Om man ville lägga ned Arbetslivsinstitutet för att det skulle vara politiserat och sossestämplat, får man stärkta skäl av kommentarer från verksanställda som de i dagens DN (Fokus, ännu ej på nätet). Nu ska bittra reaktioner från personer som får se sin arbetsplats nedlagd tolkas varsamt. Och orsaken till att just nedläggningen är att en statlig myndighet som ska bedriva forskning överhuvudtaget riskerar att bli politiserad - inte en rovlysten borgerlig uppgörelse med upplevda (s)-symboler.
Den uppgörelsen gäller i så fall myndighetsmanin i stort, alltså den filosofi där varje av någon upplevd viktig företeelse eller grupp givetvis måste få en skyddande, utredande, intressebevakande myndighet. Precis som Djurskyddsmyndigheten och Integrationsverket innebär Arbetslivsinstitutets nedläggning inte att djurskydd, integration eller arbetslivet är oviktiga - även om det kan formuleras galghumoristiskt som citeras i DN-artikeln, att regeringen "varken bryr sig om arbetare, invandrare eller andra djur".
Tvärtom, en opolitiserad forskning på de universitet, högskolor och institut där redan den mesta forskningen bedrivs, är förmodligen till fromma för arbetslivet och alla som arbetar. (Regeringens tydligaste mål är ju att denna skara ska bli betydligt större - vilket näppeligen gagnas av ett sämre arbetsliv). Och integrationen kan nog tänkas fungera bättre med en ordning där länsstyrelser och kommuner får (och tar!) ansvaret, och man samtidigt kan få snabbare, rakare rör till utbildning, bostad och arbete.
När ingen ens verkar veta hur många myndigheter det finns (men det talas om drygt 500), måste de motivera sitt existensberättigande med betydligt mer än ett behjärtansvärt syfte i namnet.
Pingat på intressant.se. Andra bloggar om: politik, myndigheter, Arbetslivsinstitutet, Integrationsverket, Djurskyddsmyndigheten
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar