Vissa opinionsmätningar känns roligare, och mer rättvisa, än andra. I dagarna fick alliansregeringen ytterligare bekräftelse på förtroendet för sin förmåga att sköta ekonomin - nära dubbelt så stort som för ett rödgrönt alternativ (DN, Expr). Såväl finansminister Borg som övriga regeringen är väl värda det erkännande som efterlyses av DN:s Peter Wolodarski som sätter de svenska förhållandena i ett klargörande europeiskt perspektiv.
De svenska statsfinanserna står starka, och den svenska ekonomin i övrigt repar sig fortare än väntat. Arbetslösheten spås toppa på en betydligt lägre nivå än vad som tidigare förutsagts, och vända neråt - lagom till valet (TT/DN/GP). Vilket i så fall vore ytterligare ett välförtjänt kvitto på en ansvarsfull ekonomisk politik. Till statistik och prognoser kommer talande positiva exempel; den krisande bilindustrin har således börjat anställa igen. En ny utbildningspolitik från återupprättat lågstadium över lärlingsutbildningar till forskningssatsningar bidrar till en stabil långsiktig grund.
För Stockholm blir vändningen kanske mindre viktig än för övriga landet - helt enkelt för att krisen aldrig blev så allvarlig här. Att alliansregeringen förtjänar just stockholmarnas förtroende blir extra tydligt då man betraktar alternativet. Höjda skatter på allt från inkomster till boende, oklarheter kring infrastrukturpolitiken och annat som kommer att slå extra hårt mot Stockholmsregionen gör det svaga S-stödet lika välförtjänt (AB) som förtroendet för alliansen med Borgs finans- och Björklunds skolpolitik.
Carina Boberg bloggar också och har svårt att finna något substantiellt hos de rödgröna. Carl B Hamilton skriver om socialdemokratiskt sifferjonglerande av "krisförnekare och bidragsdebattörer".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar