söndag, mars 11, 2007

Många kluvna liberaler

Jag har länge definierat mig som liberal. Beroende på humör, tillfälle eller samtalspartner med för tillfället passande prefix, som i princip alltid är något relativt. Ett i princip konstant prefix kunde för mig dock vara "folkparti-liberal". Något betyder det ändå att det fortfarande finns bara ett svenskt parti som i sitt namn är uttalat liberalt.

Två saker irriterar mig som liberal, och för den delen folkpartist, mer än många andra, och därför var Niklas Ekdals söndagskrönika (som så ofta) mitt i prick.

Dels när människor som själva inte är liberaler, eller folkpartister, anklagar liberaler, eller folkpartister, för att inte vara (tillräckligt) liberala eller försöker pådyvla oss åsikter som vi som liberaler, eller folkpartister, borde ha. Göran Persson och många andra socialdemokrater har gett många exempel i den genren. (Ekdal ger ett exempel med ett abortresonemang från den konservative krönikören Rolan Poirier Martinsson.)

Nästan lika irriterande är när liberaler av olika schatteringar anklagar liberaler med andra perspektiv eller prefix för att inte vara "riktiga liberaler". Som en i åtminstone ekonomiska termer mittfåre- eller rentav något vänsterlutande liberal, är det något jag främst upplever från liberaler på den mest marknads- eller värderingsliberala (libertarianska?) sidan.

Liberalismen är som Niklas Ekdal skriver en bred kyrka: Vi kan vara feminister, vänsterradikala, kärnfamiljskramande. Det som förenar är respekten för att människor är olika, gör olika livsval, ska respekteras för det men i möjligaste mån ha rättvisa möjligheter.

Jag hoppas att jag själv inte upplevs som om bara min tolkning och mitt prefix vore det enda rätta. Som liberal är jag alltför kluven för att våga vara så enkelspårig.

Pingat på intressant.se. Andra bloggar om: , ,

2 kommentarer:

Milton Frihetsson sa...

Det är det som är det fina med liberalismen - man kan t ex ena minuten hylla 'befrielsen' av Irak och nästa minut fördömma den som olaglig ockupation utan att blinka beroende på vilken håll vinden blåser...

Rasmus på Kungsholmen sa...

Om jag får vara så förmäten att tolka din inställning skulle du väl vilja kalla sådan åsiktsförändring ryggradslöshet. Man kunde ju också se det som hälsosam förändring av en åsikt efter verkligheten. Förmågan till pragmatism och att hålla två eller fler tankar i huvudet på samma gång, är också något jag ser som positivt med liberalismen. Då kan man dels se det positiva i att vilja störta Saddam Husseins diktatur, de dåligt underbyggda argumenten som användes, ett bristande genomförande, och erkänna att det kan vara ologiskt att störta just denna diktatur när det finns så många andra.