I veckan skrev ett antal liberala partivänner på DN Debatt om den ofta hett debatterade frågan om sprutbyten i Stockholm. Hur vi kan hjälpa missbrukare att undvika risker som farliga smittor, få en bättre hälsa, och komma ur sitt missbruk, är en viktig debatt - inte tu tal om saken. Det jag blir lite orolig över är att fokus på sprutbyten riskerar att sätta andra viktiga insatser i missbruksvård och smittskydd i skymundan.
En mycket viktig och effektiv insats är uppsökande verksamhet, kombinerad med testning av bl.a. hiv och hepatiter. Det var framgångsrikt bl.a. när Stockholm lyckades vända den stora hiv-epidemin bland injektionsnarkomaner på 1980-talet. Den nyss avslutade baslinjestudien om Stockholms injektionsnarkomaner, som DN-debattörerna skriver om, bekräftar värdet av den uppsökande verksamheten. (Läs mer om studien här.)
På ett knappt år och med begränsade (till delar ideella) resurser lyckades baslinjestudien nå minst 10 procent av Stockholms läns injektionsnarkomaner. Jag skriver minst 10 procent, eftersom en lärdom verkar vara att injektionsnarkomanerna är betydligt färre än man tidigare trott (kanske omkring 5.000 istället för ca 7.000).
Dessa 10 procent eller drygt 700 personer uppvisade som Alexander Bard, Amanda Brihed, Seved Monke och Erik Wassén skriver en hög grad av smitta med bl.a. ett antal tidigare okända hiv-fall. Men de är sannolikt också de mest utsatta och därmed inte representativa för länets injektionsnarkomaner i stort. Förmodligen har baslinjestudien lyckats nå en mycket stor del av de narkomaner som rör sig i de mest utsatta miljöerna.
Baslinjestudien var en forskningsstudie vars mål var att nå just 10 procent. Med mer omfattande uppsökande insatser kan vi nå ännu bättre resultat, med ganska små resurser. Så jag hoppas verkligen inte att värdet av sådana avfärdas.
Kunskapsläget kring sprutbyten är omstritt och oklart. När det gäller jämförelser med Skåne, med sitt mångåriga sprutbytesprogram, är det värt att notera att de förvisso inte har några hiv-fall - men det har heller inte t.ex. Göteborg, som också saknar sprutbytesprogram. Däremot ska hepatit-smittan, som också sprids genom riskvanor kring sprutor och sex, vara ett växande problem.
Om Stockholm också ska införa sprutbyten får framtiden utvisa. Den sittande narkotikapolitiska utredning som ser brett på insatser för missbrukarna i Stockholms län. Jag ser fram mot många kloka förslag på många olika insatser för missbrukarna när de är klara i november.
Intressant om sprutbyte, uppsökande verksamhet, baslinjestudien, Alexander Bard, Amanda Brihed, Seved Monke, Erik Wassén
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Hej Rasmus!
Det är väldigt glädjande att antalet missbrukare har gått ner från 7000 till 5000. Var har du fått denna information ifrån?
Jag väntar också med spänning på att utredningen ska vara klar i november. Förhoppningsvis föreslår den många kloka förslag (där sprutbytesprogram är ett..) som även moderaterna i landstinget kan gå med på.
Mvh
Seved
Hej! Det är professor Sven Brittons bedömning (baslinjestudiens forskningsledare). Som medarbetare till ansvariga landstingsrådet Birgitta Rydberg har jag haft förmånen att få ta del av presentationen av baslinjestudien bl.a. på pressträffen i juni.
Ja, det ska verkligen bli intressant att se vad utredningen kommer fram till!
Rasmus
För kännedom:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/08/25/moralism-maskerad-som-vetenskap-infekterar-sprutbytesdebatten
Tack för tipset, Björn! Vi verkar ju kunna enas om vikten av uppsökande verksamhet, omfattande testning osv. Om värdet av sprutbyten som vapen mot smittspridning kan jag fortsatt konstatera att det råder delade meningar. Socialstyrelsens senaste tillsynsrapport för det skånska sprutbytesprogrammet visar ju att det inte går att säga något om det, fortfarande. Däremot att man når ut till missbrukare, kan få tidig kännedom om en epidemi är på väg att bryta ut, osv vilket förvisso är värdefullt. Frågan är om det kan uppnås på andra sätt.
Skicka en kommentar