Numera skriver jag sällan något här (det är så mycket annat som ska skrivas och göras) men FRA-beslutet kräver några terapeutiska rader.
Fler borgerliga och liberala väljare känner nog förvåning och obehag när en borgerlig regering med ett (eller rentav flera?) liberala partier lägger fram och tvingar igenom en lag som ger staten makt och möjlighet att samla in och ta del av all vår elektroniska kommunikation. Det är själva möjligheten som gör problemet - vilket inte FRA:s generaldirektör verkade förstå eller vilja förstå, i radions P1 Morgon i morse.
Nej, jag tror inte att FRA vill läsa våra kärleksmejl eller avlyssna samtal med älskare, vänner eller jobbkontakter. Men nu finns möjligheten där. All information ska samlas in, från alla, utan brottsmisstanke. Det gör förslaget minst sju resor värre än tidigare hårt kritiserade verktyg som buggning - telefon- och rumsavlyssning.
Naturligtvis ska organiserad brottslighet och terrorism bekämpas. Men ett verktyg med en sådan omfattning, som dessutom gör det praktiskt svårhanterligt, en sådan aldrig tidigare skådad potential till integritetsintrång, och som dessutom sågas av såväl integritetens förkämpar som experter på terrorism och brottsbekämpning - ett sådant verktyg bör inget folk förläna åt sin statsmakt.
Vilka liberaler ska vi nu tro på? Heder åt Birgitta Ohlsson och Camilla Lindberg, de två folkpartister som blev de enda som bröt mot en säkert mycket vass partipiska - som känns extra märklig i vårt liberala parti. De liberala riksdagsledamöterna från Stockholms län och stad hade i varje fall haft sina lokala partiorganisationer med sig i ett motstånd mot FRA-lagen (efter beslut i förbundsstyrelse och på representantskap).
Pingat på intressant.se. Läs även andra bloggares åsikter om politik, FRA, folkpartiet, Birgitta Ohlsson, Camilla Lindberg
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar