lördag, augusti 20, 2011

Oppositionens skadeglädje och ansvarskänsla

Jobben är åter den viktigaste frågan när den ekonomiska snålblåsten tilltar - om det är säkert regering, opposition och de flesta svenskar ense. Men för oppositionen gäller det tydligen inte vilka jobb som helst. Åtminstone inte för alla.

När Tomas Eneroth, socialdemokrat och vice ordförande i socialförsäkringsutskottet, säger till SvD att den som inte längre kan jobba som journalist inte ska behöva bli lokalvårdare, som exempel på absurda konsekvenser av Alliansens sjukförsäkringsreform, så är det djupt problematiskt av två skäl: Människor ska vara sjukskrivna även om de kan jobba. Och vissa jobb är inte fina nog.

En person i min närhet fick, efter en flerårig utbildning, en kronisk diagnos som omöjliggjorde fortsatt verksamhet i det yrket. Det var förstås en förfärlig situation, men det var samtidigt alldeles naturligt att tänka om och söka någon ny bana. Med stöd från Försäkringskassa och Arbetsförmedling och framför allt med egen initiativförmåga har det gått.

Alla har naturligtvis inte samma förutsättningar och kraft, och alla får nog tyvärr inte rätt hjälp - men med individuellt anpassade åtgärder och stödinsatser ska det inte vara omöjligt. Tvärtom, det måste bli lika självklart som det var för denna mig närstående person, att söka nya vägar till egen försörjning - även om man inte kan försörja sig med det man tänkt, utbildat sig för eller jobbade med tidigare.

Vilka fler jobb är det Socialdemokraterna tycker inte är fina nog, och för vilka yrkesgrupper? Kan lokalvårdare trots allt vara något för en busschaufför? Kan en controller jobba som försäljare? Kan man månne bli riksdagsledamot?

Med Eneroths märkliga uttalande spricker fasaden framför den jobblinje som även det socialdemokratiska arbetarepartiet sagt sig vilja driva. Det är bidragslinjen som återuppstår - om den någonsin varit borta. Och städjobb har väl aldrig varit fint nog, för även om ny ekonomisk oro står för dörren är det väl alltjämt OK med ROT men inte RUT?

Det är inte bara med sjukförsäkringsförslag som oppositionen vill lägga krokben för regeringen. Man har vittfamnande ambitioner över det politiska fältet - men bara som samlad opposition har man förmågan. Alla planer bygger naturligtvis på att socialdemokrater, vänsterpartister, miljöpartister och sverigedemokrater samverkar. Det krävs en juholtsk krumbukt-förmåga att få det att gå ihop med alla utfästelser och brösttoner före valet. Det underlättar väl att alla de rödgröna oppositionspartierna snart har bytt ledare - det fjärde oppositionspartiets Jimmie Åkesson sitter däremot tryggt och förnöjt i sadeln.

Något regeringsalternativ som är berett att ta över ansvaret för Sverige står dock inte bakom denna samlade oppositions skadeglada attacker på regeringens politik. Och ett mittensamarbete med ett skadeskjutet f.d. maktparti är bara en socialdemokratisk önskedröm.

Minoritetsregeringen måste både för sin egen och för Sveriges skull styra varsamt mellan grunden - men det gäller även oppositionspolitiker som vill vara ansvarsfulla. Det är uppenbarligen en roll som Miljöpartiet gärna spelar. Dagens förslag om infrastruktur- och lärarsatsningar är inte nya, men med de ekonomiskt osäkra tiderna än mer aktuella. För många Allianssympatisörer vore det säkert en positiv komplettering av regeringens politik - kanske minst lika bra som sänkt restaurangmoms - och en draghjälp inte minst mitt eget Folkparti kunde uppskatta. Alliansregeringen gör klokt i att utforska hur långt denna ansvarsberedskap sträcker sig.

Några bloggare: Per Ankersjö, Emil Broberg, Thomas BöhlmarkKent Persson, Mikael StåldalJesper Svensson, Staffan Werme. Media: DN Debatt, DN 1, 2, SvD 1, 2, 3, 4.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

13 kommentarer:

Lisa sa...

Hej Rasmus, ursäkta att jag tar upp ett helt annat ämne men jag hittade ingen annan plats och inget annat fora. Frågan bör dock ändå vara relevant.

Jag undrar hur du ser på relationen mellan å ena sidan nolltoleranspolicyn mot klotter etc och å andra sidan ”Kultur i ögonhöjd” som ju är den strategiska plan för barn- och ungdomskultur i Stockholm som du och fullmäktige antog 2009.

Utifrån FNs barnkonvention hävdar ju du och fullmäktige att ”Barns kultur och ungdomars kultur (kultur av barn och unga (uttryck som ingen vuxen styr över)” exempelvis ”(eget skrivande, rollspel, internetcommunities, Graffiti, Emo, Le Parkour etc.)” (sid 9), är ett barns rättighet och att staden ska säkerställa att alla barn kan nyttja den rätten.

Som övergripande mål anger du och fullmäktige att ”Alla barn och unga i Stockholm ska ha likvärdig tillgång till professionella kulturupplevelser och likvärdiga möjligheter till eget skapande” (sid 10).

Anser du…

- att Kultur i ögonhöjd är förenlig med nolltoleranspolicyn?
- att även graffiti är ett kulturellt uttryck som enligt FN-konventioner varje barn ska ha rätt att utöva om de så vill?
- att de barn och unga som vill måla graffiti, och som anser att graffiti är deras kultur (enl er definition på sid 8-9), har en likvärdig tillgång till professionella kulturupplevelser och likvärdiga möjligheter till eget skapande?
- att lagliga väggar och Kulturskolans/Lavas verksamhet är ett sätt att skapa likvärdiga möjligheter för de barn- och ungdomar som vill utöva graffiti?

Tacksam för svar.

Referens: http://www.stockholm.se/OmStockholm/Forvaltningar-och-bolag/Fackforvaltningar/Kulturforvaltningen/Organisation/Kulturstrategiska-avdelningen-/Kultur-i-ogonhojd/

Rasmus på Kungsholmen sa...

Hej!

Graffiti som kulturellt uttryck står vem som helst fritt att utöva. Dock ej på annans egendom eller med stadens stöd. Klotterpolicyn är ju en fråga för fullmäktige och inte kulturnämnden, men det problematiska med lagliga väggar etc anses ju vara kopplingen till kriminalitet ffa genom skadegörelse.

Lisa sa...

Hej och tack för svaret!

Att du säger att man inte får utöva graffiti med stöd av staden är lite överraskande. Att man inte får utöva skadegörelse är redan reglerat i lag och inte relevant i relation till Kultur i ögonhöjd och barns rättigheter till (sin) kultur.

Att staden ska främja och möjliggöra utövandet av graffiti är ju just det kommunfullmäktige beslutat om i den strategiska planen för barn- och ungdomskultur (Kultur i ögonhöjd sid 8-10). Ansvaret för att genomföra planen ligger ju dessutom inte enbart på Kulturskolan och Lava utan på alla; från cheferna på Trafikkontoret via förvaltningar, skolorna, Svenska Bostäder och nämnderna.

Hur kommer det sig att du som ”liberal”, ”kulturvän” och representant för kulturnämnden har annan ståndpunkt än kommunfullmäktige?

Som liberal bör du ställa dig bakom påståendet om att staden inte ska motverka barn- och ungdomars utövande av graffiti. Gör du det?

Rasmus på Kungsholmen sa...

Hej igen! Jag formulerar min egen liberala linje men tack ändå :-)

Lisa sa...

Hej, med all rätt gör du det!

Har du samma inställning till fullmäktigebeslut, dvs en "egen liberal linje"?

Lisa sa...

Men Rasmus, ditt första svar stämmer ju inte alls!

Du och kulturnämnden har ju så sent som i juni 2011, själv klart och tydligt uttalat att staden ska främja utövandet av graffiti. Vet du inte själv vad du beslutar om?

Definition: ”Gatukonsten har länge varit förknippad med graffitikonsten, men har utvecklats och kommit att handla om allt från stickningar till pärlplattor, rondellhundar och fågelholkar”

Beslut: "[..] att staden även fortsättningsvis bör satsa på tillfällig konst när det gäller det egna fastighetsbeståendet och de ytor som staden förfogar över. Likaså bör privata fastighetsägare och privata initiativ där gatukonsten används på spännande sätt uppmuntras. Förvaltningen föreslår att staden fortsätter att också nyttja gatukonstens potential i beställd offentlig utsmyckning i framtida stadsutvecklingsprojekt."

(Ur kulturnämndens protokoll 2011-06-11, §86, Dnr: 1.1/2329/2011. Remissvar. http://www.insyn.stockholm.se/kultur/insyn.aspx?page=record&nodeid=428625 )

Så bortom de fina orden i beslut som du antingen inte respekterar eller verkar ha glömt bort, vad kommer du att göra för att se till att detta och Kultur i ögonhöjd genomförs?

Rasmus på Kungsholmen sa...

Dessa två av fullmäktige fattade beslut står inte emot varandra. Men om det har vi uppenbarligen olika åsikt. Och gatukonst är ju ett bredare begrepp.

Lisa sa...

Visst är gatukonst och ungdomskultur inte endast graffiti men den definition du, kulturnämnd och även fullmäktige beslutat om inbegriper uttryckligen graffiti.

Och om de inte står i konflikt med varandra så är det är alltså ok för staden (förvaltningar, bolag och nämnder etc) att främja och stödja utövandet av graffiti, ex genom kurser och lagliga väggar och beställningsverk?

Dvs som du beslutat i kulturnämnden i år och som fullmäktige beslutat 2009?

Rasmus på Kungsholmen sa...

Fullmäktige har beslutat om två styrande dokument. Men att man talar om gatukonst i ett beslut innebär inte att det ska upprättas lagliga väggar.

Lisa sa...

Nä visst, där har du absolut rätt. Det finns säkert många fler sätt att stödja och uppmuntra till graffitimålande och annan gatukonst på än en s.k. laglig vägg.

I vilket fall så verkar det klarlagt att förvaltningar, kommunala bolag, skolor och nämnder kan ha kurser i graffiti och gatukonst och/eller upprätta väggar för måla graffiti på om de ser det som ett bra sätt att genomföra Kultur i ögonhöjd respektive följa kulturnämndens beslut från juni i år.

Om jag förstår dig rätt så bryter inte det mot nolltoleranspolicyn och är helt i linje med kulturnämndens och fullmäktiges beslut.

Rasmus på Kungsholmen sa...

Nej, tolkningen är ju - uppenbarligen - att detta nog i många fall skulle anses strida mot just klotterpolicyn. Det får förstås bli en bedömning från fall till fall i respektive verksamhet.

Lisa sa...

Hej igen Rasmus, nu förvirrar du mig. Först var de två fullmäktigebesluten inte i konflikt med varandra men nu helt plötsligt är de det?! Har du, kulturnömnden och fullmäktige självt, fattat ett beslut som strider mot fullmäktigebeslut?

Vilket beslut är det som är överordnat vid en sådan bedömning som du menar att man behöver göra i de enskilda fallen?

Är det den strategiska planen som hänvisar till FNs barnkonvention etc?

...eller är det nolltoleranspolicyn som mig veterligen vare sig grundar sig på en internationell konvention signerad och ratificerad av staten Sverige eller någon erkänd vetenskaplig forskning?

Tacksam också om du kan ge ett svar, eller ett exempel på kriterie för hur de individuella bedömningarna ska göras, samt vem som ska göra själva bedömningen - är det nämnderna och fullmäktige, förvaltningar och bolag eller kulturutövarna själva?

Lisa sa...

Hej igen, det blev ju lite hypotetiskt alltihop och därför eventuellt svårt att svara på frågeställnignarna. Så jag tänkte att ett konkret exempel kunde vara på sin plats.

På Kulturhuset pågår just nu en utställning med Erik Berglin: Archaeopteryx och andra fåglar.

Den är klockrent i linje med Kultur i ögonhöjds definition av kvalitet och kultur, men i konflikt med klotterpolicyn eftersom den skulle kunna uppmuntra till olaglig graffiti och annan sladegörelse.

Hur ska denna utställning enligt dig bedömas?

Vilka kriterier menar du ska bedömas? Är det konstnärlig kvalitet, intention, estetik, motiv, platsen där konstverket finns etc?

Är fastighetsägares och besökares uppfattning av konstnärlig och estetisk verkshöjd en faktor som ska med i bedömningen? Eller oron för en eventuell skadegörelse?

Har politikerna möjlighet att gå in och stänga ner utställningen eftersom den leder till brottsligt beteende? Eller kanske bara för att det bara fult och inte är tradition?

http://www.kulturhuset.stockholm.se/default.asp?id=3191&domain=http%3A%2F%2Fwww.kulturhuset.stockholm.se%2F&url=default.asp%3Fid%3D38575