torsdag, oktober 16, 2008
FRA - en lösning vi kan leva med
Med tanke på mitt förra, gamla inlägg fordras väl också en kommentar till den lösning FRA-frågan till slut fick. Och jag menar att det är en lösning vi i högsta grad kan leva med. Har man som jag uppfattningen att vi behöver en underrättelsetjänst och att det kan finnas behov av att spana i kabel, har vi nu fått en lagstiftning som verkar vara försedd med tillräckliga hängslen och livremmar. Begränsningen av vilka aktörer som kan ge FRA spaningsuppdrag, och kravet på domstolsprövning, är två viktiga bitar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vilken begränsning?
Vilka hängslen?
Av det som sipprat ut från de hemliga förhandlingar så verkar allt bara ta en liten omväg.
Staten får tillgång till vår privata korrespondens via en ny myndighet istället för FRA.
Vilket inte gör någon skillnad för mig.
Staten SKA INTE ha tillgång till privat korrespondens utan att det ligger en brottsmisstanke bakom, svårare än så är det inte.
Jag har sagt det förr och jag upprepar det gärna.
Det tog 30 år, 2 världskrig och 80 miljoner döda för att få de grundläggande mänskliga rättigheterna nedskrivna och ratificerade.
Vad idag rättfärdigar att riva upp detta?
Twin Towers?
3000 döda är ett fruktansvärt dåd, men inte en anledning att tumma på de demokratiska principerna.
Massförstörelsevapen?
Är det samma massförstörelsevapen som Saddam påstods ha?
Kärnvapenspridning?
Ligger på IAEA's bord.
Snälla, berätta för mig vilket hot Sverige står inför som rättfärdigar avscanning och bearbetning av oskyldiga människors privata korrespondens.
Som liberal är det naturligtvis inga integritetsinskränkningar något att ta lätt på. Det finns många steg mot storebrorssamhället, eller lillebrorssamhället för den delen, som oroar mig djupt. Slentrianmässig kameraövervakning, affärskedjor som kartlägger inköpsvanor, grannar och ovänner som kan ta reda på inkomster och andra privata förhållanden med några tangentklick...
FRA-förslaget i sin ursprungliga form var verkligen något som borde fått de flesta att dra öronen åt sig. Men enligt min mening har det gjorts substantiella förbättringar där som jag nämnde domstolsprövning och begränsningen av vilka aktörer som får ge övervakningsuppdrag är de viktigaste. Sedan är det förstås för mig viktigt att personer som jag har så stort förtroende för som Birgitta Ohlsson nu anser att förslaget går att leva med.
Integritet kontra säkerhet är alltid en svår avvägning. Staten har ju ett våldsmonopol och en uppgift att garantera vår säkerhet av en anledning. En sådan uppgift kräver verksamma verktyg.
Att tro att underrättelseverksamhet inte spelar någon roll för att förhindra och motverka terroristdåd eller andra väpnade hot är nog naivt. Vad gäller Saddam Husseins massförstörelsevapen så var väl problemet att man inte hade rätt underrättelser - eller inte litade på de underrättelser som fanns och pekade i en annan riktning.
Slutligen är ju tanken med allt det arbete som gjorts för att förbättra FRA-regleringen att oskyldiga människor inte ska fastna i nätet.
läser detta sent omsider. blir förfärad över din godtrogenhet.
FRA-lagarna är en katastrof.
Var har du varit?
var är dem liberala glöden för integritet?
för rättssäkerhet?
Läs gärna min blogg, rekommenderar även Hans Lindblds artiklar hos mig. Gå till bloggen den 16 dec, där finns länkar.
Fps förfall djupnar - ngt måste göras.
Snabbt.
Lars-Erick: som du ser av mina inlägg är så har jag både en glöd för integritet och har därav haft kraftfulla invändningar mot de ursprungliga FRA-förslagen. Men har sedan landat i att vi kan leva med det som verkar bli. Det handlar dels om att vi behöver ha en fungerande underrättelsetjänst - och jag ansåg redan från början att någon slags signalspaning torde krävas även i kabel. Dels om att personer som jag har stort förtroende för också anser att vi nu har fått ett acceptabelt förslag.
Rasmus
Skicka en kommentar