måndag, mars 30, 2009

Politiker ska fatta beslut utifrån sina åsikter

Hade som vanligt kvällens ABC på i bakgrunden när jag stökade i köket, och hörde då nyheten att "politiker litar mer på sin egen uppfattning än stockholmarnas åsikter när de fattar beslut". Något som tydligen förvånade såväl reportern som stadsfullmäktiges ordförande.

Själv måste jag säga att jag inte är så förundrad. Som ett av svarsalternativen lyder i den webbenkät som åtföljer nyheten på ABC:s webbplats, har stockholmarna (förhoppningsvis) valt sina politiker för att de tycker som de gör (ett svarsalternativ som i skrivande stund också verkar få de flesta webbläsarnas stöd).

Det heter inte förtroendevald för inte. Samtidigt speglar nyheten en klassisk statsvetenskaplig frågeställning i hur man ser på förtroendevalda sedan den atenska direktdemokratin i modern tid blev en representativ demokrati. Är politikerna folkets ombud som väljs för att de anses rekorderliga och kloka nog att ta ställning till de olika spörsmål i gemensamma angelägenheter som varje medborgare inte själv har tid eller möjlighet att sätta sig in i, även sådana som man inte kan förutse vid tidpunkten för valet? Eller ska de representera sina väljares åsikter rakt av i varje fråga, vilket då gör oförutsedda situationer komplicerade?

Andra varianter är att man anses representativ utifrån sin ideologi, sitt kön, sin folkgrupp, sin hemort eller något annat som utifrån en gemenskap av erfarenheter och kynne antas vara bestämmande för ens åsikter och därmed de beslut man kommer att fatta.

Som liberal gör jag som framgått ovan av den förstnämnda tolkningen, med perspektivet att ideologi, partiprogram och personlighet utgör en grund för väljarnas val: Man lägger sin röst på någon man känner att man kan lita på efter kunskapsinhämtning och reflektion kommer att fatta rätt beslut, oavsett fråga.

Annars får man en ny chans om några år - förtroende och ansvarsutkrävande är ju vitsen med den representativa demokratin.

Intressant om , , , , , ,

Inga kommentarer: