intressant om politik, arbete, sysselsättning, högskola, högre utbildning, utbildning, Socialdemokraterna, Mona Sahlin, Alliansen, regeringen, barnfattigdom, socialbidragsberoende
Såväl 80 procents sysselsättning som att hälften i varje årskull ska läsa på universitetet är i princip de mål som tidigare socialdemokratiska regeringar satt upp - och misslyckats att nå.
Och förutsättningarna för att nå sysselsättningsmålet under socialdemokratiskt styre har inte blivit bättre sedan dess (snarare tvärtom, med de tillväxtfientliga tilltänkta rödgröna koalitionspartierna). Vilket är synd, eftersom en politik för jobb, företagande, utbildning och tillväxt är de nödvändiga medlen för att nå de andra målen att minska barnfattigdomen och socialbidragsberoendet.
Per Altenberg väger återigen S-alternativet i jobbpolitiken, och finner det för lätt (eller obefintligt). Också Fredrik Antonsson, Gulan Avci, Sebastian Bjernegård, Amanda Brihed, Maria Byström, Andreas Froby, Runo Johansson, Carl Larsson, Seved Monke, Per Pettersson, Christer Sörliden och Hans Åberg bloggar.
Intressant om politik, arbete, sysselsättning, högskola, högre utbildning, utbildning, Socialdemokraterna, Mona Sahlin, Alliansen, regeringen, barnfattigdom, socialbidragsberoende
måndag, april 12, 2010
Leg. lärare - kvalitetsstämpel för kunskapsskolan
Självklart ska svenska barn undervisas av de allra bästa lärarna. Lika självklart ska läraryrket vara fyllt av status och prestige, ge en rejäl lön och göra det möjligt att göra karriär.
Ytterligare ett steg i den riktningen tas nu av Jan Björklund och övriga Alliansen i och med förslaget om lärarlegitimation. Det var en av de pusselbitar som återstod i mandatperiodens omfattande batteri av reformer på utbildningens område med tydlig FP-stämpel; ytterligare en byggsten för kunskapsskolan.
Bra lärare är naturligtvis grunden för kunskapsskolan. Lärare som kan väcka och utmana talangerna; se och stödja dem som behöver hjälp; se varje individuell elev och hans eller hennes behov och potential. Lärare med rätt utbildning, erfarenhet och praktik - med ämnes- och de pedagogiska kunskaperna men också med lämplighet att lära och leda barn och unga.
Tanken med legitimerade lärare bygger förstås på en riktigt bra lärarutbildning, som vi nu är på väg att få. Folkpartiet har som bekant också tagit strid för lärarnas förtroendearbetstid - ett viktigt ställningstagande just för att stärka, och inte urholka, läraryrkets särart, status och attraktivitet - och framför allt lärarnas möjligheter att göra ett bra jobb.
Media: Alliansens partiledare på DN Debatt, Aftonbladet, SvD, Rapport (se inslag nedan med Jan Björklund och beröm från Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner).
Bloggar: Amanda Brihed, Malin Danielsson, Lotta Edholm, Christoffer Fagerberg, Roger Haddad, Runo Johansson, Mark Klamberg, Nina Larsson, Seved Monke, Kent Persson, Per Pettersson, Fredrik Sneibjerg, Jesper Svensson, Helen Törnqvist, Mikael Wendt.
Intressant om politik, skola, kunskapsskola, lärarlegitimation, lärarutbildning, lärare, Folkpartiet, Alliansen, Jan Björklund, Lärarnas Riksförbund, Metta Fjelkner
Ytterligare ett steg i den riktningen tas nu av Jan Björklund och övriga Alliansen i och med förslaget om lärarlegitimation. Det var en av de pusselbitar som återstod i mandatperiodens omfattande batteri av reformer på utbildningens område med tydlig FP-stämpel; ytterligare en byggsten för kunskapsskolan.
Bra lärare är naturligtvis grunden för kunskapsskolan. Lärare som kan väcka och utmana talangerna; se och stödja dem som behöver hjälp; se varje individuell elev och hans eller hennes behov och potential. Lärare med rätt utbildning, erfarenhet och praktik - med ämnes- och de pedagogiska kunskaperna men också med lämplighet att lära och leda barn och unga.
Tanken med legitimerade lärare bygger förstås på en riktigt bra lärarutbildning, som vi nu är på väg att få. Folkpartiet har som bekant också tagit strid för lärarnas förtroendearbetstid - ett viktigt ställningstagande just för att stärka, och inte urholka, läraryrkets särart, status och attraktivitet - och framför allt lärarnas möjligheter att göra ett bra jobb.
Media: Alliansens partiledare på DN Debatt, Aftonbladet, SvD, Rapport (se inslag nedan med Jan Björklund och beröm från Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner).
Bloggar: Amanda Brihed, Malin Danielsson, Lotta Edholm, Christoffer Fagerberg, Roger Haddad, Runo Johansson, Mark Klamberg, Nina Larsson, Seved Monke, Kent Persson, Per Pettersson, Fredrik Sneibjerg, Jesper Svensson, Helen Törnqvist, Mikael Wendt.
Intressant om politik, skola, kunskapsskola, lärarlegitimation, lärarutbildning, lärare, Folkpartiet, Alliansen, Jan Björklund, Lärarnas Riksförbund, Metta Fjelkner
söndag, april 11, 2010
På spårvägsbarrikaderna
Att ett växande Stockholm och Kungsholmen behöver modern stadsspårväg är en av mina lokalpolitiska käpphästar. Jag har förespråkat Spårväg City och självklart ryckte jag ut till dess försvar när de besvär som Kungsholmen kommer orsakas under byggtiden blev ett ämne i förra veckans nummer av den eminenta lokaltidningen Vårt Kungsholmen. På insändarsidan i veckans nummer (webbtidning) var jag ensam förespråkare, men jag är övertygad om att ett stort antal Kungsholmsbor och stockholmare håller med mig.
Visst blir byggperioden besvärlig - precis som bygget av Citybanan eller nya Slussen långtifrån kommer att vara smärtfria processer. Men det är som jag skriver i insändaren (nedan) tecknen på en växande stad. Då behövs en modern, miljövänlig, attraktiv kollektivtrafik. Inte bara i form av Spårväg City; i innerstaden bör stombussnätet på sikt konverteras till spårväg, och först den tungt belastade linje 4.
Intressant om politik, trafik, infrastruktur, kollektivtrafik, spårväg, spårvagn, tvärbana, Spårväg City, stombussar, linje 4, Stockholm, Kungsholmen
Visst blir byggperioden besvärlig - precis som bygget av Citybanan eller nya Slussen långtifrån kommer att vara smärtfria processer. Men det är som jag skriver i insändaren (nedan) tecknen på en växande stad. Då behövs en modern, miljövänlig, attraktiv kollektivtrafik. Inte bara i form av Spårväg City; i innerstaden bör stombussnätet på sikt konverteras till spårväg, och först den tungt belastade linje 4.
Spårvägsstök för växande Stockholm
Visst kommer det att märkas när nya City-spårvägen byggs – men det borde vara kärt besvär för oss Kungsholmsbor, och andra stockholmare. Äntligen kommer vi att få modern stadsspårväg, som har högre kapacitet och tar mindre plats än bullriga bussar.
Spårvägen behövs för ett växande Kungsholmen, framför allt för nya Lindhagen. Men spårvagn är också en uppskattad form av kollektivresande som har potential att locka nya grupper av resenärer, vilket också är nödvändigt för att hålla tillbaka ökningen av biltrafik och trängsel i takt med ökande befolkning. Vill vi få fler att åka kollektivt måste vi erbjuda ett attraktivt alternativ.
Även bygget av Citybanan och Slussen kommer att stöka till Stockholm de kommande åren. För Kungsholmens del hoppas jag att vi inom några år också kan få se spårvägsspår för 4:an, en av Europas mest trafikerade busslinjer. Det är tecknen på en växande stad.
Rasmus Jonlund
Kommunpolitiker (FP)
Intressant om politik, trafik, infrastruktur, kollektivtrafik, spårväg, spårvagn, tvärbana, Spårväg City, stombussar, linje 4, Stockholm, Kungsholmen
torsdag, april 08, 2010
Parboendegaranti i Stockholm
Att äldre inte ska skiljas åt när den ene eller bägge behöver in i äldreboende blir nu ett vallöfte från Alliansen i Stockholms stad. Det är ett exempel på hur välfärden hela tiden måste utvecklas och hur de enskilda människorna ibland riskerar att komma bort i det som ska vara omsorg. På riksnivå driver Folkpartiets Barbro Westerholm som sagt frågan med förtjänst.
Bloggar: Per Ankersjö (C) och Lotta Edholm (FP) i Stadshuset, Mark Klamberg x2, Liberal i Bromma.
Media: Aftonbladet idag, och nedan Rapports inslag ikväll.
Intressant om politik, äldre, äldreboende, särskilt boende, parboendegaranti, Barbro Westerholm, Lotta Edholm, Stockholm, Stockholms stad
Bloggar: Per Ankersjö (C) och Lotta Edholm (FP) i Stadshuset, Mark Klamberg x2, Liberal i Bromma.
Media: Aftonbladet idag, och nedan Rapports inslag ikväll.
Intressant om politik, äldre, äldreboende, särskilt boende, parboendegaranti, Barbro Westerholm, Lotta Edholm, Stockholm, Stockholms stad
onsdag, april 07, 2010
Skilj inte äldre makar åt
För många förändras livet av sjukdom och krämpor på ålderns höst, men det förändrar inte behovet av frihet, integritet och relationer. Många får hjälp av en make eller maka för att kunna bo kvar hemma så länge som möjligt - men när den ene eller bägge makarna behöver flytta in i ett särskilt boende ska det inte få betyda att familje- och kärleksbanden bryts av stelbent konstruerade boendeformer eller regler.
I Aftonbladet i dag lyfts ett ömmande fall fram. Med rent sunt förnuft verkar det ju orimligt att två åldriga makar som bägge behöver omsorg och omvårdnad inte ska kunna få bo tillsammans - utan skiljas åt i två olika lägenheter. Men även om bara den ena av makarna är i direkt behov av omvårdnaden i ett äldreboende, borde det vara rimligt och möjligt att den andre maken får flytta med.
Liksom trygghetsboende och stöd till anhörigvårdare - som i praktiken står för en stor del av svensk äldrevård - är parboendegaranti en del av en liberal reformagenda med omsorg och respekt för våra äldre.
Läs mer om parboendegarantin och Folkpartiets övriga förslag kring vård och omsorg inte minst för äldre. Jan Björklund och Barbro Westerholm skrev på DN Debatt i höstas om att äldre par måste garanteras sin sista tid tillsammans och Folkpartiledaren är också tydlig i sin kommentar till Aftonbladet i dag. Bloggar gör Annika Beijbom x2, Carina Boberg, Björn Brändewall, Malin Danielsson, Linnéa Darell, Lotta Edholm, Anna Ekström, Andreas Froby, Niklas Frykman, Mark Klamberg, Carl Larsson, Anna Lundberg, Mattias Lönnqvist, Runo Johansson, Seved Monke, Per Pettersson, Rosie Rothstein, Fredrik Sneibjerg, Daniel Snällman, Christer Sörliden och Hans Åberg.
Uppdaterat 8 april: I dag presenterade Barbro Westerholm rapporten "Tills döden skiljer oss åt".
Intressant om politik, äldre, äldreomsorg, äldrevård, äldreboende, trygghetsboende, anhörigvårdare, parboendegaranti, Folkpartiet, Jan Björklund, Barbro Westerholm
I Aftonbladet i dag lyfts ett ömmande fall fram. Med rent sunt förnuft verkar det ju orimligt att två åldriga makar som bägge behöver omsorg och omvårdnad inte ska kunna få bo tillsammans - utan skiljas åt i två olika lägenheter. Men även om bara den ena av makarna är i direkt behov av omvårdnaden i ett äldreboende, borde det vara rimligt och möjligt att den andre maken får flytta med.
Liksom trygghetsboende och stöd till anhörigvårdare - som i praktiken står för en stor del av svensk äldrevård - är parboendegaranti en del av en liberal reformagenda med omsorg och respekt för våra äldre.
Läs mer om parboendegarantin och Folkpartiets övriga förslag kring vård och omsorg inte minst för äldre. Jan Björklund och Barbro Westerholm skrev på DN Debatt i höstas om att äldre par måste garanteras sin sista tid tillsammans och Folkpartiledaren är också tydlig i sin kommentar till Aftonbladet i dag. Bloggar gör Annika Beijbom x2, Carina Boberg, Björn Brändewall, Malin Danielsson, Linnéa Darell, Lotta Edholm, Anna Ekström, Andreas Froby, Niklas Frykman, Mark Klamberg, Carl Larsson, Anna Lundberg, Mattias Lönnqvist, Runo Johansson, Seved Monke, Per Pettersson, Rosie Rothstein, Fredrik Sneibjerg, Daniel Snällman, Christer Sörliden och Hans Åberg.
Uppdaterat 8 april: I dag presenterade Barbro Westerholm rapporten "Tills döden skiljer oss åt".
Intressant om politik, äldre, äldreomsorg, äldrevård, äldreboende, trygghetsboende, anhörigvårdare, parboendegaranti, Folkpartiet, Jan Björklund, Barbro Westerholm
måndag, april 05, 2010
FP tar strid för lärarna - och läraryrket
Folkpartiets beslut att lämna förhandlingarna om läraravtalen i Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) sätter åter fokus på lärarnas situation och betydelse. Den betydelsen för en framgångsrik kunskapsnation kan inte överskattas. Bra lärare bygger en bra skola som i sin tur ger uppväxande generationer kunskap, vetgirighet, perspektiv och möjligheter för var och en att utnyttja och förverkliga sin potential.
Och bra lärare och bra skola förutsätter att en del av de duktigaste i varje uppväxande generation i sin tur väljer lärarbanan när det är dags för utbildnings- och yrkesval.
Ett läraryrke med attraktionskraft och status handlar delvis om lönerna, både i absoluta och relativa termer. Det handlar om en bra lärarutbildning som lockar de allra bästa och ger de allra bästa förutsättningarna för framtidens viktigaste jobb. Men det handlar också om auktoritet, inflytande över sitt arbete, förtroende att sköta undervisningen, respekten för en akademisk nivå.
Det nya läraravtalet kan bli en del av början på en svensk renässans för läraryrket, som har inletts med den kommande nya lärarutbildningen och kan fortsätta med bl.a. en lärarlegitimation. I så fall gäller det att de kommunala arbetsgivarna inte lyckas detaljreglera lärarnas veckoarbetstid. Förtroendearbetstiden är en viktig del av den frihet under ansvar som läraryrket innebär. Det har inte bara Folkpartiet utan också ett antal socialdemokratiska skolpolitiker insett (DN Debatt).
Förhoppningsvis får Folkpartiets beslut följdverkningar. Alliansföreträdare kan inte i arbetsgivarrollen i SKL plötsligt bli politiska detaljreglerare, när vi annars strävar efter att öka människors frihetssfär och stärka kunskapsskolan.
Media: TT i DN, GP, Rapport. Bloggar: Annika Beijbom, Carina Boberg, Amanda Brihed, Lotta Edholm, Niklas Frykman, Runo Johansson (x2), Mark Klamberg, Anna Lundberg, Helene Odenjung, Christer Sörliden, Mikael Wendt x2.
Intressant om politik, skola, lärare, läraryrket, läraravtal, Folkpartiet, SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, förtroendearbetstid, arbetstid, lärararbetstid
Och bra lärare och bra skola förutsätter att en del av de duktigaste i varje uppväxande generation i sin tur väljer lärarbanan när det är dags för utbildnings- och yrkesval.
Ett läraryrke med attraktionskraft och status handlar delvis om lönerna, både i absoluta och relativa termer. Det handlar om en bra lärarutbildning som lockar de allra bästa och ger de allra bästa förutsättningarna för framtidens viktigaste jobb. Men det handlar också om auktoritet, inflytande över sitt arbete, förtroende att sköta undervisningen, respekten för en akademisk nivå.
Det nya läraravtalet kan bli en del av början på en svensk renässans för läraryrket, som har inletts med den kommande nya lärarutbildningen och kan fortsätta med bl.a. en lärarlegitimation. I så fall gäller det att de kommunala arbetsgivarna inte lyckas detaljreglera lärarnas veckoarbetstid. Förtroendearbetstiden är en viktig del av den frihet under ansvar som läraryrket innebär. Det har inte bara Folkpartiet utan också ett antal socialdemokratiska skolpolitiker insett (DN Debatt).
Förhoppningsvis får Folkpartiets beslut följdverkningar. Alliansföreträdare kan inte i arbetsgivarrollen i SKL plötsligt bli politiska detaljreglerare, när vi annars strävar efter att öka människors frihetssfär och stärka kunskapsskolan.
Media: TT i DN, GP, Rapport. Bloggar: Annika Beijbom, Carina Boberg, Amanda Brihed, Lotta Edholm, Niklas Frykman, Runo Johansson (x2), Mark Klamberg, Anna Lundberg, Helene Odenjung, Christer Sörliden, Mikael Wendt x2.
Intressant om politik, skola, lärare, läraryrket, läraravtal, Folkpartiet, SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, förtroendearbetstid, arbetstid, lärararbetstid
måndag, mars 29, 2010
Alla vägar bör inte bära till Stockholm
Först var det Västerbron, sedan Essingeleden och nu står Stockholm redo för sin tredje stora nord-sydliga vägförbindelse: Förbifart Stockholm. Den blir dyr och kommer att ta många år att bygga, med sina långa tunnlar som ska skydda Mälaröarna. Men den behövs för ett växande Stockholm, en region som blir motsvarande ett Malmö större de kommande decennierna.
Vattnet ger Stockholm dess själ men ställer till problem i transportsammanhang. Därför är "Saltsjö/Mälarsnittet" och kapaciteten där ett väl ältat problem i trafikplaneringskretsar. I dag leds all biltrafik mellan norr och söder i vår mest trafikintensiva region rakt genom huvudstadens hjärta. Förutom sårbarheten (demonstrerad av kranen Lodbroks åverkan för några år sedan) och trängseln är det högst omodernt och miljöovänligt och borde åtgärdats för länge sedan.
Personligen brinner jag mer för nya spår än nya vägar, men Förbifarten behövs, om inte Stockholm ska drabbas av trafikinfarkt och Essingeöarna och Kungsholmen få något som liknar Sveriges längsta parkeringsplats i "rusningstid". Att Folkpartiet och Moderaterna fått med sig Alliansvännerna i C och KD, och att Socialdemokraterna står fast vid sitt ja ger en stabil grund för mångmiljardsatsningen (även om det inte lär rosa de rödgröna kamraterna MP och V).
Nya vägar kommer aldrig att förslå i längden. Framtiden kräver också trängselavgifter för minskade utsläpp och minskad trängsel, strängare nationella och lokala miljöregleringar, och miljövänligare fordon, motorer och bränslen. När Förbifarten står klar, ett par mandatperioder framåt, lär mycket av det finnas på plats.
Media: DN Debatt, DN, ABC. Bloggar: Per Ankersjö, Malin Danielsson, Lotta Edholm, Andreas Froby, Mark Klamberg, Seved Monke, Kent Persson, Mats Persson, Per Pettersson, Maria Wallhager.
Intressant om politik, trafik, infrastruktur, Förbifarten, Förbifart Stockholm, Alliansen, regeringen, rödgröna, oppositionen, Moderaterna, Folkpartiet, Centern, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet
Vattnet ger Stockholm dess själ men ställer till problem i transportsammanhang. Därför är "Saltsjö/Mälarsnittet" och kapaciteten där ett väl ältat problem i trafikplaneringskretsar. I dag leds all biltrafik mellan norr och söder i vår mest trafikintensiva region rakt genom huvudstadens hjärta. Förutom sårbarheten (demonstrerad av kranen Lodbroks åverkan för några år sedan) och trängseln är det högst omodernt och miljöovänligt och borde åtgärdats för länge sedan.
Personligen brinner jag mer för nya spår än nya vägar, men Förbifarten behövs, om inte Stockholm ska drabbas av trafikinfarkt och Essingeöarna och Kungsholmen få något som liknar Sveriges längsta parkeringsplats i "rusningstid". Att Folkpartiet och Moderaterna fått med sig Alliansvännerna i C och KD, och att Socialdemokraterna står fast vid sitt ja ger en stabil grund för mångmiljardsatsningen (även om det inte lär rosa de rödgröna kamraterna MP och V).
Nya vägar kommer aldrig att förslå i längden. Framtiden kräver också trängselavgifter för minskade utsläpp och minskad trängsel, strängare nationella och lokala miljöregleringar, och miljövänligare fordon, motorer och bränslen. När Förbifarten står klar, ett par mandatperioder framåt, lär mycket av det finnas på plats.
Media: DN Debatt, DN, ABC. Bloggar: Per Ankersjö, Malin Danielsson, Lotta Edholm, Andreas Froby, Mark Klamberg, Seved Monke, Kent Persson, Mats Persson, Per Pettersson, Maria Wallhager.
Intressant om politik, trafik, infrastruktur, Förbifarten, Förbifart Stockholm, Alliansen, regeringen, rödgröna, oppositionen, Moderaterna, Folkpartiet, Centern, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet
söndag, mars 28, 2010
Pensionärernas tur, också
De senaste åren har alla löntagare fått sänkt skatt. Det betyder mer egna pengar att röra sig med, att det verkligen lönar sig att arbeta - vilket också är bra för samhällsekonomin och i längden även för alla som inte själv arbetar och får del av jobbskattesänkningarna. Det gäller inte minst pensionärerna.
Pensionernas tydliga beroende av hur det går för ekonomin i stort blir tydlig nu när krisen gör att bromsen i pensionssystemet träder in. Det är trist, men beror på det i grunden mycket positiva att Sverige sedan 90-talet har ett av världens få reformerade, långsiktigt hållbara pensionssystem, dessutom med brett partipolitiskt stöd.
Även pensionärer förtjänar givetvis samtidigt att få behålla mer av sina egna pengar. Även sådana skattesänkningar har förutom den ökade friheten för de berörda positiva effekter på samhällsekonomin i stort. Alliansregeringen har redan sänkt pensionärernas skatter två gånger, med fokus på dem med minst marginaler. Nästa steg blir nu sänkt skatt för alla pensionärer, en satsning på 5 miljarder nästa år.
Oppositionens löften kom naturligtvis som ett brev på posten - mångfalt dyrare än regeringens. Pensionärerna bör dock när de lyssnar på de rödgröna lockropen fundera över vilken ekonomisk politik som totalt sett gynnar dem och andra i Sverige bäst: jobblinjen eller skattehöjarlinjen.
Folkpartiledaren Jan Björklund berättar i sitt nyhetsbrev mer om Alliansregeringens tredje skattesänkning för pensionärerna. Det gör också bloggarna Per Altenberg, Fredrik Antonsson, Annika Beijbom, Carina Boberg, Linnéa Darell, Niklas Frykman, Maria Hagbom, Mark Klamberg, Ann-Cathrin Larsson, Catrine Norrgård, Mathias Sundin, Kent Persson, Christer Sörliden, Mikael Wendt x2, Hans Åberg. Kanske början på påskveckans bloggdebatt? Medierapporteringen sker bl.a. av Aftonbladet med kommentar av Lena Mellin), DN/TT, SvD:s Göran Eriksson, Rapport med kommentar av Mats Knutson.
Intressant om politik, pensionärer, skatt, skattesänkning, jobbskatteavdrag, pensionärsskatt, pension, Alliansen, regeringen, oppositionen, rödgröna, Folkpartiet, Jan Björklund
Pensionernas tydliga beroende av hur det går för ekonomin i stort blir tydlig nu när krisen gör att bromsen i pensionssystemet träder in. Det är trist, men beror på det i grunden mycket positiva att Sverige sedan 90-talet har ett av världens få reformerade, långsiktigt hållbara pensionssystem, dessutom med brett partipolitiskt stöd.
Även pensionärer förtjänar givetvis samtidigt att få behålla mer av sina egna pengar. Även sådana skattesänkningar har förutom den ökade friheten för de berörda positiva effekter på samhällsekonomin i stort. Alliansregeringen har redan sänkt pensionärernas skatter två gånger, med fokus på dem med minst marginaler. Nästa steg blir nu sänkt skatt för alla pensionärer, en satsning på 5 miljarder nästa år.
Oppositionens löften kom naturligtvis som ett brev på posten - mångfalt dyrare än regeringens. Pensionärerna bör dock när de lyssnar på de rödgröna lockropen fundera över vilken ekonomisk politik som totalt sett gynnar dem och andra i Sverige bäst: jobblinjen eller skattehöjarlinjen.
Folkpartiledaren Jan Björklund berättar i sitt nyhetsbrev mer om Alliansregeringens tredje skattesänkning för pensionärerna. Det gör också bloggarna Per Altenberg, Fredrik Antonsson, Annika Beijbom, Carina Boberg, Linnéa Darell, Niklas Frykman, Maria Hagbom, Mark Klamberg, Ann-Cathrin Larsson, Catrine Norrgård, Mathias Sundin, Kent Persson, Christer Sörliden, Mikael Wendt x2, Hans Åberg. Kanske början på påskveckans bloggdebatt? Medierapporteringen sker bl.a. av Aftonbladet med kommentar av Lena Mellin), DN/TT, SvD:s Göran Eriksson, Rapport med kommentar av Mats Knutson.
Intressant om politik, pensionärer, skatt, skattesänkning, jobbskatteavdrag, pensionärsskatt, pension, Alliansen, regeringen, oppositionen, rödgröna, Folkpartiet, Jan Björklund
tisdag, mars 23, 2010
Ny skollag grunden för kunskapsskolan
Efter en frenetisk reformperiod är Folkpartiets Jan Björklund framme till riksdagens bord med en ny skollag. När den träder i kraft innebär det att elever, föräldrar och lärare får tydligare och högre kunskapskrav, tydligare rätt till stöd och hjälp, och ökad trygghet och arbetsro.
Kraven höjs också på lärarna - tyvärr har vi ännu inte nått fram med en lärarlegitimation men enbart behöriga lärare ska kunna få fasta tjänster. Att det ska bli en verklig kvalitetsgaranti är förstås kopplat till den reform av lärarutbildningen som också tagits fram under Folkpartiets tid på utbildningsdepartementet.
Bland alla viktiga saker vill jag lyfta fram två. Det första är att IV-programmet - som blev programgymnasiets största - avskaffas, och ersätts med fem olika introduktionsprogram för den som inte är gymnasiebehörig, beroende på vilka behov och eventuella problem den individuelle eleven har. Att de obehöriga eleverna på sikt ska bli många färre hänger sedan förstås på en bättre grundskola, inte minst det återupprättade lågstadiet.
Elevernas stärkta rättigheter är en annan viktig del i den nya skollagen. Skolhälsovård med läkare, skolsköterska, psykolog och kurator, studie- och yrkesvägledning, och skolbibliotek ska finnas för alla elever på alla skolor. Elevernas rättssäkerhet stärks också genom att fler beslut kan överklagas.
Överlag har den nya skollagen stort stöd, från lärarfacken liksom inom oppositionen vilket borgar för en långsiktighet. För att lagen ska träda i kraft, och skolpolitiken fortsätta utvecklas i liberal riktning mot ökad kunskap och stärkta individuella chanser, borde dock Jan Björklund, Folkpartiet och Alliansen få minst fyra år till på sig i Rosenbad. De har ju en hel del annat såväl inom som utanför utbildningsdepartementets hägn att befästa och utveckla.
Läs mer hos Jan Björklund och regeringen. Media: DN, SvD. Bloggar: Roger Haddad, Anna Lundberg, Christer Sörliden.
Intressant om politik, skola, skollag, nya skollagen, lärarlegitimation, behöriga lärare, individuella programmet, IV-programmet, IV, skolhälsovård, skolbibliotek, Jan Björklund, Folkpartiet, Alliansen, oppositionen, Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet, lärarfacken
Kraven höjs också på lärarna - tyvärr har vi ännu inte nått fram med en lärarlegitimation men enbart behöriga lärare ska kunna få fasta tjänster. Att det ska bli en verklig kvalitetsgaranti är förstås kopplat till den reform av lärarutbildningen som också tagits fram under Folkpartiets tid på utbildningsdepartementet.
Bland alla viktiga saker vill jag lyfta fram två. Det första är att IV-programmet - som blev programgymnasiets största - avskaffas, och ersätts med fem olika introduktionsprogram för den som inte är gymnasiebehörig, beroende på vilka behov och eventuella problem den individuelle eleven har. Att de obehöriga eleverna på sikt ska bli många färre hänger sedan förstås på en bättre grundskola, inte minst det återupprättade lågstadiet.
Elevernas stärkta rättigheter är en annan viktig del i den nya skollagen. Skolhälsovård med läkare, skolsköterska, psykolog och kurator, studie- och yrkesvägledning, och skolbibliotek ska finnas för alla elever på alla skolor. Elevernas rättssäkerhet stärks också genom att fler beslut kan överklagas.
Överlag har den nya skollagen stort stöd, från lärarfacken liksom inom oppositionen vilket borgar för en långsiktighet. För att lagen ska träda i kraft, och skolpolitiken fortsätta utvecklas i liberal riktning mot ökad kunskap och stärkta individuella chanser, borde dock Jan Björklund, Folkpartiet och Alliansen få minst fyra år till på sig i Rosenbad. De har ju en hel del annat såväl inom som utanför utbildningsdepartementets hägn att befästa och utveckla.
Läs mer hos Jan Björklund och regeringen. Media: DN, SvD. Bloggar: Roger Haddad, Anna Lundberg, Christer Sörliden.
Intressant om politik, skola, skollag, nya skollagen, lärarlegitimation, behöriga lärare, individuella programmet, IV-programmet, IV, skolhälsovård, skolbibliotek, Jan Björklund, Folkpartiet, Alliansen, oppositionen, Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet, lärarfacken
Hållbarheten är energifrågan, kärnkraft en del av svaret
Sanningens minut närmar sig för kärnkraften, jämt 30 år efter den ödesdigra folkomröstningen som bidragit till att låsa och lamslå energifrågan i debatt och handling nästan lika länge. Alliansregeringens energiproposition innebär en storsatsning på förnybara energikällor. Och den innebär att låsningarna kring kärnkraften låses upp. Framför allt Folkpartiet och Centerpartiet har tagit stort ansvar.
Nu ska det bli möjligt att bygga nya kärnkraftsreaktorer som ersätter de gamla som snart är uttjänta. De nya reaktorerna skulle bli effektivare, säkrare, ge mindre avfall i förhållande till effekten och innebära större och tryggare elleveranser. Forskningen och kunnandet har gått framåt på ett område där Sverige en gång låg i täten. De nya reaktorer som nu byggs i omvärlden innebär viktiga erfarenheter.
Energipolitiken måste vara hållbar för ekonomi och miljö. Hur vi värnar svensk basindustri och trygghet för svenska hushåll är en fråga som inte minst många socialdemokratiska tungviktare i facket och kommunerna ställer. Miljövänner oavsett partifärg bör fråga sig hur vi får mer fossilfri el, som har en mängd användningsområden, t.ex. fler laddningsbara elbilar? Hur minskar vi generellt beroendet av kol och olja?
Vattenkraft, andra förnybara energikällor och energieffektivisering är viktiga delar i en hållbar energipolitik. Men en hållbar utveckling kräver att vi radikalt minskar import och användning av fossila bränslen. Då behövs också modern kärnkraft. Hur gröna de rödgröna med Miljöpartiet i spetsen än vill vara har de ännu inget hållbart alternativ.
Läs också DN:s ledarskribent Johannes Åman, DN, samt lite äldre från Rapport med TT-notis i DN, Expressen och SvD. Bloggare: Per Ankersjö, Pär Gustafsson, Tobias Josefsson, Mark Klamberg, Seved Monke, Niklas Odelberg, Kent Persson, Mikael Ståldal, Christer Sörliden.
Intressant om politik, energi, kärnkraft, vattenkraft, fossila bränslen, olja, kol, fossil energi, Alliansen, regeringen, rödgröna, oppositionen, Folkpartiet, Centern, Miljöpartiet
Nu ska det bli möjligt att bygga nya kärnkraftsreaktorer som ersätter de gamla som snart är uttjänta. De nya reaktorerna skulle bli effektivare, säkrare, ge mindre avfall i förhållande till effekten och innebära större och tryggare elleveranser. Forskningen och kunnandet har gått framåt på ett område där Sverige en gång låg i täten. De nya reaktorer som nu byggs i omvärlden innebär viktiga erfarenheter.
Energipolitiken måste vara hållbar för ekonomi och miljö. Hur vi värnar svensk basindustri och trygghet för svenska hushåll är en fråga som inte minst många socialdemokratiska tungviktare i facket och kommunerna ställer. Miljövänner oavsett partifärg bör fråga sig hur vi får mer fossilfri el, som har en mängd användningsområden, t.ex. fler laddningsbara elbilar? Hur minskar vi generellt beroendet av kol och olja?
Vattenkraft, andra förnybara energikällor och energieffektivisering är viktiga delar i en hållbar energipolitik. Men en hållbar utveckling kräver att vi radikalt minskar import och användning av fossila bränslen. Då behövs också modern kärnkraft. Hur gröna de rödgröna med Miljöpartiet i spetsen än vill vara har de ännu inget hållbart alternativ.
Läs också DN:s ledarskribent Johannes Åman, DN, samt lite äldre från Rapport med TT-notis i DN, Expressen och SvD. Bloggare: Per Ankersjö, Pär Gustafsson, Tobias Josefsson, Mark Klamberg, Seved Monke, Niklas Odelberg, Kent Persson, Mikael Ståldal, Christer Sörliden.
Intressant om politik, energi, kärnkraft, vattenkraft, fossila bränslen, olja, kol, fossil energi, Alliansen, regeringen, rödgröna, oppositionen, Folkpartiet, Centern, Miljöpartiet
måndag, mars 22, 2010
Amerikas hälsoutmaning - och Sveriges
"Sjukvård är ingen rättighet." "Varför ska jag betala för andra människors och deras barns sjukvård?" Två citat ur den nyhetsrapportering som nått oss under det amerikanska politiska år som så mycket kommit att handla om hälsovårdsreformen, och som visar hur annorlunda USA och den amerikanska debatten är från Europa i välfärdsfrågor.
Nu är Obamas reform i hamn, mindre omfattande och ambitiös än vad han och många andra hade hoppats på men ändå ett stort steg framåt. Många amerikaner anser nog trots allt att sjukvård är en rättighet för alla. För andra kan kanske ett av de arga argumenten mot reformen vändas till dess fördel: "De som inte har en sjukförsäkring kan ju alltid gå till akuten."
Och där kommer vi in på det kanske tyngsta problemet, eller åtminstone det som gör en reform helt nödvändig: kostnaderna. Redan i dag lägger USA i princip dubbelt så stor andel av en mycket större BNP än Sverige på sin hälso- och sjukvård - som ändå inte kommer alla till del (47 miljoner oförsäkrade, personer med kroniska sjukdomar som upptäcker att deras "pre-existing conditions" utesluter dem från att få vården betald, osv). Och kostnaderna ökar i en farlig takt som belastar såväl samhällsekonomin i stort (t.ex. genom de arbetsgivare genom vilka de flesta får sin sjukförsäkring) som statskassan (genom Medicare och Medicaid, för riktigt fattiga, pensionärer och krigsveteraner).
Ett system där miljoner oförsäkrade aldrig går till doktorn med sina krämpor och till slut när de blivit riktigt allvarliga hamnar på akuten - det är inte bara ett grymt system, utan blir också olidligt dyrt i längden. Och minskade kostnader på sikt är därmed, jämte rättvisa och socialt ansvar för de miljoner som har inget eller otillräckligt skydd, ett av de tyngsta argumenten. Ett argument som bör kunna övertyga även budgethökar av såväl republikansk som demokratisk art, eller den statsminimalistiska antifederalistiska populistiska högern.
Den politiska analysen för Obama och demokraterna i kongressledningen är att de har misslyckats grovt med att ändra den extrema partipolariseringen i amerikansk politik, att de har misslyckats med att få med sig såväl några republikaner som demokrater på både vänster- och högerkanten som tycker det är antingen för mycket eller för lite, och att de har misslyckats med att få till stånd en så stor reform som de själva önskat. Samt att de förmodligen förlorade supermajoriteten genom fyllnadsvalet i Massachussetts till stor del p.g.a. den inflammerade debatten kring sjukvården.
Men ändå är det en stor seger. Utfallet kan mycket väl bli en stärkt position för vinnarna - för att vara en vinnare är viktigt i amerikansk politik, som professor Erik Åsard påpekade i P1 Morgon i morse. Kanske är det som NY Times ledarskribent hoppas första steget på vägen mot en mer allomfattande hälso- och sjukvård - även om USA aldrig blir som Sverige eller övriga Europa.
Sverige blir heller aldrig som USA, men vi kan ändå lära något av den amerikanska debatten, förutom det ständigt fascinerande i amerikansk politik. Kanske kan det bli en veckans bloggdebatt.
Fokus på det friska, det förebyggande och hälsofrämjande är något som vi definitivt behöver bli bättre på även här. Det innebär minskat lidande och sjukdom och minskade kostnader på sikt när människor får vara friskare.
Om USA behöver mer offentligt i vården, behöver vi fortsätta öka de privata alternativens betydelse. Inte genom att kompromissa med den solidariska finansieringen - det är otänkbart och dessutom både onödigt och kontraproduktivt. Däremot är konkurrensen som mångfalden för med sig en positiv kraft som vi inte klarar oss utan. Såväl på privat drivna akutsjukhus som på personaldrivna småföretag som vårdcentraler eller logopedmottagningar tävlar man med idéer - för att förbättra vården för sina patienter. Idéer som kan spridas till fler.
Svensk vård behöver en skönhetstävling om idéer.
Media: AB, DN, NY Times, Rapport, SvD. Bloggar: Carina Boberg, Thomas Böhlmark (om svensk sjukvårds utmaningar), Linnéa Darell, Runo Johansson, Kristina Palmgren, Birgitta Rydberg, Christer Sörliden.
Intressant om politik, vård, sjukvård, USA, Obama, demokraterna, republikanerna, sjukförsäkring, Medicare, Medicaid
Nu är Obamas reform i hamn, mindre omfattande och ambitiös än vad han och många andra hade hoppats på men ändå ett stort steg framåt. Många amerikaner anser nog trots allt att sjukvård är en rättighet för alla. För andra kan kanske ett av de arga argumenten mot reformen vändas till dess fördel: "De som inte har en sjukförsäkring kan ju alltid gå till akuten."
Och där kommer vi in på det kanske tyngsta problemet, eller åtminstone det som gör en reform helt nödvändig: kostnaderna. Redan i dag lägger USA i princip dubbelt så stor andel av en mycket större BNP än Sverige på sin hälso- och sjukvård - som ändå inte kommer alla till del (47 miljoner oförsäkrade, personer med kroniska sjukdomar som upptäcker att deras "pre-existing conditions" utesluter dem från att få vården betald, osv). Och kostnaderna ökar i en farlig takt som belastar såväl samhällsekonomin i stort (t.ex. genom de arbetsgivare genom vilka de flesta får sin sjukförsäkring) som statskassan (genom Medicare och Medicaid, för riktigt fattiga, pensionärer och krigsveteraner).
Ett system där miljoner oförsäkrade aldrig går till doktorn med sina krämpor och till slut när de blivit riktigt allvarliga hamnar på akuten - det är inte bara ett grymt system, utan blir också olidligt dyrt i längden. Och minskade kostnader på sikt är därmed, jämte rättvisa och socialt ansvar för de miljoner som har inget eller otillräckligt skydd, ett av de tyngsta argumenten. Ett argument som bör kunna övertyga även budgethökar av såväl republikansk som demokratisk art, eller den statsminimalistiska antifederalistiska populistiska högern.
Den politiska analysen för Obama och demokraterna i kongressledningen är att de har misslyckats grovt med att ändra den extrema partipolariseringen i amerikansk politik, att de har misslyckats med att få med sig såväl några republikaner som demokrater på både vänster- och högerkanten som tycker det är antingen för mycket eller för lite, och att de har misslyckats med att få till stånd en så stor reform som de själva önskat. Samt att de förmodligen förlorade supermajoriteten genom fyllnadsvalet i Massachussetts till stor del p.g.a. den inflammerade debatten kring sjukvården.
Men ändå är det en stor seger. Utfallet kan mycket väl bli en stärkt position för vinnarna - för att vara en vinnare är viktigt i amerikansk politik, som professor Erik Åsard påpekade i P1 Morgon i morse. Kanske är det som NY Times ledarskribent hoppas första steget på vägen mot en mer allomfattande hälso- och sjukvård - även om USA aldrig blir som Sverige eller övriga Europa.
Sverige blir heller aldrig som USA, men vi kan ändå lära något av den amerikanska debatten, förutom det ständigt fascinerande i amerikansk politik. Kanske kan det bli en veckans bloggdebatt.
Fokus på det friska, det förebyggande och hälsofrämjande är något som vi definitivt behöver bli bättre på även här. Det innebär minskat lidande och sjukdom och minskade kostnader på sikt när människor får vara friskare.
Om USA behöver mer offentligt i vården, behöver vi fortsätta öka de privata alternativens betydelse. Inte genom att kompromissa med den solidariska finansieringen - det är otänkbart och dessutom både onödigt och kontraproduktivt. Däremot är konkurrensen som mångfalden för med sig en positiv kraft som vi inte klarar oss utan. Såväl på privat drivna akutsjukhus som på personaldrivna småföretag som vårdcentraler eller logopedmottagningar tävlar man med idéer - för att förbättra vården för sina patienter. Idéer som kan spridas till fler.
Svensk vård behöver en skönhetstävling om idéer.
Media: AB, DN, NY Times, Rapport, SvD. Bloggar: Carina Boberg, Thomas Böhlmark (om svensk sjukvårds utmaningar), Linnéa Darell, Runo Johansson, Kristina Palmgren, Birgitta Rydberg, Christer Sörliden.
Intressant om politik, vård, sjukvård, USA, Obama, demokraterna, republikanerna, sjukförsäkring, Medicare, Medicaid
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
